Det finns de som anser att det ståtliga lövträdet ask är ett skräpigt träd då det på hösten fäller en stor mängd löv. Tänk då på att det samtidigt bildar en frodig undervegetation som är näringsrik när löven föruttnar.
Både för trädet i sig och för alla växter runt omkring.
Asken har en kort lövsäsong då den är sist ut av våra träd att lövas i juni och först av alla att avlövas på hösten, redan i september.
Fraxinus excelsior är det vetenskapliga namnet på den mytomspunna asken som förknippas med både visdom och beskydd. Förr var det vanligt att man planterade en praktfull ask som ett vårdträd på gårdsplanen utanför huset där man bodde.
I den fornnordiska mytologin var världsträdet Yggdrasil en ask som genom sina rötter i jorden och ståtliga krona i himlen förenade sfärerna med sin resliga stam och bar upp hela världen.
Yggdrasil hade tre rötter. En rot gick till människornas Midgård och gudarnas Asagård. En annan rot drog sig till jättarnas Utegård och den tredje till underjorden på trädets norra sida. Under varje rot fanns en brunn och från rötterna spred sig näringen genom stammen upp till kronan, som bär upp himlavarvet.
Askens ursprung
Asksläktet Fraxinus ingår i familjen syrénväxter och räknas till de ädla träden. Släktet består av ett sextiotal arter som till största delen är träd och väldigt sällan buskar. Artnamnet excelsior, vanlig ask, betyder högre och kommer från latinets celsus och syftar på att den är reslig eller upprätt.
Med sin stora och luftiga krona behöver asken ganska stora fria ytor för att komma till sin rätt med hela sin elegans och passar därför bäst i den lite större trädgården eller på en naturtomt. Vid plantering av nya askar bör man räkna med ett plantavstånd på cirka 5–6 meter och att en ask är ett högväxt träd som kan bli 20–30 meter högt.
Asken blir inte bara högväxt utan växer även ofta snabbt. Dess släta, grågröna stam blir med åren uppsprucken och grå och får typisk skorpbark med djupa fåror.
Parbladig
En ask förväxlas inte så lätt med andra arter då den har upp till 25 centimeter långa sågtandade blad med fyra till sju bladpar, som sitter motsatta, och ett uddblad. Enbart ett fåtal andra träd har parbladiga blad, till exempel rönnen (Sorbus aucuparia) vars blad påminner om askens, som dock är större och skörare.
Asken är lätt att känna igen även vintertid utan sina stora sammansatta blad då grenspetsarna är grova och båglikt uppböjda. De matt svartbruna ovala vinterknopparna med en spetsknopp, som påminner om änden på en tändsticka, är ett artkännetecken. De är oftast större än de motsatta sidoknopparna. På vintern kan kan rönnen vara snarlik asken men blir sällan lika yvig.
Asksjukan och hur den bekämpas
Då asken är vindpollinerad behöver den ingen hjälp av insekter för pollinering och därför är det viktigt att det inte finns ett alltför tätt lövverk runt trädet. Den kan även föröka sig med rot- och stubbskott. Dess djupa rotsystem gör asken till ett mycket stormtåligt träd.
Tyvärr finns det även annat som sprider sig med vinden och som blivit ett allvarligt hot mot våra fina askar som idag klassas som akut hotade. Den så kallade Askskottsjukan är en svamp (Chalara fraxinea), vars sporer sprids med hjälp av vinden och angriper och infekterar skott eller smala kvistar som då blir missfärgade och dör. Man kan se på en ask om den drabbats då den får bruna nekroser i bladen, knopparna torkar och de skott som bildas är döda. Om infektionen sprider sig in i innerbarken stryps vatten- och näringstillförseln vilket tar död på hela trädet.
Detta har lett till att asken inte är så attraktiv när det gäller nyplanteringar i städerna trots att den annars passar så bra i både alléer och parker.
