Pelargonerna drabbas då och då av ohyra. Det går inte att undgå. Det är viktigt att komma ihåg att löss och annan ohyra är naturligt förekommande och något som man måste lära sig förebygga, upptäcka och bekämpa.
Generellt är det några faktorer som förhindrar spridning av ohyra och sjukdomar. Enkla saker som rena arbetsytor, rena odlingsytor, god hygien och friska pelargoner. Bästa rådet är att regelbundet och noggrant kontrollera sina pelargoner, snabbt åtgärda angrepp och vara noga med hygienen. Friska, frodiga och välmående plantor drabbas sällan av ohyra.
Aphidoidea
Bladlus är den vanligaste ohyran på pelargoner. Det finns många olika arter. Persikebladlusen är en av de vanligaste och den som tycker bäst om pelargoner. Under sin levnad ömsar lusen skinn flera gånger. De vita skalen är ofta det första tecknet man ser på angrepp.
Lössen är ljusgröna och 2–4 mm stora. Kolonin består till största del av honor som föder levande ungar. Redan efter en vecka får ungarna egna ungar. När det blir trångt på plantan föds ungarna med vingar och flyger till nya plantor och bildar en koloni.
Bladlusen kan komma in med nya växter men de kan också redan finnas där. De visar sig inte förrän förhållandena blivit gynnsamma. Då kan de föröka sig snabbt i stor mängd om man inte är påpasslig.
Bladlössen suger växtsaft ur plantan. ”Såret” ökar mottagligheten för andra sjukdomar, svamp- och mögelangrepp. Honungsdagg är ett vackrare namn för lössens avföring. Här trivs sotdaggsvampen som syns som svarta fläckar.
Tidigt på våren när de första solstrålarna börjar värma vaknar lössen till liv och kan då snabbt föröka sig.
En första enkel bekämpning är att klämma ihjäl de löss man ser. Duscha med vatten och till sist duscha med såplösning. Den måste träffa lusen för att göra nytta. Rengör planta, kruka och runt omkring. Kontrollera, kontrollera, kontrollera – är absolut det viktigaste sättet i jakten på ohyran.
Aleyrodidae
Mjöllus eller vita flygare är ett samlingsnamn på växthusmjöllusen som man finner i växthus och uterum. Den trivs i varm och lite fuktig miljö och tycker inte om vårt utomhusklimat. Olika växter drabbas men några favoriter är tomat, gurka och pelargon. Speciellt doft- och engelska pelargoner drabbas.
Ägg och larver är genomskinliga och den vuxna mjöllusen är 1–2 mm stor och har två par vingar. Kropp och vingar är överdragna med ett vitt vaxpuder. Både larver och de vuxna mjöllössen sitter på under-sidan av bladen. Både larver och vuxna djur suger saft av plantan. En mjöllus lever 3–4 veckor och hinner under denna tid lägga flera hundra ägg.
När temperaturen är under 15 grader är mjöllusen inaktiv. Passa på att bekämpa på svala morgnar och inte mitt på varma sommardagar när de bara flyger iväg.
Gula klisterskivor är ett bra hjälpmedel för att se om det finns några mjöllöss i närheten.
Kläm ihjäl alla som är synliga och ta bort blad med ägg och larver.
Biologisk bekämpning med parasitstekeln Encarsia formosa är effektiv. Stekeln lägger sina ägg i mjöllössen och sen äter stekeln upp larven.
Rhizoecini
Rotlöss kan drabba alla växter men är likväl okänd för många. Risken för spridning är stor eftersom många inte känner till dem. Rotlöss är en art av ullus som äter växtens rötter.
En vuxen rotlus är vit, mjölig och 1–3 mm lång. Man ser oftast inte att den rör sig. Enklaste sättet att upptäcka angrepp är att titta på jordklumpen och på insidan av krukan. Vid angrepp ser man blåvita fläckar och vid ett stort angrepp kan hela jordklumpen vara angripen. Ta sticklingar på angripna plantor och kasta resten.
Blanda aldrig nya och gamla plantor vid vattning. Var noggrann vid omplantering. Undvik att få gammal jord upp i den nya jorden.
Lacanobia oleracea
På sommaren brukar man här och där hitta hål i sina pelargonblad. De orsakas av larven till grönsaksflyen. Gröna till brungröna larver kan invadera och glupskt gnaga i sig pelargonblad på kort tid.
När man upptäcker hålen i bladen upptäcker man ofta också små svarta lortar på bladen, det är avföringen från larverna. När man ser detta är det bara att börja leta efter larven och ta bort den. Oftast är det från mitten på juli till mitten på augusti som larverna är verksamma. Därefter förpuppas de och gör inte längre någon skada.
Puccinia pelargonii-zonalis
Pelargonrost är ju ingen ohyra utan en svampsjukdom. Det första tecknet på att en planta är angripen är gulaktiga fläckar på ovansidan av bladen. På undersidan bildas ”rosthopar”.
Rosten uppkommer när kombinationen av temperatur och fuktighet är optimal. Lyckligtvis är det numera ingen vanlig sjukdom men den är bra att känna igen då den är mycket smittsam.
Undvik vatten på bladen. Sätt inte plantorna för tätt och tänk på att när temperaturen skiftar mycket natt och dag är det lätt att bladen blir fuktiga. Gott om plats och god ventilation runt krukorna minskar risken för angrepp.
Antalet fästingburna TBE-infektioner som inte upptäcks av vården är mycket högre än man tidigare trott. Det visar en ny studie som undersökt svenska blodgivare.
