Gamla ärtsorter kan bli framtidens proteingrödor
Äldre ärtsorter är ofta svårodlade eftersom plantorna lätt lägger sig ner. Men en nästan bortglömd odlingsmetod kan ge dem nytt liv: att odla ärterna tillsammans med åkerböna. Det visar Dylan Wallman i en doktorsavhandling vid Sveriges lantbruksuniversitet, SLU, i Alnarp.
Förr var det vanligt att odla flera grödor på samma åker. Ärter fick ofta stöd av havre eller korn, men ibland användes åkerböna. Wallman har undersökt tio ärtsorter och tre åkerbönesorter i olika kombinationer, med tonvikt på äldre sorter och lantsorter.
Åkerbönans styva stjälkar hjälper ärterna att hålla sig upprätta och motverkar liggsäd, som annars försvårar skörden. Flera äldre ärtsorter gav i samodling lika stora eller större sammanlagda skördar av frö och biomassa som moderna sorter i renbestånd. Några hade också högre proteinhalt i fröna än den moderna jämförelsesorten.
Kväve till nästa gröda
Försöken visade kvävebalanser på 61–113 kilo per hektar. Om växtresterna lämnas kvar efter fröskörden kan de bidra med näring till nästa gröda, något som är särskilt värdefullt i ekologiskt jordbruk.
Men det gäller att välja rätt sorter och utsädesmängder. Växternas växtsätt och mognadstid måste passa ihop, och efter skörden behöver ärter och bönor kunna skiljas åt. Skillnader i frönas storlek och färg kan underlätta sorteringen.
Gamla sorter och nya försök
– I genbanker och fröbytarföreningar har vi hittat sorter med egenskaper som vi inte visste fanns, säger Dylan Wallman.
Han ser också ett hinder: utsäde av många äldre sorter finns ännu inte i tillräcklig mängd. Därför förökas nu frön upp, samtidigt som odlarförsök har inletts med lantbrukare i Halland och Skåne.
Källa: Dylan Wallman, doktorsavhandlingen ”Intercropping traditional pea varieties with faba bean in organic farming: Legume diversification for sustainable agriculture”, SLU, Alnarp, oktober 2026.