För bara några få år sedan var svensk vinodling en tämligen okänd verksamhet för allmänheten.
De som stötte på företeelsen såg den mest som ett kul experiment, men troligen dömt att misslyckas. Tur för oss att det finns pionjärer som trampar upp egna stigar.
Två och ett halvt decennium efter att den första lokalproducerade vinflaskan landade i handeln så kan ingen längre neka den svenske vinbondens rätt att tas på allvar.
Den sammanlagda arealen ökar år för år och viner från våra nordliga breddgrader kammar hem prestigefyllda internationella priser. Hur ser framtiden ut för industrin och vad har en trädgårdsentusiast som vill kultivera den ädla rankan att lära från våra professionella odlare?
Internationellt erkännande
Synen på svensk vinodling och -framställning har varit skeptisk, men nu bytts till att vara en av en etablerad industri.
Om du berättar för en utländsk vän från ett klassiskt vinproducerande land att det finns vinproduktion i det nordligt belägna landet Sverige så är det fortfarande högst troligt att både ett och två ögonbryn höjs av förvåning. Även en del av våra inhemska vinälskare har ännu missat att svenska viner idag står sig väl mot utländska motsvarigheter från traditionella vindistrikt. Det är som sig bör – Sverige är ett ungt vinland. Produktionen är fortfarande relativt begränsad och det gäller ofta att vara snabb för att hinna lägga vantarna på några flaskor efter nysläppen. Dock har mycket vatten runnit under bron sedan Sverige år 1999 godkändes av EU för kommersiell vinproduktion. Idag sker storsatsningar runt om i landet och viner från vårt kalla klimat får alltmer erkännande – även internationellt.
Senaste åren har ansedda publikationer som The New York Times, Vogue, The Observer och The Guardian skrivit om det nya vinlandet Sverige och inslag om svensk vinodling har visats på fransk tv i positiva ordalag. År 2020 kammade svenska viner hem hela 25 utmärkelser i olika internationella tävlingar (sammanställt av FSV, Föreningen Svenskt Vin).
Efter många år av långdragna debatter och utredningar så har regeringen nyligen presenterat ett lagförslag som skulle möjliggöra gårdsförsäljning av lokalproducerade viner i Sverige. Det är något som många vinodlare länge väntat på, som en viktig del i att lättare göra verksamheterna ekonomiskt bärande.
Fortfarande ett ungt vinland
Föreningen Svenskt Vin grundades år 2001 av en handfull pionjärer inom svensk vinodling. Idag har FSV över 300 medlemmar, vilket innefattar yrkesodlare, hobbyodlare och vinentusiaster. Sveneric Svensson, föreningens ordförande, beräknar att ungefär ett femtiotal av föreningens medlemmar i någon mån är kommersiella. Den sammanlagda arealen i Sverige uppskattar han till någonstans runt 200 hektar, med en årlig nyplantering av cirka 15–20 hektar.
– Även om Sveriges vinodlingar är en droppe i havet jämfört med andra vinländer, så tror vi att arealen kommer att fortsätta att öka. Inte minst nu när vi förhoppningsvis får börja sälja vin från gårdarna. Det kommer att gynna besöksnäringen och inte minst de små familjeägda vingårdarna.
Vetskapen om att det går att få fram kvalitetsviner i Sverige har gjort att vi nu ser yngre personer som vågar satsa på större arealer med kommersiell inriktning redan från start, menar Sveneric. Vinodlingarna har hittills varit belägna främst i kustnära lägen i Skåne, Halland, Öland och Gotland, men att vi nu även ser en utveckling av planteringar i bland annat Mälardalen.
– Sverige kommer aldrig kunna producera billigt vin i stora volymer, men det finns goda möjligheter att hitta en nisch av småskalig produktion av kvalitetsviner.
