Colombianskt utbyte från chilenska smultron

Till att börja med var de chilenska jätte­smultronen en stor besvikelse. Plantorna gav inte några bär. Troligen hade Amédée François Frézier valt ut plantor med riklig fruktsättning utan att förstå att han på så sätt riskerade att få med sig enbart honplantor. Genom en korsning mellan F. chiloensis och den nordamerikanska F.  virginiana kunde vi sedan få F. x ananassa, den moderna jordgubben som på bilden. Foto: Mirko Graul

Jordgubbens tillkomst bottnar i en spionhistoria från 1700-talet. Fransmännen oroade sig för det instabila inrikespolitiska läget i Spanien. Det såg ut att kunna bli krig.Kungen, Ludvig XIV, gav en ung ingenjör i uppdrag att kunskapa om spanska städer och befästningar i Nya världen.Monsieur Frézier gjorde inte kungen besviken. Dessutom förde han det  chilenska jätte­smultronet (Fragaria chiloensis) till Europa. Året är 1711. En ung man stiger ombord på handelsfartyget S:t Joseph i den franska hamnstaden S:t Malo. Den unge officeraren är […]

För att få full tillgång till den här artikeln behöver du en prenumeration. Om du redan har en så behöver du logga in, annars kan du bli prenumerant här.
Dela artikeln:
Om artikelförfattaren

John-Erik Wallace

John-Erik Wallace är gymnasielärare med legitimation i ämnena historia, psykologi och teknik. Han fördjupade sig i jordgubbens historia då han under sin utbildning läste en kurs i historisk sakprosa vid Lunds universitet. Under arbetets gång var det inte bara jordgubben i sig som fascinerade utan också berättelserna om de olika personerna vilka bidrog till att detta fantastiska bär kom i odling. Intresset för bär har John-Erik med sig hem­ifrån. Under uppväxten fick han följa med sin mamma, som är hortonom, på studiebesök i bärodlingar i Sverige men också i andra länder såsom USA, Kanada, Australien och Nya Zeeland. Att jordgubben är en riktig globetrotter som odlas i flera världsdelar var därför en tidig lärdom. Liksom att jordgubbar smakar lika bra i en svensk midsommartårta som i en nyzeeländsk Pavlova. Trots att John-Erik hade en del kunskaper om jordgubben innan han skrev om den, så förvånades han över dess spännande bakgrund och menar att kännedom om våra kulturväxters historia kan bidra till att vi uppskattar dem än mer.

Mer läsning: