Att kartlägga gamla svenska trädgårdsmästare ser släktforskaren Ulf Berggren som en spännande utmaning av flera anledningar. Dels för att yrket ofta gick i arv men även för att få fram hur de fick sina släktnamn när det inte är uppenbart kopplat till yrket. Målet är en tillgänglig databas med alla trädgårdsmästare i Sverige födda före 1800.
När släktforskaren Ulf Berggren köpte sin kolonistuga vid sjön Måsnaren vid Södertälje var det mest för att fortfarande ha en anknytning till staden där han växte upp. Först senare insåg han vilken oas han hade skaffat sig. En trädgård så nära staden men ändå så lantlig natur.
En humla surrar hemtrevligt runt våra huvuden när vi sitter en sen eftermiddag i september och dricker kaffe i hans trädgård. Bakom oss lyser några Rudbeckior ännu vackert gula.
– Visste du att blomman Rudbeckia är uppkallad efter botanisten Olof Rudbeck, frågar Ulf.
Olof Rudbeck var, bland mycket annat, en pionjär inom ornitologin och skrev en bok om våra svenska fåglar. Carl von Linné hade varit på flera av Olofs föreläsningar och valde senare att uppkalla en blomma efter honom. Den ståtliga Rudbeckian inom familjen Asteraceae.
Rudbeck införde kyrkobokföringen
För Ulf är det intressanta med familjen Rudbeck att Olof Rudbeck d.y. var sonson till biskop Johannes Rudbeckius, en av 1600-talets mest betydande kyrkomän i Sverige. Det var han som införde kyrkobokföringen i Västerås stift och därmed lade han grunden till svensk släktforskning.
Hur man går till väga och hur man söker i speciella register är sådant som Ulf delar med sig av under sina populära kurser och föreläsningar.
Kyrkoböcker, mantalslängder, bouppteckningar och gamla domstolsprotokoll är de viktigaste källorna, enligt Ulf.
Han fick det prestigefyllda Örnbergpriset 2020 (men tilldelades det 2022 pga pandemin), ett hederspris och det finaste svenska släktforskarpriset man kan få, för insatser för svensk släktforskning.
Efter att ha varit med och startat Föreningen för Smedsläktforskning 1994 och gett ut boken ”Smedforska – hur jag finner brukssmederna” har han nu börjat forska på gamla svenska trädgårdsmästare på samma sätt.
Namnet följde med yrket
Att kartlägga dem är en spännande utmaning då det är en yrkesgrupp som ofta hade släktnamn knutna till vad de höll på med, till exempel Blomkvist. De flyttade runt i hela Sverige och yrket brukade dessutom gå i arv.
Många trädgårdsmästare fortsatte att arbeta upp i hög ålder och bodde oftast på godset där de arbetade. Gesällbrev verkar inte ha gällt för trädgårdsmästaryrket. En son gick
istället lärling tills han själv blev mästare medan hustrun brukade ha andra sysslor. ™
Att Ulf har två smeder i sin släkt visste han redan när han började forska. Bland trädgårdsmästarna har han bara fått fram en bror till en av hans förfäder som var trädgårdsmästare någon gång på 1700-talet.
Svårt hitta viss information
Före 1800-talet kan det annars vara svårt att få fram information och det är därför som Ulf nu har valt att kartlägga dem.
Jag vill ha med alla trädgårdsmästare i Sverige som var födda före 1800, säger han. Mitt mål är att det ska bli en databas tillgänglig att söka ur.
En av de trädgårdsmästare som lämnat spår efter sig var Peter Lundberg (1713-1787) som gav ut boken Trädgårdspraxis år 1754. Ofta kallas han för ”1700-talets mest populära trädgårdsboksförfattare” då han vände sig till och skrev för den vanliga människan och inte som brukligt var till de stora godsens trädgårdsmästare.
Peter började arbeta i Nyköpingstrakten och var sedan vid Särstaholm i Gästrikland innan han flyttade till Stockholm.