Pionjären i Klagshamn
Murat ”Murre” Sofrakis var en av de passionerade och enträgna odlarna som i slutet av 1990-talet trotsade den gängse uppfattningen om möjligheten för vinproduktion i Sverige. Idag driver han tillsammans med sin fru Lena Jörgensen Vingården i Klags- ™
hamn, varifrån han fortsätter vara tongivande inom den svenska vinvärlden. Allt arbete med rankorna i vingården görs för hand och stort värde sätts i att vara ute i vingården så mycket som möjligt. Detta för att noga kunna följa utvecklingen av druvorna som ligger till grund för de vita fatjästa och smakrika viner, tillverkade av druvor med mycket hög mognad, som Murre är mest känd för.
Hos ägarna till Vingården i Klagshamn har det stora vinintresset alltid funnits.
– Om det hade visat sig att det inte gått att odla vin i Sverige, så hade vi antagligen flyttat till ett sydligare land, säger Murat Sofrakis.
Han minns de tidiga dagarna då kunskapen om svensk vinodling var knaper. Hans egen inspiration har till stor del kommit genom resor till förädlingsstationer, genbanker och plantskolor i utlandet. I Danmark var den numera framlidne druvexperten Mikael Gundersen till stor hjälp. Jakten på lämpligt växtmaterial har lett till utvärdering av fler än 300 sorter och kloner, uppskattar Murre. Idag består odlingen till 80 procent av den gröna druvsorten Solaris. Resterande andel utgörs av de blå druvorna Cabernet Cortis, Rondo och Pinot Noir.
Murat berättar att då han först fick upp ögonen för Solaris så hade den ännu inte fått sitt nuvarande namn. I beställningskatalogerna gick den endast under förädlingsnumret FR 240-75. När han av nyfikenhet bestämde sig för att ta hem några plantor från Tyskland, hade namnet Solaris precis tillkommit. Eftersom sorten aldrig tidigare testats i Sverige så krävde både plantskolan samt institutet i Freiburg att han skulle tillhandahålla information om plantdensitet, jordart, samt årliga data gällande mängd skörd, druvornas pH-, syra- och sockernivå. Redan första årgången Solaris-vin, år 2005, blev en succé och såldes exklusivt till restauranger. Året därpå gjordes ett mindre släpp av ett ekfatslagrat Solaris-vin, vilket såldes slut i Systembolaget på bara någon timme.
Allt som allt ser Murat Sofrakis ljust på framtiden för den svenska vinodlingen.
– Marknaden växer idag snabbare än vinindustrin, vilket är bra då vi idag kan få ekonomi i det vi gör.
Några råd på vägen från Murat ”Murre” Sofrakis, Vingården i Klagshamn:
- Plantera Solaris om målet är att tillverka vin av druvorna (för ”ätdruvor” finns ännu bättre sorter).
- Skäm bort vinplantorna de första 2–3 åren, så att de etablerar sig ordentligt.
- Plantera aldrig på vattensjuk mark.
- Gödsla och vattna ej vinplantorna för sent på säsongen, då de riskerar att få problem med invintringen/avhärdningen.
Vinkartan ritas om
Vanligen brukar latitudspannet mellan 30:e och 50:e breddgraden på båda sidor om ekvatorn anges som mest lämpligt för vinodling. Där finner vi världens mest kända vindistrikt såsom Bordeaux i Frankrike, Napa Valley i USA, Mendoza i Argentina, Barossa Valley i Australien och Stellenbosch i Sydafrika, som några exempel från världens olika kontinenter. Enligt denna tumregel går den nordliga gränsen tvärs genom Frankfurt, strax norr om Tysklands största vindistrikt Rheinhessen. Dock har det i viss omfattning länge odlats vin på friland även på varmare och kallare breddgrader, möjliggjort av härdigt växtmaterial, anpassade odlingsmetoder och särskilt gynnsamma lokalklimat.
Vissa av södra Europas traditionella vindistrikt drabbas redan hårt av klimatförändringar. Förutom problem med exempelvis mer frekvent förekommande hagelskurar, torka, och allt för milda vintrar så leder även högre medeltemperatur till påskyndad druvmognad.
