Vanlig geting, Vespula vulgaris, samlas för att äta av en övermogen persika. Foto: Dave Bevan/Alamy SP

Med skräckblandad förtjusning hittar vi i våra trädgårdar framför allt fyra olika arter gula och svarta getingar. Alla dessa medelstora arter är vanliga och de förekommer över nästan hela landet. Dessutom finns i södra Sverige vår största getingart: bålgetingen. De andra sju svenska arterna hittar vi främst i andra biotoper än i trädgårdar. De flesta har nog stiftat bekantskap med och sannolikt viftat bort någon geting som blivit för närgången. Man kan nog säga att vi har ett tudelat intresse […]

För att få full tillgång till den här artikeln behöver du en prenumeration. Om du redan har en så behöver du logga in, annars kan du bli prenumerant här.
Dela artikeln:
Om artikelförfattaren

Lars-Åke Janzon

Lars-Åke Janzon är pensionär sedan något år, men har en lång bakgrund från Naturhistoriska riksmuseet där han sedan 1972 framförallt arbetade på enheten för entomologi och på den publika avdelningen. Han blev fil dr vid Zoologiska institutionen vid Stockholms Universitet 1984, förste intendent på riksmuseet 1985 och jour­havande biolog 1999. Han är flitig och återkommande skribent i Natur & Trädgård och har förutom ett stort antal artiklar i olika tidskrifter gett ut ett flertal böcker och varit faktagranskare av ett sextiotal böcker med biologiskt innehåll. Han känns också igen från hundratalet medverkanden i olika radio- och TV-program. Lars-Åke Janzon har också arbetat som lärare i faunistik vid Stockholms universitet i 17 år. Han har ett sjuttiotal fältstudier över hela världen i bagaget och har agerat exkursionsledare såväl i Sverige som ute i världen, bland annat kring Medelhavet, på Kanarieöarna, i Östafrika och i Indien.

Mer läsning: