Kanske inte ett skepp, men åtminstone ett båtskrov, lastat med jordgubbar.

Det började med en födelsedagsgåva från mormor till min odlarkompis och tillika son när han fyllde nio år.  Han fick ett 4,5 meter långt gammalt båtskrov, som hans salig morfar, som var båtbyggare, hade byggt på 1960-talet. På självaste födelsedagen var det dags för en utflykt på havet ut till ön där båtskrovet skulle hämtas.

Resan dit ut var spännande i sig, för denna dag var havets härskare på busigt humör och bjöd på både vingliga vågor och salta kastvindar. Färden dit gick bra och väl framme kunde båtskrovet sjösättas för sin sista färd över böljorna för att bogseras hem till oss på Piontorpet. 

Den sista resan blev den finaste. Färden över sjön blev känslosam, båtskrovet kom ju hem igen, men även onödigt spännande då skrovet saknade inredning och därför flöt för lätt på vattenytan för att bogseras med lätthet. Istället svängde skrovet fram och tillbaka efter dragbåten.  Men allt gick bra då den nioåriga kaptenen styrde säkert och parerade kastvindarna.

Väl på plats här hemma valde vi att ställa upp båtskrovet på berget utanför torpets köksfönster, bredvid den låga gamla knotiga syrenhäcken.  Platsen var noga utvald och det kändes som att båten alltid stått där. Perfekt läge med lagom mycket sol, vindskydd och en strålande utsikt över havet nedanför.

Så äntligen var det dags att börja med det roliga arbetet att fixa till det gamla skrovet. För att odla i såklart. Valet av gröda att odla var lätt. Jordgubbar. Stor favorit här hemma hos både stora och små.

I kölen på skrovet borrade vi några dräneringshål, där eventuellt regnvatten skulle hitta ut. För att underlätta dräneringen lite extra fyllde vi därefter kölen med ett decimeterdjupt lager av grankottar vi plockat under våra skogspromenader. Nu får vi inte regn så särskilt ofta, mer än på hösten, men en översvämmad odlingsbåt vill vi inte ha.

Därefter började vi fylla på båtskrovet enligt lager-på-lager-principen. I båtskrovet varvade vi nu cirka tjugo olika lager med fjolårskompost av blandmaterial vi krattat ihop, kvistar och grenar, lövkompost av blandade löv från lönn, ek, syren och ask, flisade syrengrenar, tång som drivit upp på strandkanten, förra säsongens förbrukade tomatjord och välbrunnen hästgödsel från grannen som vi lagrat i något år.

All jord vi odlar ätbart i försöker vi skapa själva här på torpet. Därför tog det ett tag att fylla hela skrovet med allt material. För att få fart på jordskapande bland alla dessa lager tillsatte vi ungefär femtio fina daggmaskar från hallonodlingen som nu fick sitt nya hem i båtskrovet. Varje vecka rörde vi om försiktigt i materialet och vattnade det lätt eftersom solen annars torkat ut allt. Vi såg jorden bli allt finare. Det känns extra tryggt att undvika inköpt jordmaterial efter senaste årens pyralidrapporter.

Till sist var det dags att plantera jordgubbplantorna. Arton olika sorter, både vita och röda, tidiga, mellan och sena, engångs och remonterande. Fem plantor av varje sort startade vi med. Därefter täcktes odlingen noga med bågar och nät, för att vi själva ska få skörda bären istället för rådjuren och fåglarna.  Det är så vackert att fortfarande se jordgubbsblommorna kring Alla helgons helg blomma i rosa, vitt och rött. Jordgubbarna växer fortfarande och skördesäsongen sträcker sig från maj fram tills snön kommer. Jordgubbsbåten blev så lyckad att vi nästa säsong bygger ut odlingen med Smultronjollen där flera olika sorter röda, gula och vita smultron kommer att odlas. Ny kompost är påbörjad för att fylla den båten.

 

Mer info och bilder om Jordgubbsbåten finns på hemsidan, instagram & facebook: Piontorpet.se

Dela artikeln:
Om artikelförfattaren

Helena Söderman

Sedan barnsben har odling och växter varit nära i Helena Södermans liv. Genom studietiden fylldes varje vrå med plantor och odlingar oavsett studieämne. Yrkeslivet som IT-utbildare och EU-projektledare tog henne under flera år till olika platser runt om i världen, där all fritid spenderades på olika botaniska trädgårdar. Parallellt med yrket pluggade Helena trädgårdsämnen, bland andra floristik, biologi, permakultur, trädgårdsdesign och växt­kunskap. Jobb och fritid vävdes samman då karriären ledde in i trädgårdsvärlden. Odlingsintresset,inne och ute, året om, syns tydligt. Helena är odlingsentusiast, sedan 21 år aktiv i flera trädgårdsföreningar där hon jobbar i styrelserna, hon håller föredrag i olika trädgårdsämnen och leder workshops och odlingskurser. På torpet odlas släktens gamla fruktträd, perenner och köksträdgård. Helenas pionpassion omfattar cirka 300 olika pioner, mängder av frösådder och dubbletter därtill, men det finns alltid plats för en pion till. Mer info: www.piontorpet.se

Mer läsning:

Myrten – för kärlekens skull

I Rom var myrten helgad åt Venus, kärlekens gudinna, i Grekland åt Afrodite och även till Hymenaios, äktenskapets och bröllopets gud. Kärleksdikternas musa Erato var krönt med en krans av myrten.