Sveriges alla groddjur

6493

Åtta grodor, tre paddor och två salamandrar. Här får du Sveriges samtliga groddjur beskrivna. Många av dem skulle gärna “jobba” i din trädgård om du hjälper dem med några enkla saker för att skapa en bra miljö för dem.

1Vanlig groda Rana temporaria

Upp till 10 cm, hanar något mindre.

Svår att skilja från de närbesläktade arterna åkergroda och långbensgroda, men har trubbigare nos och mindre och mjukare grävknöl på undersidan av bakfoten.

Detta är vår nordligaste grodart och finns i hela landet utom Öland, Gotland och Kalmartrakten.

2Vanlig padda Bufo bufo

 

Honor upp till 10, cm hanar 7–8 cm.

Skiljs från de flesta grodorna genom sin vårtiga hud, från klockgrodan genom den ljusgrå (istället för orange) magen och från de andra paddorna genom den bruna eller grå ryggfärgen och de kopparfärgade ögonen. Förekommer upp till Norrbotten, alltmer sällsynt långt norrut. Småpaddor kan uppträda mycket talrikt nära lekvattnen när de gått upp på land. Ynglen blir paddor ungefär samtidigt och det tar tid innan de sprider ut sig över större områden.

3Klockgroda Bombina bombina

Upp till 5 cm.

Med sin vårtiga hud och mörka ryggfärg kan klockgrodan förväxlas med vanlig padda. Den är dock mörkt grön och har två ljusgröna fläckar i nacken som avslöjar den. På magen är den fläckig i lysande orange vilket skiljer den från alla svenska grodor och paddor.

Den finns i södra och nordvästra Skåne.

Klockgrodan tillbringar det mesta av sin tid i eller nära vatten. Den trivs bäst i dammar med lagom mycket växtlighet. Den gömmer sig gärna bland flytbladsvegetation men är å andra sidan mycket värmekrävande så vattnet får inte skuggas för mycket. 

4Åkergroda Rana arvalis

Upp till 8 cm.

Har spetsigare nos och större och hårdare grävknöl än vanlig groda. Till skillnad från långbensgrodan har den en trumhinna som är mindre än ögat och avståndet mellan öga och trumhinna är större.

Åkergrodan finns i nästan hela landet men saknas längs fjällkedjan och är sällsynt i norr. Trots namnet är den mer skogsbunden än vanlig groda och har svårare att klara sig i ett intensivt jordbrukslandskap.

5Mindre vattensalamander Tritus vulgaris

Upp till 11 cm med svans.

Skiljs från sin större släkting genom sin släta hud, orangea mage och oftast ljusare färg på ryggsidan. Könen är lika som små. Vuxna hanar skiljs från honor genom att de har mer rödorange bukfärg och är storprickiga på rygg och mage. Under lekperioden på våren har de en hög hudkam på rygg och svans.

Vanlig i södra Sverige men kan sällsynt hittas upp till Västerbotten. På många håll är den mycket vanlig och en flitig besökare i trädgårdar. De vuxna kan ses i vatten hela sommarhalvåret, men tillbringar den mesta tiden på land under sommaren och är då nattaktiva.

6Större vattensalamander Triturus cristatus

Upp till 18 cm med svans.

Skiljs från den mindre arten genom knottrig hud, gul buk och oftast svart ryggfärg. Ingen synbar könsskillnad hos ungar. Vuxna hanar har en ljusgrå strimma på båda sidor av svansen. På våren har hanarna även en hög hudkam på rygg och svans. Finns upp till Jämtland. Sällsynt i norra halvan av utbredningsområdet. Levnadssätt ungefär som mindre vattensalamander men saknas i de allra minsta vattnen och har något högre krav på sin livsmiljö.

7Lökgroda Pelobates fuscus

Upp till 8 cm.

Ser ut som en blandning av padda och groda. Korta bakben men slät hud. Detta, den tydliga knöl den har på hjässan bakom ögonen och den lodräta pupillen skiljer den från andra arter.

Den finns endast i södra Skåne.

Lökgrodan lever ett undanskymt liv och gräver ner sig tidigt varje morgon och dyker upp igen efter mörkrets inbrott. Därför vill den ha vegetationsfria fläckar av lättgrävd jord eller sand. Den utnyttjar inte redan befintliga gömställen. Den hittas sällsynt vid djupgrävning av trädgårdsland eller rabatter. Dess yngel är enorma, ca 9 cm. I extremfall upp till 18 cm!

8Strandpadda Bufo (Epidalea) calamita

Upp till 7–8 cm. Kallas även stinkpadda.

Känns enklast igen på sin gula rygglinje som den är ensam om bland paddorna. Den kan mycket sällsynt sakna rygglinjen men känns då igen på sin ljust gulgröna iris.