Det sistnämnda riskerar att ge förändrad karaktär hos vinerna. Vingårdar har därför börjat anläggas på allt högre altituder och champagnefirmor köper upp vingårdar och mark i södra England för att framtidssäkra sin produktion.
Nya samarbeten tänjer på gränserna
På Sveriges lantbruksuniversitet i Alnarp finner vi Lotta Nordmark – en av få inom akademin som inriktat sig mot svensk vinodling. Nyligen anordnades ett seminarium inom ett nystartat internationellt projekt som går under namnet NEWCLIM. Där samverkar forskare, doktorander och studenter från Frankrike, Tyskland och Chile tillsammans med Sveriges lantbruksuniversitet (SLU) för att möta framtida klimatutmaningar inom perenna grödor såsom vin- och äppelodling. SLU bjöds in till samarbetet bland annat för att de franska forskarna fascinerades över att koppar som växtskyddsmedel inte används i Sverige. Koppar är ett grundämne som binds hårt till humusämnen och påverkar mikrolivet negativt i marken.
Lotta Nordmark berättar att hon är uppvuxen på en växtodlingsgård i Skåne, med minnen från det vindruvskast som föräldrarna hade. Smaken från druvmusten från rankorna av Blå Burgunder (planterade på 1940-talet) har hängt kvar i minnet då hon senare började arbeta med den framväxande vinindustrin i landet. Under snart tjugo år har hon lett den populära kursen ”Produktion och förädling av frukt, bär och vin” i Alnarp, där studenter även får möjlighet att tillverka vin. Intresset för vinodling har ökat hos studenterna och flera examensarbete finns nu publicerade.
Rapport på gång
Just nu sammanställs en rapport över ett sortförsök som är förlagt till Kullabergs Vingård, berättar Lotta Nordmark. Där utvärderas ett femtontal sorter över tid, för att undersöka dess lämplighet i kallt klimat.
– Även om vi redan idag har sorter som presterar bra i vårt klimat, så är det mycket sannolikt att vi kan hitta fler högpresterande sorter, även som bordsdruvor”, tror Lotta Nordmark.
På frågan vad som utmärker svensk vinproduktion svarar Lotta Nordmark att svensk vinodling har en frihet att utforska odlingstekniker för vinproduktion på ett sätt som det finns få möjligheter till i den etablerade vinvärlden. Det ger möjlighet att utforska olika vinstilar som återspeglar en lång svensk tradition av hållbar odling.
Smaken påverkas av dagslängd
Viners smak och arominnehåll påverkas bland annat av specifik dagslängd, ljuskvalitet och temperatur. Hur detta påverkar svenska viner är något som besökare från vinregioner ofta är nyfikna på.
– Vi behöver få en bättre förståelse för hur dessa faktorer påverkar druvans olika kvalitetskriterier i Sverige, poängterar Lotta Nordmark.
Framtiden för svenska mousserande viner tror hon ser särskilt bra ut, då druvmusten får en naturligt hög syra här, vilket är ett viktigt kvalitetskriterium. Dessutom är dryckestrenden för denna typ av vin fortfarande på uppåtgående.
Några råd på vägen från Lotta Nordmark, SLU:
- En vinstock motsvarar ungefär en flaska vin.
- Se till att materialet är ympat på resistent grundstam. Vi kan inte svära oss fria från att vinlusen inte kommer drabba även Sverige.
- Lär känna den odlingsyta där vinplantorna ska planteras genom att gräva en cirka 70 cm djup grop och studera markprofilen.
- Vinstockar har en lång livslängd, kräver inga höga näringsgivor, men årlig skötsel med beskärning sommar/vinter för att uppnå en rimlig skörd.
- Grunden är att blå druvor ger röda viner och gröna druvor ger vita viner
- Försök att bygga kollektiv kring utrustning för vintillverkning och buteljering så blir det delad glädje och mer ekonomiskt hållbart.
