Det är skönt att komma in i värmen efter svampturen. Kanske den sista för säsongen. Men trattkantarellerna är tåliga och kan oftast plockas långt fram på hösten.
Långa grå molnrullar täcker oktoberhimlen. Gula löv singlar sakta ned framför skogens mörka ridå. Kylan biter lite lätt i kinder och nästipp. Det är dags för svamphöstens enklaste byte – trattkantarellerna. I skogsbrynet syns några spindlingar. De brukar skvallra om att det också finns trattisar.
Gamla övervuxna hjulspår leder in i den gamla skogen som mest består av gran och tall. Dagsljuset dämpas inne bland träden. Efter en liten stund har ögonen vant sig. Det är stilla och myggfritt, knappt att vinden hörs. Vid foten av en stor sten, vackert dekorerad med stensöta, möter strax ett stort habitat av trattkantareller. De mindre är ljusbruna med skjortknappsstora hattar. På en storlek större syns navlingen i hattens mitt tydligare. Kanterna är fortfarande invikta. Ju större exemplar, desto ”trattigare” hattar, med mer oregelbunden form och tydligare åsar på undersidan. Skaften, som är brungula och lite buckliga, går djupt ned i mossan. Svamparna växer i stora klungor. Härligt, det är bara att ta för sig.
Rensa redan i skogen
Men se upp, det kan växa andra lömska arter mitt i bland läckerheterna. Kolla svamparna noga innan de hamnar i korgen. Väljer ut de finaste exemplaren, de som är medelstora. Småttingarna och de största gamlingarna som kan vara beska i smaken får stå kvar. Trots flera nätters frost har de flesta svampar klarat sig från att säcka ihop. Det är hattarna som först tar stryk av kylan – de blir mörkt sladdriga och luktar illa. Blicken söker hela tiden nya ställen och trattkantarellerna växer verkligen överallt. Det är just det här som är det allra svåraste – att sluta plocka i tid.
Trattisar kan bli ”tröttisar”
Även om rensningen är enkel så ska varje svamp delas och skärskådas. Ett pyssel som kan ta många timmar hemma vid köksbordet. Har lärt av tidigare misstag och rensar numera all svamp på plats, då hinner man inte heller plocka för mycket.
HATT: 2–6 cm bred. Trattformad och navlad. Mer eller mindre fnasig. Gulbrun till gråbrun. Ljusare vid torr väderlek. Färgen på hattens undersida åldras från gul till grå med allt mer tydliga åsar. Kanterna är ofta oregelbundet vågiga. Köttet ljust, tunt och mjukt.
FOT: 4–8 cm hög. Ihålig, oregelbundet tillbucklad och är ofta bredare nedtill. Färgen är gul till brun. Fotköttet är hårdare än hattens.
DOFT & SMAK: Behaglig kryddig doft. Mild och god som tillagad.
SPORER: Blekgula.
PLOCKNING & RENSNING: OBS! Var noggrann vid plockning. Spindlingar, en del dödligt giftiga, växer ofta tillsammans med trattisar. Rensa gärna på plats, då slipper man en massa jobb när man kommit hem. Ta av fotbasen och dela svamparna.
TILLAGNING & FÖRVARING: Utmärkt att torka. Då håller svampen hur länge som helst. Förvaras mörkt i glasburk med tättslutande lock. Det finns mängder av bra recept med trattkantareller på Internet, soppor, grytor, pastasåser, crêpes etcetera.
FÖRVÄXLINGSARTER:
Antalet fästingburna TBE-infektioner som inte upptäcks av vården är mycket högre än man tidigare trott. Det visar en ny studie som undersökt svenska blodgivare.