Förekommer fläckvis längs Sydsveriges kust, från Blekinge i ost till Smögen i nordväst samt på Revingefältet i södra Skåne. Lever i ungefär samma miljöer som sin grönfläckiga släkting. De kan leka i betydligt mindre vatten än grönfläckig padda och har snabbast yngelutveckling av alla svenska groddjur. Ibland läggs rommen i mycket grunda hällkar, mindre än en ordinär trädgårdsdamm.

9Långbensgroda Rana dalmatina

Upp till 8 cm.

Mycket lik vanlig groda och åkergroda, men skiljs lättast från dem genom att trumhinnan är lika stor eller större än ögat och avståndet mellan dem är mindre än hos de andra arterna.

Finns i sydostligaste Sverige: Österlen, Blekinge, södra Kalmar läns fastland och Öland.

En mycket skogsbunden art som gärna söker sig ut ur skogen för att lägga sin rom i solbelysta vatten. Den kan trivas i en trädgård med mycket buskar och träd där det är gott om skugga och gömställen.

10Gölgroda Rana Pelophylax lessonae

Upp till 9 cm.

Skiljs från de flesta arter genom sin ljusa rygglinje. Liknar den nära släktingen ätlig groda, men är brunare. Endast i Östergötland hittas båda arterna dock på samma ställe. Bruna ungar med gulvit rygglinje. Vuxna hanar är gröna på framkroppen och har grön rygglinje. Vuxna honor är mycket mörkbruna med ljust gulgrön rygglinje.

Finns längs kusten i Norduppland, på en lokal i östra Östergötland och utplanterad vid Ronneby i Blekinge. De håller till nära och i vatten. Inte vanlig i trädgården, men skulle kunna trivas i en lite större trädgårdsdamm. Arten är dagaktiv och kväker gärna under soliga sommardagar.

11Ätlig groda Rana (Pelohylax) esculenta

Upp till 11 cm.

Skiljs från de flesta andra arter genom sin gröna färg och ljusgröna rygglinje. Är oftast grön även på bakbenen till skillnad från gölgrodan.

Lokalt är den mycket vanlig i sydvästra Skåne och hittas även på ett ställe i östra Östergötland. Utplanterade exemplar finns i Göteborg, söder om Kalmar och i Uppsala. Som sin nära släkting gölgrodan är den mycket vattenbunden och tillbringar det mesta av sin tid i olika småvattens strandzoner. Den är också mycket aktiv dagtid och kan vara en underhållande gäst i trädgårdsdammen.

12Lövgroda Hyla arborea

Upp till 5 cm.

Den lysande ljusgröna färgen gör den svår att förväxla med andra arter. Den har sin naturliga utbredning i södra och östra Skåne, men finns utplanterad på Onsalahalvön och förra året upptäcktes några individer i Blekinge. Där den finns är den inte ovanlig i trädgårdar. Själv hade jag ett par stycken som höll till i björnbärshäcken nära trädgårdslandet. Arten är i första hand busklevande och påträffas ofta i blommande, taggiga buskar som exempelvis björnbär, nypon, slån och hagtorn. Taggarna ger skydd mot rovdjur medan blommor och bär lockar till sig småkryp att äta.

13Grönfläckig padda Bufo (Bufotes) viridis

Upp till 10 cm.

Det fläckiga mönstret i ljusgrått och grönt i kombination med avsaknad av rygglinje är den här arten ensam om bland de svenska groddjuren. Iris är grön med guldstänk. Tyvärr är den vårt mest sällsynta groddjur, finns endast på ett fåtal platser på Skånes väst- och östkust, i Blekinge skärgård och på södra Öland. Den trivs bäst i karga miljöer som hårt betade strandängar, häll- eller sandmarker. Har man tur att få in den i trädgården så trivs den bäst i de mer vegetationsfattiga miljöerna: i stenpartiet, på stensatta ytor och på grusgången med inslag av gatkamomill som lockar dit insekter.

Petter Albinsson
Groddjuren har följt Petter genom livet. Fascinationen för dem tog fart i lågstadieåldern när han hittade sina första salamandrar i en damm. ”Vattendrakarna” gjorde honom förbluffad. I jakten på att få veta mer fick han upp ögonen för fler groddjur. Petter har arbetat med hotade groddjur som konsult åt länsstyrelsen och privata företag. Han har utfört inventeringar, habitatbedömningar och uppföljningsarbete. Som djurvårdare, bland annat på Skånes djurpark, har han arbetat med groddjur även i terrarium. På lediga stunder har han skådat grodor från Sarek i norr till Smygehuk i söder. Sedan 2013 är han projektledare på storkprojektet där frågan om våtmarkernas försvinnande också är central. 2006 köpte Petter en gård tillsammans med sin fru i ett område på Österlen där flera av de mest hotade groddjuren finns. Marken har anpassats för att få grodorna att trivas. I dammarna leker bland annat lökgroda, lövgroda och långbensgroda. Man har också medverkat till att fler grodvatten skapats i trakten. Området är nu ett av de viktigaste för lökgrodan i Sverige.