Odla kiwi i svenska trädgårdar

1054
I livsmedelsbutiken är vi vana att möta en ”lurvigt” brunskalig kiwi, oftast med grönt fruktkött men ibland istället med gult fruktkött. Men det finns en stor variation inom Actinidia och en knapp handfull arter kan sätta frukt här i Sverige. Ett par av dem är riktigt smakrika och odlingsvärda, till exempel ”Ken’s Red” på bilden. Foto: Åke Truedsson

Visst går det att odla kiwi i Sverige! Men inte den lurviga Actinidia deliciosa som vi hittar i våra livsmedelsbutiker. Prova istället Actinidia kolomicta eller Actinidia arguta. Kina är den största producenten med mer än halva världsproduktionen. Det är också från östra Asien växten kommer även om den blivit mest känd för oss via Nya Zeeland varifrån den hämtat sitt namn i västvärlden – men det kom ur en namngivningstävling i USA på 1950-talet.

UR ARKIVET!
Detta är en gammal text som vi tycker är intressant, men det kan ha kommit nya rön sedan den publicerades första gången i papperstidningen.

Om man pratar om odling av kiwifrukt utomhus här i Sverige, så är det nog en del som höjer på ögonbrynen. Men det finns ett par arter av kiwi (Actinidia) som kan växa och sätta frukt i en stor del av landet. Här får får ni några smakprov på vad ni kan finna i våra välsorterade plantskolor.

Kiwisläktets ursprung

Actinidiasläktet härstammar från östra Asien med Kina i centrum men även Ryssland, Korea, Japan, Indokina och delar av Indonesien och Indien är värdländer för detta släkte som omfattar över sextio arter, varav några – cirka åtta – är odlingsvärda för fruktens skull. Växten är en klätter­lian som lever på att klättra upp till trädens kronor. Den är skildkönad med hon- och hanplantor.

Härdiga sorter från Sibirien

För cirka hundra år sedan började kiwifrukten spridas, och då främst från Kina till Europa, Australien och USA. För ca 75 år sedan började man odla denna frukt kommersiellt på Nya Zeeland, då med arten Actinidia deliciosa.

Längst norrut i Actinidiasläktets utbredningsområde i södra Sibirien finns den härdigaste arten, Actinidia kolomikta, som kan klara -50 grader C och är vanlig i trädgårdarna där.

Kameleontbuske

På hösten blir bladen intensivt gula hos Actinidia arguta. Foto: Åke Truedsson

Vi har odlat denna art ganska länge i Sverige men då som en hanplanta med namnet kameleontbuske. Frukterna på denna är små och bara stora som yttersta fingerleden på ditt pekfinger, men goda och slätskaliga.

I sydöstligaste Ryssland runt Vladivostok, i nordöstra delen av Kina, i Korea och Japan finner vi Actinidia arguta som också är ganska härdig och klarar kyla ned till cirka -30 grader. Den har betydligt större goda och slätskaliga frukter, ger hög skörd, passar kommersiell odling och bjuder på en vacker gul höstfärg i bladverket.

I centrala östra Kina förekommer vilda bestånd av bland andra Actinidia melanandra (små mörkröda frukter) och så den kanske mest kända kiwin av alla, Actinidia deliciosa, som sedan många år finns året runt i våra butiker. Denna ludna grönköttiga frukt är väl idag välbekant för alla. Dessutom finns där också den närbesläktade, något mer värmekrävande  Actinidia sinensis som är den klart populäraste kiwifrukten i Kina. Ändå var den knappast känd hos oss förrän den gulköttiga kiwin Zespri Gold kom i butikerna för några år sedan från Nya Zeeland.

Odlingskunskap

Actinidiasläktet är klätterlianer som måsta ha något att klättra på. De flesta arterna klättrar ända upp till trädkronorna på stora träd, det vill säga över tjugo meter, medan A. kolomikta klättrar på buskar och mindre träd. Vid odling hemma i trädgården måste man arrangera en passande klätterställning eftersom dessa lianer inte kan stå för sig själv. Detta kan vara en spaljé – fristående eller mot en vägg, en tunnel av något material, ett tak av armeringsmatta, ett T eller Y eller andra arrangemang på friland med trådar eller grovt nät. Bäst är att på något sätt forma ett tak på lagom plockhöjd för att underlätta skörden. I yrkesodlingen i USA används vanligen pålar och mellan dem fem trådar fastsatta på en tvärslå format som ett brett Y.

Vad beträffar jorden så tycker actinidiasläktet bäst om en organiskt välberikad jord med ett pH-värde 5,5–6,5 fast kiwin är ganska tolerant även mot högre och lite lägre pH-jordar. Vid plantering är det bra att tillsätta en säck köpjord av bra kvalitet per planta och gärna lite egen kompost.

Så här kan det se ut vid kommersiell odling av kiwi. Det här är en Actinidia deliciosa (sidan 59) som är svår att odla till frukt i Sverige. Foto: A.j.morris/Wikimedia CC-BY-SA-3.0

Oftast skildkönad

Släktet är normalt skildkönat, det vill säga man behöver en hanplanta och minst en honplanta men det går bra med flera ”damer” inom en radie av max tio meter. Bin och humlor ska ju växla mellan han och honplantorna och blir avståndet långt betyder det mindre frukt. En central placering för hanplantan är därför en fördel. Man kan inte räkna med pollinering från andra actinidiaarter eftersom blomningen oftast inte är samtidig.

Finns ett par självfertila sorter

Som nästan alltid så finns det undantag och enstaka sorter sätter frukt genom självpollinering. Till exempel A.deliciosa sort Jenny (vanlig kiwi) och den japanska hexaploida sorten Issai av A.arguta. Det finns även en A.kolomikta som är självfertil, men fruktsättning och fruktstorlek främjas av att man har ett äkta par för alla dessa.

Beskärning är nödvändig för att få bästa möjliga fruktkvalitet och för att förhindra ”skatbon” men generellt räcker det ofta med viss gallring och med att ta bort gammal ved för att glesa och för föryngring av grenarna med början efter fem till sju år. Rätt tid att gallra är december månad.

En viss styrning av lianskotten är en fördel. Det är viktigt att inte andra träd står nära för då blir det snart kiwilianer även i dessa. Utan annat att klättra på håller actinidialianerna sig snällt där som avses. Unga plantor behöver en stödpinne tills de når klätterställningen.

Läs mer: Kiwisorter som fungerar i Sverige

En ny kraftigväxande sort som Åke Truedsson testar. Frukterna är stora, 17 gram i medelvikt. Fruktköttet är lite speciellt i färgen med ett rött centrum i det övrigt gröna. Sorten kommer från Chang Bai-bergen i nordöstra Kina, nära Nordkorea. Mognar runt 10 oktober i Skåne. Foto: Åke Truedsson
Åke Truedsson
Bondson från nordöstra Skåne, fick eget trädgårdsland när han var sju år. Har odlat frukt, bär och grönsaker hela livet. Han har också växtförädlat en del, bland annat smultron, vinbär, vita jordgubbar, härdig kiwi, hallon och aprikoser. Har provat massor av sorter för att berika svenska trädgårdar. Åke Truedsson har varit ordförande i riksförbundet Svensk Trädgård i åtta år. Han sitter i styrelsen för Elitplantstationen. Har mycket internationella kontakter rörande växter. Har skrivit fler än tusen artiklar med text och bilder samt skrivit ett tiotal böcker. Bland annat ”Odla tomater” och ”Odla grönsaker”. Driver sedan flera år Tomatklubben och Vitlöksklubben. Ytterligare information finner du på: www.tomatklubben.se