När lågorna slocknat var nästan 140 kvadratkilometer brandhärjade – nära nog lika stor yta som Stockholms stad. Branden förde med sig stor förödelse och mycket mänskligt lidande, vilket aldrig får glömmas bort. Från naturens horisont är dock skogsbränder något helt naturligt och normalt som format det skogslandskap vi ser idag. Utan återkommande bränder skulle vi ha haft en helt annan typ av skogar med ett mindre mångformigt växt- och djurliv.
Torsdagen den 31 juli 2014 startade branden under markberedning på ett hygge i södra delen av området.
Väderförutsättningarna var nästan de värsta tänkbara: mycket höga temperaturer parat med att det nästan inte kommit en droppe regn på en månad. Dessutom blåste det ovanligt mycket för att vara högsommar. Branden bet sig snabbt fast på hygget för att sedan sprida sig till några stora rishögar som uppkommit efter avverkningen, och redan här började man inse att detta skulle bli en tuff utmaning att hantera.
I början av augusti tilltog sedan vindarna ytterligare och läget förvärrades därmed.
Dyster prognos
Efter några dagar deltog tretton helikoptrar parat med ett stort antal personer från räddningstjänster runt om i landet och militär personal i släckningsarbetet. Trots mycket intensivt arbete från alla inblandade så var prognosen dyster. Den 5 augusti bestämdes att staten, i form av Länsstyrelsen, skulle överta ansvaret för räddningsinsatserna.
Hoppet återvände
Den 6 augusti sattes sammanlagt fyra släckningsflygplan från Frankrike respektive Italien in i släckningsarbetet. Detta kombinerat med ändrad väderlek, grävda begränsningslinjer och mindre brandbenägen terräng gjorde att hoppet så sakta började återvända. Den 11 augusti gick räddningsledningen ut med beskedet att de bedömde att branden var under kontroll. Eftersläckningsarbetet kom då att pågå under många veckor till, och det var först när vintern kom på allvar som de sista spåren av glöd och spridd rök började försvinna.
31 juli Kl 13:29 larmar maskinföraren som är ensam på platsen. Kalhygget ligger mellan Seglingsberg och Öjesjön, omedelbart norr om Fermansbo urskog. Ett trettio-tal brandmän från Virsbo, Surahammar och Västerås börjar släckningsarbetet. Branden sprider sig under kvällen fram till Öjesjön.
1 augusti En militär helikopter sätts in. Brandområdet ökar ytterligare och ledningscentralen flyttas söderut.
2 augusti Ett sjuttiotal brandmän och ytterligare fyra helikoptrar sätts in på det nu 25 kvadratkilometer stora brandområdet.
3 augusti Branden sprider sig till 100 kvadratkilometer. Ett hundratal personer, inklusive hemvärnspersonal bekämpar branden. Räddningsledningen begär förstärkning med utländska vattenbombflygplan.
4 augusti Ett tusental personer evakueras från sina hem. Förberedelser vidtas för att evakuera Norberg med 7 000 invånare. Branden sprider sig snabbt och okontrollerat i hård vind.
5 augusti Länsstyrelsen i Västmanlands län övertar ledningen av räddningsinsatsen. Omkring 200 personer deltar i det direkta räddningsarbetet. Ett dödsoffer rapporteras och ytterligare en person brännskadas svårt. På kvällen landar de första av fyra släckningsflygplan.
6 augusti På kvällen släpps de första vattenmängderna från flygplan.
7 augusti Stor vattenbombningsinsats sätts in.
8 augusti Bränderna ovan mark är i stort sett släckta.
9 augusti Situationen bedöms åter kritisk på grund av väderförhållandena. En konvoj rullar från F 21 i Luleå, bestående av fyra brandbilar, fyra hjullastare, grävlastare, grävmaskin och fyra lastbilar mot Västmanland, motsvarande två mindre kommunala brandkårer plus en mindre entreprenadfirma.
10 augusti Vattenbombarna återvänder till Frankrike respektive Italien efter fullbordat arbete.
11 augusti Skogsbranden bedöms vara under kontroll. Markinsatsen utökas till omkring 250 personer.
Fakta: Wikipedia
Antalet fästingburna TBE-infektioner som inte upptäcks av vården är mycket högre än man tidigare trott. Det visar en ny studie som undersökt svenska blodgivare.
