Lär känna fyra av de vanligaste arterna av myror som är vanliga i svenska trädgårdar.
1Trädgårdsmyra
Lasius niger
Den vanligaste myran i våra trädgårdar, den är vanlig i städer och parkmiljöer. Trädgårds-myran är väldigt anpassningsbar och vida spridd i världen. Den bygger bon i stubbar och gräsmattor men även i jordhögar och trivs främst under stenar och plattor. Stenarna används som värmekälla, de värms upp under dagen och avger värme nattetid. Under gynnsamma somrar kan myrans synkroniserade parningsflykt ses på flera kilometers håll som rökpelare i landskapet.
2Röd skogsmyra
Formica rufa
Skogsmyran är ofta den myrart man träffar på först på våren. Den stora stacken värms upp av de första arbetarna. De samlas i klumpar på stackens topp där de solbadar för att sedan ge sig ner i stacken, där värmen avges. Man kan ofta finna klumpar av kåda på stacken, insamlade av skogsmyrorna. Kådan minskar tillväxten av svamp och bakterier i stacken. När man ser stigar med myror är det ofta röda skogsmyror. Stigarna går mellan kolonierna och födokällorna, ofta träd med bladlöss. På flera håll i Europa är den röda skogsmyran skyddad av lagen eftersom den har en viktig roll i skogarnas ekosystem.
3Skogsrödmyra
Myrmica ruginodis
Rödmyror tillhör gruppen ettermyror, de kan utdela smärtsamma stick när de känner sig hotade. Skogsrödmyran försvarar aggressivt sitt bo, som ofta påträffas under stenar men även i tuvor och döda trädgrenar. De gillar friska till fuktiga marker och kan alltid hittas i anslutning till skog. Arten påträffas ofta i blommor drickande nektar, men uppskattar även honungsdagg från bladlöss och sköldlöss. De kan under sin parningsflykt bli till ett obehag då de kan täcka bilar och trädgårdsmöbler i timmar, och lätt fastnar i hår och kläder.
4Hushästmyra
Camponotus herculeanus
Hushästmyran har samhällen i träd, stubbar, stockar och vedhögar och deras bon är ofta svåra att lokalisera. Myrorna är aktiva hela dygnet men främst nattetid. Det finns två sorters arbetare, en mindre, slankare och en större med ett stort och brett huvud, vilket är typiskt för hästmyror. De gnager sina gångar i skadade eller döda träd, träspånet transporteras ut ur gångarna och används inte som föda. Hästmyrorna bygger två sorters bon, en huvudkoloni med drottningen och därefter tillkommer satellitkolonier. På våren är det inte ovanligt att stöta på stora drottningar när man röjer i trädgården.