K Felix G Åhrberg antog utmaningen att driva produktionen på Kullabergs Vingård efter mångåriga utbildningar i Klosterneuburg och Silberberg i Österrike. Innan han tillsammans med sin fru slog sig ner i Kullabygden så hann Felix jobba i en rad vingårdar och vinkällare i traditionella vindistrikt på olika kontinenter. En bidragande orsak till flytten var de problem han sett uppkomma på sydligare breddgrader till följd av klimatförändringarna. Samtidigt kändes möjligheten att bedriva vinproduktion på gränsen till det möjliga otroligt ™ inspirerande. Den idag 18 hektar stora vingården frambringar väl uppskattade viner som återfinns i gourmetrestauranger runt om i Europa och även exporteras till Japan och Hongkong.
Sverige har en lång tradition av hållbar frukt- och bärproduktion poängterar Felix, som även ser stor potential till en framväxt av en mycket större vinindustri i landet.
– Vi har upp till 10 000 hektar som är potentiellt sett lämplig för vinodling i landet. Om bara en liten andel mark som idag används för mindre arbetsintensiva grödor såsom potatis och sädesslag skulle dedikeras till vinodling så skulle många nya arbetstillfällen skapas, vilket i sin tur skulle gynna en levande landsbygd, samt ha en väldigt positiv effekt på turistnäringen.
Ny branschorganisation tar form
År 2021 tog Felix tillsammans med de större svenska vingårdarna initiativet till att starta Sveriges Branschorganisation för Oenologi och Viticultur (SBOV), där Emma Serner, vd för Gotländska Långmyre Vineri, idag är ordförande. Syftet är att genom samverkan och dialoger med akademien, olika institutioner, myndigheter och regeringen stärka Sveriges vinindustri. Bland annat så skapade SBOV tillsammans med Sveriges Hantverksråd (SHR) år 2022 möjligheten till en svensk examen inom vinodling och vinmakaryrket i form av gesäll- och mästarbrev.
Med syfte att ytterligare positionera svenskt vin på kartan så hålls i slutet av augusti 2024 på uppdrag av SBOV, en internationell provning där några av världens främsta vinprovare deltar.
– Det känns fantastiskt att Sverige nu är mogen för nästa fas. Det är tänkt att denna provning ska ingjuta hopp och mod, så fler vågar satsa på en levande landsbygd, vilket vin i Sverige skulle möjliggöra.
Några råd på vägen från K Felix G Åhrberg, Kullabergs Vingård:
- Titta på väderdata för att kunna välja rätt sort.
- Gör jordanalyser och gödsla därefter. Som man gödslar får man skörda.
- Man kommer långt med Solaris och Souvignier gris, växer jämt bra, levererar gott vin som kompletterar varandra väl.
- Lär dig de vanligaste sjukdomarna och hur man förebygger dem; främst gråmögel (Botrytis cinerea), äkta mjöldagg (ofta kallad oidium i vinsammanhang), och falsk mjöldagg (även kallad peronospera).
- Håll det enkelt och fokusera på att behärska ett slags vin – må det än vara stilla vitt, ekat vitt, rött, rosé eller mousserande.
Sedan sommaren 2021 ansvarar det unga franska paret Emma Berto och Romain Chichery över vinproduktionen på Thora Vingård på Bjärehalvön. De träffades under sina studier vid universitetet i Montpellier där de båda inriktade sig mot vinproduktion. Med erfarenheter med sig från en rad franska producenter antog de erbjudandet att flytta till Sverige. Nu axlar de ansvaret över den skånska vingården med sina elva hektar stora fält med utsikt över Kattegatt och Hallands Väderö – en perfekt möjlighet att tidigt i sina karriärer driva en vingård på egen hand.
Tradition och förnyelse
På Thora Vingård kombinerar de traditionella metoder med förnyelse. Att tänka nytt är en nödvändighet, menar Emma, då det i Sverige inte finns föreskrifter att luta sig mot på samma sätt som i Frankrike. Frankrikes vinproduktion är detaljreglerat i så kallade appellationer, med bestämmelser kring val av kultivarer, radavstånd, antal plantor per hektar, skördeuttag och mycket annat.
