Vajande plymspirea bjuder oss att titta in i koloniträdgården. De krämvita blommorna och klorofyllstinna bladen kontrasterar mot det faluröda staketet. Foto: Lars Forslin

En av våra folkkäraste perenner, men, ändå ganska anonym, är plymspirean, Aruncus dioicus. Aruncus betyder getabocksskägg.Den finns överallt, men är så vanlig att man nästan inte tänker på den. Spirean bara finns där, man tar den för given. Det är  en vacker, härdig och därmed viktig perenn, som faktiskt borde användas mer, fast kanske på lite nya kreativa sätt.Det vanliga är att vi ser plymspirean användas som en örtartad solitärbuske. I många trädgårdar har dessa plantor stått i generationer, sedan […]

För att få full tillgång till den här artikeln behöver du en prenumeration. Om du redan har en så behöver du logga in, annars kan du bli prenumerant här.

Gojibär, eller bocktörne, har länge marknadsförts som ett exotiskt superbär – men är i själva verket en tålig och lättodlad buske som trivs utmärkt i svenska trädgårdar. Med rätt placering, väldränerad jord och lite beskärning kan den ge riklig skörd även i kärvare klimat.

För att få full tillgång till den här artikeln behöver du en prenumeration. Om du redan har en så behöver du logga in, annars kan du bli prenumerant här.

Gojibärets väg från kinesisk medicinalväxt till svenska trädgårdar

Gojibär har odlats och använts i Kina i minst två tusen år. I traditionell kinesisk medicin omnämns bären – liksom blad och bark – i klassiska örtböcker från Handynastin och framåt, där de kopplas till vitalitet, syn, lever- och njurfunktion. Växten är ingen exotisk raritet i sitt ursprungsområde, utan snarare en vardaglig nyttoväxt i jordbrukslandskapet. Trots att gojibäret alltså har en lång dokumenterad historia i Asien är dess inträde i svensk litteratur och odling förvånansvärt sent. I äldre europeiska floror

För att få full tillgång till den här artikeln behöver du en prenumeration. Om du redan har en så behöver du logga in, annars kan du bli prenumerant här.