De flesta arbetade runt de större godsen och slotten. Enligt Ulf utmärker sig Drottningholm utanför Stockholm som den klart största arbetsplatsen med sina många drängar och trädgårdsmästare som skötte de vackra parkerna.
Då trädgårdsmästarna ofta hade släktnamn som anspelade på yrket kan man hitta dem och verifiera dem senare på något annat större gods. Jag vill även få fram hur de fick sina släktnamn när de inte är uppenbart kopplade till yrket, säger Petter.
Godsens regler försvårar
Andra stora gods och slott där trädgårdsmästare arbetat i generationer var Strömsholm, Djurgården, Ulriksdal, Ersta och den botaniska trädgården i Uppsala. Vid Karlbergs slott har Ulf rent av fått fram en lista över vad man odlade.
Det som gör det svårsökt är att adelsmän och deras anställda på godsen var befriade från skatten mantalspenning. Däremot kan det finnas andra skatteverifikationer.
Till skillnad från smedsläkterna, där de vallonska kom från Belgien, har trädgårdsmästarna inget utmärkande utländskt inflytande. Möjligen några tyskar som kom till Sverige för att arbeta och därmed tog med sig sin kunskap.
Några namnkunniga trädgårdsmästare från 1700-talet och framåt
Trädgårdsskötsel och trädgårdsarbete var en ganska outvecklad näringsgren i Sverige från 1800-talets mitt och en bit framåt. När Stockholm skulle förvandlas från småstad till storstad, då kala berg skulle bli till grönområden enligt den så kallade Lindhagenplanen från 1866, inrättades därför en helt ny tjänst.
Alfred Medin tillträdde den tjänsten den 24 mars 1869 som Stockholms första stadsträdgårdsmästare. Med en gedigen utbildning från bland annat Svenska trädgårdsföreningens skola vid Rosendal och många års erfarenhet var han något av en parkspecialist och en mycket duktig blomsterarrangör. Bara tio år gammal började han som trädgårdsmästarlärling och var aldrig rädd för att hugga i, inte heller senare i livet.
Kungsträdgården, Humlegården, Tanto-lunden, Tegnér- och Vanadislunden är bara några av de offentliga platser och parker som vi kan tacka honom för.
J Daniel A Müller (1812–1857) är ett exempel på hur tyska trädgårdsinfluenser kom till Sverige, precis som att trädgårdsmästarjobbet ofta gick i arv. Han gick i sin fars fotspår som hans trädgårdsmästarlärling innan han praktiserade i Greifswalds botaniska trädgård i Tyskland. 1839 kom han till Uppsala och fick ett par år senare ett erbjudande om att bli trädgårdsmästare i Svenska Trädgårdsföreningens anläggningar i Stockholm.
Då han fått sin utbildning främst vid botaniska trädgårdar i både Tyskland och Holland bestämde han sig för att anlägga en handelsträdgård efter tyskt mönster när han 1849 förvärvade egendomen Charlottenburg på Reimersholme.
Fredrik Pettersson var trädgårdsmästare vid Botaniska trädgården i Uppsala mellan åren 1862–1902 och aldrig hade trädgården varit så fri från ogräs som under hans tid. En oerhört ordentligt man. Kvar i Barock-trädgården står ännu vad som brukar kallas för Sveriges äldsta bevarade stenparti, den Petterssonska rundeln, som Fredrik anlade någon gång runt 1870.
Långt före honom gjorde sig akademiträdgårdsmästarna far och son Broberg kända för sin noggrannhet i samma botaniska trädgård:
Lars Broberg var trädgårdsmästare där mellan åren 1764–1795. Han skötte inte enbart växterna utan även de påfåglar, tranor, papegojor och markattor som fanns, plus en struts. Han efterträddes sedan av sonen Gustaf Adolf Broberg, verksam 1795–1813, även titulerad örtagårdsmästare. När han tog över fanns i trädgården hela 219 fruktträd och över 250 telningar av diverse träd.