Vanligaste getingarna i trädgården – fyra arter att ha koll på

1897

1Bålgeting

Foto: Lars-Åke Janzon

Vespa crabro

Bålgetingen är vår i särklass största getingart, den är till och med störst i Norden. Längden hos arbetarna är 8–24 mm, hos hanarna 21–28 mm och hos drottningarna 25–35 mm. Den känns lätt igen på den mer gulröda grundfärgen och de rödaktiga partierna högt på huvudet. Munsköldens framkant är trubbig och färgen är dessutom enbart gulröd utan svarta teckningar. Bakhuvudet är mycket kraftigt, och de bakre punktögonen sitter framför fasettögonens bakkanter. Ögoninbuktningen är helt gul.

Hanen liknar drottning och arbetare vad gäller färgteckning och huvudets form. Munsköldens framkant är dock rundad och svagt spetsig i mitten. Antennerna är längre än huvudet och mellankroppen tillsammans.

Trots att den är skräckinjagande stor och brummar kraftigt när den flyger är den vår absolut mest fridsamma geting!

2Vanlig geting

Foto: Lars-Åke Janzon

Vespa vulgaris

Den vanliga getingen har en djupgul grundfärg. De medelstora getingar, arbetarna, som man ser under hög- och sensommaren, är 10–15 mm långa, medan drottningar är 13–19 mm långa och hanar 12–16 mm långa. Den vanliga getingen har ett kraftigt svart ankarliknande tecken på munskölden. Bakkroppens gula band är närmast parallella med svarta fläckar och ringar. Den är Sveriges vanligaste geting och tillsammans med husgeting är den även Centraleuropas vanligaste. Den kan vara svår att skilja från andra getingarter.

3Rödbandad geting

Foto: Lars-Åke Janzon

Vespa rufa

Rödbandade getingar är medelstora getingar, arbetarna, som man ser under hög- och sensommaren, är 10–15 mm långa, medan drottningar är 13–19 mm långa och hanar 12–16 mm långa. Den rödbandade getingen har ett kraftigt svart ankarliknande tecken på munskölden.

Den rödbandade getingen har mer eller mindre röda partier på framför allt bakkroppens första och ibland andra bakkroppslederna. Ibland finns rödaktiga fläckar även på tredje och fjärde bakkroppsleden. Arbetarna har i regel mer rött på bakkroppen än drottningar och hanar.

4Husgeting

Foto: Lars-Åke Janzon

Vespa germanica

Husgetingar har en lysande citrongul grundfärg. De är medelstora getingar, arbetarna, som man ser under hög- och sensommaren, är 10–15 mm långa, medan drottningar är 13–19 mm långa och hanar 12–16 mm långa. Om man vågar titta dem i ansiktet på nära håll så brukar husgetingar endast ha tre ganska små svarta prickar på munskölden. Ibland kan det sällsynt förekomma att det endast finns en svart prick. Hanarnas munsköld brukar sakna svarta prickar, men ibland förekommer det att en hane har en till tre svarta fläckar på munskölden. Huvudet och mellankroppen är svarta med gula teckningar. På bakkroppen har de distinkta, svarta runda prickar i bakkroppens gula tvärband.

Lars-Åke Janzon
Lars-Åke Janzon är pensionär sedan något år, men har en lång bakgrund från Naturhistoriska riksmuseet där han sedan 1972 framförallt arbetade på enheten för entomologi och på den publika avdelningen. Han blev fil dr vid Zoologiska institutionen vid Stockholms Universitet 1984, förste intendent på riksmuseet 1985 och jour­havande biolog 1999. Han är flitig och återkommande skribent i Natur & Trädgård och har förutom ett stort antal artiklar i olika tidskrifter gett ut ett flertal böcker och varit faktagranskare av ett sextiotal böcker med biologiskt innehåll. Han känns också igen från hundratalet medverkanden i olika radio- och TV-program. Lars-Åke Janzon har också arbetat som lärare i faunistik vid Stockholms universitet i 17 år. Han har ett sjuttiotal fältstudier över hela världen i bagaget och har agerat exkursionsledare såväl i Sverige som ute i världen, bland annat kring Medelhavet, på Kanarieöarna, i Östafrika och i Indien.