Groddjuren skyddar din trädgård

1032
Salamandrarna håller sig mest nere på marken, men klättrar också ibland. Här är ett antal mindre vatten­salamandrar klättrande i förgätmigej. Foto: Petter Albinsson

Om du skapar förutsättningar för groddjuren i din trädgård får du god hjälp med att hålla ned mängden insekter som vill äta din skörd – och dig. Salamandrar är storslukare av mygglarver i stillastående vatten. Groddjuren äter insekter och sniglar. Larverna äter alger och håller dammens vatten klart. Här får ni en genomgång av Sveriges alla groddjur.

Groddjuren förbises nog av många trädgårds­ägare. Man skymtar dem ibland, särskilt tidiga morgnar och sen kväll, men man tänker kanske inte så mycket på deras existens. Om man tar sig tid att stanna upp finner man att de är intressanta urtidsdjur som dessutom kan göra en hel del nytta i trädgården. Det är heller ingen nackdel att många av de saker man kan göra för att få dem att trivas också gör trädgården vackrare.

Tog det stora steget upp på land

Groddjuren var de första ryggradsdjuren som på allvar utvecklades till att kunna utnyttja resurserna på land. Där har de anpassats och omformats under hundratals miljoner år och under tiden sett dinosaurierna både födas och dö ut.

En snabbversion av evolutionen

Under årmiljonerna har de behållit sin starka koppling till vatten. Merparten av arterna lever fortfarande i vatten som yngel, men det mesta av sitt vuxna liv på land. Omvandlingen från yngel till vuxen individ är ett mirakel i sig. Inom loppet av några dagar förvandlas grodynglet från ett vattenlevande djur utan ben till ett fyrbent, huvudsakligen landlevande djur. Lika stora förändringar sker inuti: gälarna byts ut till lungor, munnen ändras från att vara anpassad för att kunna skrapa upp alger till att kunna fånga småkryp,  och hela matspjälkningssystemet ändras från att passa en växtätare till en strikt animalisk diet.

Lever på vad svansen ger

Alla dessa förändringar sker samtidigt. Under tiden kan de inte äta utan lever istället på absorberad energi från svansen, vilket i sig är en fascinerande anpassning.

I trädgården kan groddjuren tillföra mycket. För det första rent estetiskt. Trots det lilla formatet har en hane av mindre vattensalamander i lekdräkt färgprakt och spektakulära attribut som till och med lämnar många av våra fåglar i bakvattnet. En lysande blå åkergrodehane under leken på våren ger ett nästan overkligt intryck. Mer diskret är kanske charmen hos paddornas kopparfärgade ögon eller hos den vanliga grodans gula eller tegelröda toner, men tar man sig tid att upptäcka detta så finns den där ändå.

Stor praktisk nytta i trädgården

Intressantast för många är kanske ändå den rent praktiska nytta som groddjuren kan göra i trädgården. På land jagar både grodor, paddor och salamandrar småkryp, däribland sniglar, bladlöss och andra gäster som normalt inte är så välkomna i våra trädgårdar. Med undantag för den sydskånska lövgrodan uppehåller sig våra groddjur mest på marken. Nattetid kan dock både salamandrar och grodor ibland ge sig upp och klättra i högre vegetation och kan påträffas upp till åtminstone någon meters höjd.

Salamandrar äter mygglarverna

I vattnet är salamandrarna mycket effektiva när det gäller att rensa trädgårdsdammen från mygglarver. Grodynglen i sin tur gör stor nytta genom att äta alger och skapar generellt en mycket trevligare trädgårdsdamm med klart, fint vatten än fiskar tenderar att göra.

En större vattensalamander lägger ägg. Alla de vikta bladen på den ljusgröna växten innehåller ett eller ett par ägg. Med höger bakfot håller hon ihop ett blad runt ett nylagt ägg i väntan på att det ska limmas ihop. Detta givetvis för att skydda ägget mot rovdjur. Foto: Petter Albinsson

Tillför ingen näring

Eftersom ynglen bara finns i vattnet under tillväxtsäsongen och inte behöver matas så tillför de ingen näring till algerna på det sätt som fiskar tyvärr gör. De ger sig inte heller på de vackra vattenväxterna som för många är en stor poäng med att ha en trädgårdsdamm.

Tyvärr är groddjuren den i särklass mest hotade gruppen bland ryggradsdjuren och man räknar med att så mycket som hälften av arterna i någon mån är utrotningshotade. Som så ofta är fallet är det människans framfart som är huvudorsak.

Utrotad – och återinförd

Groddjurens levnadssätt, att både utnyttja vatten och land, har tidigare varit en tillgång men det har också gjort dem extra sårbara  eftersom de flesta arter dör ut om antingen land- eller vattenmiljön förstörs. Av de tretton svenska groddjursarterna har en art, klockgrodan, utrotats och sedan återinförts, och flera arter har varit mycket illa ute. De senaste årtiondena har dock enskilda entusiaster, frivilligorganisationer och myndigheter jobbat hårt för groddjuren. Bland annat har lekvatten nygrävts eller återskapats, landmiljöer restaurerats, grodtunnlar byggts och utplanteringar gjorts, och detta har gett resultat.

Ingen art akut hotad idag

Flera av de arter som tidigare varit starkt hotade räknas numera som livskraftiga och ingen art är längre akut hotad. Allt är tyvärr ändå inte frid och fröjd. I många områden fortsätter groddjuren att minska och de behöver fortfarande vår hjälp att återställa så mycket som möjligt av det vi förstört.

Precis här kommer vi trädgårdsägare in i bilden. På en normalstor villatomt kan man göra mycket för groddjuren och samarbetar man med sina grannar kan man skapa förutsättningar för en hel liten population.

Vanlig padda stannar länge – om miljön passar. Foto: Petter Albinsson

Enkla grundbehov

För att anpassa sin trädgård så att groddjuren trivs så behöver man förstå deras enkla grundbehov. De behöver vatten att lägga sina ägg i, men även gömställen, övervintringsplatser och ställen där de kan hitta föda och fukt.  I en större trädgård går alla dessa behov att tillgodose och en groda eller salamander kan i teorin leva hela sitt liv i samma trädgård. Det finns också många berättelser om framförallt paddor som år ut och år in uppehållit sig på samma plats i trädgården.

Läs mer: Sveriges alla groddjur

Läs mer: Bjud in groddjuren till din trädgård!

Läs mer: Bygg en egen damm!

Petter Albinsson
Groddjuren har följt Petter genom livet. Fascinationen för dem tog fart i lågstadieåldern när han hittade sina första salamandrar i en damm. ”Vattendrakarna” gjorde honom förbluffad. I jakten på att få veta mer fick han upp ögonen för fler groddjur. Petter har arbetat med hotade groddjur som konsult åt länsstyrelsen och privata företag. Han har utfört inventeringar, habitatbedömningar och uppföljningsarbete. Som djurvårdare, bland annat på Skånes djurpark, har han arbetat med groddjur även i terrarium. På lediga stunder har han skådat grodor från Sarek i norr till Smygehuk i söder. Sedan 2013 är han projektledare på storkprojektet där frågan om våtmarkernas försvinnande också är central. 2006 köpte Petter en gård tillsammans med sin fru i ett område på Österlen där flera av de mest hotade groddjuren finns. Marken har anpassats för att få grodorna att trivas. I dammarna leker bland annat lökgroda, lövgroda och långbensgroda. Man har också medverkat till att fler grodvatten skapats i trakten. Området är nu ett av de viktigaste för lökgrodan i Sverige.