Upptäcktes i Litauen och Polen
Asksjukan dök upp i Litauen och nordöstra Polen i början av 1990-talet och spred sig sedan snabbt över Europa. År 2001 upptäcktes den i Sverige.
Idag jobbar man för fullt med att försöka rädda asken. Bland annat genom att ympa in kvistar från friska träd på grundstammar av ask och sedan plantera ut dem i fält. Man hoppas därmed på sikt få fram ett odlingsmaterial som håller för förökning av friska askar i framtida fröplantager.
Vanligtvis är asken tvåbyggare och enbart enskilda träd har antingen han- eller honblommor. De träd som enbart har hanblommor blir oftast större än träd med honblommor.
Blommar gör asken på bar kvist i stora klasar i maj före lövsprickningen, som ibland sker så sent som i i början av juni. De vita blommornas knoppar, som oftast saknar både kronblad och foderblad, finns där redan sedan hösten. Efter sommaren får de pardelade ljust olivgröna bladen en kortvarig lysande gul höstfärg innan de faller, vilket ibland sker redan i september.
Fraxinus excelsior förekommer som vildväxande i Europa, där den saknas enbart i Portugal. I Alperna kan den växa på en höjd upp till 1 400–1 600 meter över havet. Man finner den även i Mindre Asien och Kaukasus.
I Sverige är asken vanlig i odlingszonerna 1–5 och anses relativt vanlig upp till Gästrikland.
Jordmån och användning i trädgård
För att en ask ska trivas krävs en bra jordmån, helst kalkrik jord, men den bidrar även själv till att skapa sin jord genom att fälla många löv under en kort period. Lättförmultnande löv som blir en frodig och näringsrik undervegetation. Och de löv som ännu inte har hunnit förmultna när våren kommer kan lätt räfsas bort eller malas sönder med gräsklipparen. Att asken ”skräpar” är alltså inget problem.
Trädet behöver gott om ljus, värme och rikligt med rörligt grundvatten. Helst växer den på platser där det regnar mycket.
En ask förvildas lätt men är även ofta odlad. Trädet tål att beskäras och hamlades därför förr under magra år för att de skulle skjuta rikligt med skott som användes som stödfoder till kreatur som gillar askens löv.
Fåglar som hackspettar, starar, skogsduvor och kattugglor brukar trivas i gamla hamlade askar och domherrar gillar trädets frön.
Även om asken ofta kallas för Gudarnas träd så lever den ändå inte för evigt. Den växer heller inte till himlen. På sin höjd lär en ask kunna bli cirka 400 år gammal, vilket inte är så mycket om man jämför med ekar som kan bli uppemot 1 000 år.
Askens raka stam kan bli mellan 25–30 meter hög med en omkrets på upp till 7 meter. Den ask som räknas som Sveriges högsta mäter cirka 35 meter.
Om det skulle bli så illa att asken dog ut i vårt land så skulle det få stora konsekvenser. Dels för att den har stor betydelse för skogsindustrins ekonomi men kanske framförallt för vårt kulturarv och för biodiversiteten i skogarna.
Användning i trädgården
Att ha en stor vacker ask i trädgården sprider härlig skugga under varma dagar. Den passar perfekt över en större gräsmatta då den släpper igenom mycket ljus tack vare sin yviga, runda krona. Den är även tålig för beskärning.
Asken har länge varit ett av de träd som man med fördel planterade som ett vårdträd, på gården mitt framför huset.
Frukterna på grenarna blir utmärkt föda till småfåglarna på vintern och på våren blir trädets stora knoppar mat till hjortar och harar.
Trädet var länge en favorit i parker och alléer men risken för att trädet ska drabbas av asksjukan har gjort att den numera inte lika ofta används i planerade stadsparker.
Fyra aksorter
Antalet fästingburna TBE-infektioner som inte upptäcks av vården är mycket högre än man tidigare trott. Det visar en ny studie som undersökt svenska blodgivare.