– Fördelen är att man verkligen tvingas använda sitt huvud och lära känna platsen man befinner sig på och vilka förutsättningar som råder, poängterar Emma.
Romain fyller i att det ger väldigt goda förutsättningar till att skapa något man verkligen kan vara stolt över.
Utöver ett fuktigare klimat, samt vår- och höststormar som kan ställa till med problem i vinodlingarna på Bjärehalvön, är den komprimerade växtsäsongen den stora utmaningen. Allt solljus under sommaren kompenserar till viss del för den korta säsongen, men det innebär också att det mesta av jobbet i vingården måste ske under en kortare tid jämfört med på sydligare breddgrader. Å andra sidan så slipper de hagelstormar, perioder av torka och varma vintrar som kan medföra för tidig knoppsprickning, något som inte är ovanligt i deras ursprungsland.
I år kommer de för första gången skörda från Chardonnay- och Pinot Meunier-vinstockar, båda traditionella franska kultivarer som planterades 2021. Av skörden blir det mousserande vin. Allt som allt ser Emma och Romain ljust på framtiden.
– Vi stöter på mycket god kritik och många blir positivt överraskade över kvalitén på svenska viner, säger de.
Samtidigt ser de ett behov av aktörer som stöttar forskning inom området och pekar på England där det varit en av framgångsfaktorerna.
En spännande framtid
Är det något som lyser igenom i samtal med vinodlare i Sverige så är det deras kombination av passion och hårt arbete. De må komma från olika bakgrund och ha olika infallsvinklar på vinodling, men något som är gemensamt är tron på Sverige som vinland. Produktionen växer och att det går att framställa bra vin i Sverige har våra vinbönder redan visat. I vilken mån vi kan tänja på gränserna för vinodling på nordliga breddgrader döljer sig bakom framtidens klimat, hittills outnyttjade egenskaper i vinrankans genetik, perfektion av odlingsmetoder och omvärldens uppmuntran.
I en tid som präglas av snabba förändringar och kriser som avlöser varandra – vad kan då vara mer fascinerande än att kontemplera de tusentals år av obrutet samarbetet mellan människa och natur, som idag resulterar i möjligheten till ett glas lokalproducerat vin även här i norr? Eller för att uttrycka det som professor Sándor Némethy, som tillsammans med kollegor vid Göteborgs universitet var tidigt ute med att undervisa inom vinvetenskap i Sverige: ”I ett glas vin har du mänsklighetens hela kulturhistoria såsom naturvetenskap, medicin, psykologi, lantbruk, samhällsvetenskap, ekonomi, religion, konst, musik och gastronomi…”
Några råd på vägen från Emma Berto & Romain Chichery, Thora Vingård:
- Ta reda på historiska väderdata för den tilltänkta platsen för vinplanteringen.
- Gräv och undersök hur jorden ser ut. Vinrankor trivs mer eller mindre bra på olika jordar. I vissa fall bör man anpassa rotstocken efter jordtyp.
- Ta inte ut skörd de första två till tre åren
- Även motståndskraftiga PIWI-druvor bör behandlas förebyggande mot svampangrepp för att behålla långsiktigt behålla resistensen, om än färre gånger än traditionella sorter. Ekologiska metoder finns såsom svavel och bikarbonat.
- Vid omplantering av en vinranka bör man få med rötterna till en meters djup. Plantera om på våren eller hösten (då rötterna växer som mest). Var beredd på utebliven fruktsättning under två till tre år.
Druvsorter för frilandsodling i kallt klimat
I vinsläktet Vitis ingår idag över 80 accepterade arter (källa: Catalogue of Life). De flesta är naturligt hemmahörande i Nordamerika och Östasien, men det är den enda europeiska arten – Vitis vinifera – som ligger till grund för den globala vinindustrin. Några av de nordamerikanska arterna används, förutom som bordsdruvor, till lokal vinframställning (exempelvis Vitis labrusca och V. rotundifolia). Den allmänna uppfattningen är dock att dessa inte kan konkurrera med viner från den europeiska vinrankan, då de kan ge upphov till oönskade smaker och aromer i vinet. Det är inom Vitis vinifera som vi hittar alla de druvsorter vi normalt förknippar med viner, med namn såsom Cabernet sauvignon, Merlot, Pinot noir, Tempranillo, Chardonnay och Sauvignon Blanc, för att nämna några ”kändisar”.
