
Kardborre – envis följeslagare med goda egenskaper
För sin storlek är kardborren förvånansvärt anonym. Den saknar grälla färger och iögonfallande drag. Ofta lägger man märke till den först då de hakiga blomkorgarna fastnat i något klädesplagg.
I Sverige finns fyra vilt växande arter av kardborre, alla med det vetenskapliga släktnamnet Arctium, som kan härledas till det grekiska ordet för björn: arktos. Björn? Förmodligen är det de strävt borstiga blomkorgarna som inspirerat till namnet, kanske även bladen med sin filthåriga undersida. Den vanligast förekommande av arterna är ullkardborre, A. tomentosum. De övriga, stor kardborre, A. lappa, liten kardborre, A. minus och lundkardborre, A. nemorosum är mer sällsynta. Alla arter före drar södra och mellersta Sverige och blir ovanliga norr om Uppland. De är snarlika men kan skiljas åt genom blommornas placering och blomkorgarnas utseende, som kan vara mer eller mindre tillplattade.


