Med handkraft och några arbetstimmar så kan man skapa en fantastisk miljö som är vacker för ögat och en perfekt biotop för groddjuren. De tackar för hjälpen genom att äta upp alla mygglarver. Foto: Mårten Pernegren
Grävning.Utprovning av skyddsmattan …… som skyddar dammduken underifrån. Dammen har en djuphåla som buffert mot bottenfrysning och uttorkning samtidigt som det grunda vattnet runt kanterna snabbt värms upp av solen.Dammduken på plats …… och påfyllning påbörjad.Det färdiga resultatet.
För att få full tillgång till den här artikeln behöver du en prenumeration. Om du redan har en så behöver du logga in, annars kan du bli prenumerant här.
Groddjuren har följt Petter genom livet. Fascinationen för dem tog fart i lågstadieåldern när han hittade sina första salamandrar i en damm. ”Vattendrakarna” gjorde honom förbluffad. I jakten på att få veta mer fick han upp ögonen för fler groddjur.
Petter har arbetat med hotade groddjur som konsult åt länsstyrelsen och privata företag. Han har utfört inventeringar, habitatbedömningar och uppföljningsarbete. Som djurvårdare, bland annat på Skånes djurpark, har han arbetat med groddjur även i terrarium. På lediga stunder har han skådat grodor från Sarek i norr till Smygehuk i söder. Sedan 2013 är han projektledare på storkprojektet där frågan om våtmarkernas försvinnande också är central.
2006 köpte Petter en gård tillsammans med sin fru i ett område på Österlen där flera av de mest hotade groddjuren finns. Marken har anpassats för att få grodorna att trivas. I dammarna leker bland annat lökgroda, lövgroda och långbensgroda. Man har också medverkat till att fler grodvatten skapats i trakten. Området är nu ett av de viktigaste för lökgrodan i Sverige.
