Denna art har vi odlat som hanplantor till prydnad under många år under namnet Kameleontbuske. Plantan är härdig till odlingszon 5 och därtill lättodlad. Vid hård, sen nattfrost när de nya skotten redan slagit ut, kan dessa skadas liksom blomningen. Plantorna blir cirka 3–4 meter höga om de får möjlighet att klättra. Bladen är mycket vackert tecknade, först i brungrönt som unga sedan i ljusgrönt, rosa och vitt i olika fält på försommaren med lite dunklare färger mot hösten.
Blommorna är vita, ca 1,5 cm stora med gula ståndare och doftar mycket gott. Frukterna mognar normalt från början av augusti och börjar komma på två–tre-åriga plantor. De är inte så stora, bara som pekfingrets yttersta led, och de är gröna både som omogna och mogna. Mognaden infaller under augusti och frukterna är goda, slät- och tunnskaliga med högt C-vitamininnehåll. Man äter dem som de är utan att skala dem. Det är inte så lätt att avgöra när de är mogna eftersom de är gröna hela tiden, men ett sätt är att känna på dem. Ett annat är att lägga ett lakan under plantorna och skaka lagom mycket så att mogna frukter faller av. Ett vant öga kan dock oftast avgöra om en frukt är mogen genom att den gröna färgen blir obetydligt mörkare och mer transparent. Frukter kan erhållas redan på två–tre år gamla plantor. Bären konsumeras färska, som kompott eller används till sylt. Detta är en kul liten kiwiplanta man ska ha för dess fina blomdoft, dess vackra blad och dess härdighet men om sanningen ska fram är den inte mycket att odla för bärens skull.
För svenska hemträdgårdsodlare har jag valt ut en hanne, ”Oskar” och två damer, ”Anna” och ”Paula”. Dessa finns nu i välsorterade plantskolor. Sannolikt behöver plantan en kylperiod för att fungera och sätta blomning och frukt, så odla den inte i vintervarmt utrymme utan utomhus.
Detta är en betydligt större kiwiplanta som utan problem kan växa tio meter eller mer i alla riktningar, men växtunderlaget bestämmer. Av denna anledning är det att rekommendera en stor odlingsyta per par (10–20 kvadratmeter) och gärna med ett plockvänligt tak.
Bladen är mörkgröna och ovala med spets, men blir på hösten vackert gula ett bra tag innan de faller av.
Blommorna är vita med gula eller svarta ståndare, cirka två centimeter stora, men har tyvärr inte samma fina doft som A.kolomikta har och blomningen infaller betydligt senare.
Frukterna blir i storlek som en något förkortad tumme och formen kan variera från oval till rund. Skalet är tunt och slätt och man äter hela frukten. Liksom A.kolomikta har frukterna högt C-vitamininnehåll. Det finns ett antal sorter och det har blivit en populär planta framför allt i USA, både i hemträdgårdarna och för kommersiell odling. Även i norra Italien är plantan vanlig och odlingen ökar allt mer i flera länder.
Förutom den vanliga gröna frukten så finns det sorter med brunt skal och rött skal och rött kött (A.arguta v.purpurea).
Jag har utprovat ett antal sorter för våra förhållanden och ytterligare sorter är på tillväxt. Denna kiwiart har ingen tidig fruktbördighet utan bör bli 4–5 år med bra förhållande innan den sätter blomning och ger någon skörd. Därefter kan dock skörden vara riklig (10–30 kg/honplanta) om vädret och pollinerarna är gynnsamma i blomningen. Skörden infaller i senare delen av september och i början av oktober. Bladen är gula en längre tid i skördetid och är dekorativa.
Det krävs sannolikt en viss kylperiod för initiering av blomning och fruktsättning. Härdigheten är sådan att den klarar vintertemperaturer på -30 grader, men eftersom frukten mognar sent så rekommenderar jag den endast för odlingszon 1–2 på friland och odlingszon 3 mot en varm vägg. Vill man påskynda fruktsättning så är försiktighet med kvävegödsel och 1 dl vedaska eller annat kalium/fosforrik gödning (PK) runt rötterna att rekommendera men bara en gång per år, och gärna på sensommar då blomanlagen för kommande år anläggs.
Jag har från den egna odlingen frisläppt ett par, en honplanta, ”Tina”, som har stora, gröna, cylindriska frukter på ca 15 g och är tidigast av mina testade sorter och mognar runt 20 september hos mig i Skåne, och en hanplanta, ”Tage”. Dessa finns i välsorterade plantskolor.
Utomlands och ibland här hemma kan man hitta lite senare sorter som Grön Jumbo, Röd Jumbo med stora ovala gröna respektive rödgröna frukter på cirka 15g, Weiki, en grön med röda fläckar oval rikbärande sort med lite mindre frukter på cirka 8 g och en del andra. Dessa mognar runt 10 oktober.
Beskärning bör ske från femte till sjunde året då glesning sker.
Arten har ett stort odlingsvärde för hemträdgårdar med den mycket goda frukten och relativt långa skördeperioden som är fyra veckor, och absolut även för yrkesodlingen som fått ett nytt bärslag lämpligt för 250 grams bärkartonger. Bären kan plockas omogna och eftermogna inne och man kan kyllagra mogna bär en längre tid. Jag tycker att dessa frukter är betydligt godare än butikernas gröna kiwifrukter (A.deliciosa) och många borde odla dem.
Denna stora, gulköttiga, mindre håriga och goda kiwifrukt är nog svår att odla här om man inte har uppvärmt stort växthus. Vi får nöja oss med de frukter vi kan finna i butikerna. Finns inte att köpa i våra plantskolor.
Ytterligare arter finns där man kan äta frukten men finns inte att köpa här och kräver Medelhavsklimat.
Denna kiwihybrid har svagt ovala rödgröna frukter på cirka 11 g. Smaken är mycket bra och A.arguta hanne duger för pollinering. I övrigt som ovan för A.arguta. Finns ibland i plantskolesortimentet.
Denna art finns att köpa i många plantskolor men få vet vad de ger sig in på när de köper plantor. Detta är en växt som klimatmässigt passar bra vid Medelhavet. Vid ideala omständigheter i zon 1 blir det ändå oftast bara blommor medan frukterna har svårt att hinna mogna. Planteras ett par i ett uppvärmt växthus får man räkna med att det behöver 30–40 kvadratmeter av taket. Då kan det bli rikligt med frukt i november–december om pollinering sker. Blomning och fruktsättning kan komma efter 5–6 år. Det finns också en svagväxande självfertil form som heter Jenny. Den får inga större frukter, ungefär som en valnöt, och de är inte speciellt goda, men den kan växa i skyddade lägen i zon 1 mot en mycket varm vägg eller i uterum. Frukt i jultid.
Denna kiwiart kan vi finna i odlingszon 1 som grön prydnadsväxt men jag har aldrig sett frukter här och de är under alla förhållanden inte goda.
Actinidia Issai är en japansk självfertil sort, en hexaploid form av A. arguta som normalt är diploid (uppsättningar av kromosomer). Bären är i storlek med A.kolomicta och gröna men de är inte lika goda. Busken har funnits sporadiskt i plantskolorna. Den får frostskador redan vid -17 grader. Den är klart mindre odlingsvärd än A. kolomicta och A. arguta.
Antalet fästingburna TBE-infektioner som inte upptäcks av vården är mycket högre än man tidigare trott. Det visar en ny studie som undersökt svenska blodgivare.