Svenska odlare har genom åren testat flertalet traditionella druvsorter. I de flesta fall har dessa visat sig kräva högre temperaturer och längre säsong för tillräcklig druvmognad än vad vårt land kan erbjuda. Dock finns undantag – exempelvis Pinot Noir, och då särskilt den tidigmognande klonen Frühburgunder. Även ett antal andra traditionella sorter såsom Chardonnay och Pinot Meunier återfinns i enstaka vingårdar med gynnsamt lokalklimat, med förhoppning om att kunna prestera tillräckligt bra över tid.
Med syfte att få fram resistent växtmaterial genomförs förädlingsprogram där Vitis vinifera korsas med nordamerikanska arter. Målet är att frambringa nya sorter som innehar den europeiska vinrankans smakegenskaper samtidigt som de amerikanska arterna bidrar med sjukdomsresistens och köldtålighet. Efter den stora vinlusepidemin (Phylloxera) som slog ut stora delar av vinindustrin på arton- och nittonhundratalet är det även standard att ympa den sort som ska odlas på resistenta amerikanska rotstockar. Även i Sverige väljer de flesta odlare att plantera rankor med resistenta rotstockar, för att vara på den säkra sidan, även om det ännu inte upptäckts några fall av vinlusangrepp i landet.
PIWI-druvor
Ett stort genombrott för svensk vinodling var införandet av så kallade PIWI-druvor (förkortning av pilzwiderstandsfähige rebsorten; tyska för ”svampresistenta druvsorter”). Det är en grupp svampresistenta druvor som tagits fram i Tyskland och Österrike med syfte att kunna minska behovet av bekämpningsmedel. Idag är dessa godkända av EU för produktion av kvalitetsviner. En lyckosam sidoeffekt är att flertalet PIWI-druvor har visat sig lämpade för vårt nordliga klimat och korta växtsäsong.
Den mest utbredda PIWI-druvan bland våra odlare var tidigare den blå sorten Rondo. Utöver sitt mörka skal så är även dess fruktkött färgat. Inom vinvärlden kallas sådana druvor för teinturier. Även om många vingårdar idag har valt andra sorter vid nyplantering så återfinns Rondo runt om i landet och ingår i viner som hittas i handeln. Då tannin-innehållet i druvan är lågt används sorten ofta till lättare rödvin och rosé. Vid framställning av ”kraftigare” rödvin kombineras Rondo ofta med en annan PIWI-druva, Cabernet cortis, vars tannin-innehåll är högre.
Idag är det den gröna PIWI-druvan Solaris, framtagen i Freiburg, Tyskland, 1975, som är överlägset mest använd i landet. Sorten har kommit att bli något av svensk vinodlings okrönta drottning. Solaris anses frisk, snabbväxande och pålitlig. Druvorna kommer snabbt upp i relativt höga nivåer av syra och socker och fungerar till många olika vinstilar. Då den skördas mogen är den aromatisk liksom Riesling och Sauvignon blanc och skördas den lite tidigare så lämpar den sig för mousserande vin.
Andra exempel på PIWI-druvor som används inom svensk vinodling idag är Souvignier Gris, Muscaris, Donauriesling, Pinot Nova och Cabaret Noir. Vissa av dem lämpar sig väl för framställning av endruvsvin (sk. varietal wine) medan vissa uteslutande används tillsammans med andra druvor för sk. ”blendviner”. Namnen på PIWI-druvorna anspelar ofta på de mer välkända sorter som finns i deras genetiska uppsättning (exempelvis ingår Riesling i Donauriesling, och Pinot Noir i Pinot Nova).