Det tar ofta inte många minuter innan traktens fåglar lägger märke till att mataren är påfylld. Nötväcka, blåmes och talgoxe brukar vara de första gästerna. Nötväckan, en individ överst och en annan till höger, är hamstrare och gömmer gärna frön i springor i bark för att ha till senare. Foto: Jan Gustavsson
Vi matar fåglar mest för vårt eget nöjes skull. Så pass att vi lägger 400 miljoner kronor per år på frön och matningsanordningar i Sverige. Men det finns billiga alternativ för en framgångsrik matning.
För att få full tillgång till den här artikeln behöver du en prenumeration. Om du redan har en så behöver du logga in, annars kan du bli prenumerant här.
Journalist uppväxt i Jämtland men som numera bor i Solna och har stuga i Roslagen, även det i Uppland. Har under karriären arbetat med magasin som redaktör och skribent, främst inom områden som livsstil, resor och mat. Kom 2015 ut med boken Fjärilsmannen (Natur & Kultur), en reportagebok om fjärilssamlaren Clas Källander och om främst nattfjärilarnas roll som markörer för en föränderlig miljö. Blev intresserad av fågelskådning som tioåring och fastnade direkt för skatans skönhet och spännande beteenden. Ingår i dag i redaktionen för fågelskådarföreningen Club300:s medlemsmagasin Roadrunner, där han i varje nummer porträtterar Sveriges mest intressanta fågelskådare.
Har sett 328 olika fågelarter i Sverige, men gör numera sällan så kallade drag för att få nya kryss. I stället arbetar han på sin tomtlista i stugan, när detta skrivs har han noterat 86 olika arter på eller från tomten (ganska mediokert, den som toppar tomtlistan har över 300 kryss).
Vi använder cookies för att se till att vi ger dig den bästa upplevelsen på vår webbplats. Om du fortsätter att använda denna webbplats kommer vi att anta att du godkänner detta.OkIntegritetspolicy
