Fågelungar känner igen och lär sig sin egen arts sång även när de exponeras för sång från andra arter.
Mekanismerna för detta har varit okända men nu visar en studie vid Uppsala universitet att det är genetiska skillnader mellan arterna snarare än tidig inlärning eller andra mekanismer som ligger bakom förmågan.
– Skillnader i sång mellan arter är central för fåglars förmåga att välja rätt partner att fortplanta sig med och för att förhandla i komplexa sociala interaktioner. En genetisk bas för förmågan att särskilja olika sånger redan tidigt i livet förklarar hur skillnader mellan olika fågelsånger kan behållas i en värld full av andra ljud, säger David Wheatcroft, forskare vid institutionen för ekologi och genetik vid Uppsala universitet och en av författarna till studien.
Forskarna använde sig först av olika ljudinspelningar av fågelsång som spelades upp för flugsnapparungar, vars reaktioner undersöktes.
Fågelungar som bara var tio dagar gamla visade att de kunde särskilja sin egen arts sång genom att tigga efter mat i större utsträckning efter att ha hört just den.
I nästa steg visade forskarna att flugsnapparungarna behöll förmågan att särskilja den egna artens sång även när de blivit uppfödda av föräldrar som tillhörde en annan art. Detta visar att det inte enbart är sociala faktorer som styr vilken sång fåglarna ”väljer” att präglas på.
För att slutligen utesluta alternativa förklaringar till en genetisk bas för styrningen av sånginlärning undersökte forskarna hybridfågelungars förmåga att särskilja sång. Eftersom hybrider mellan svartvitflugsnappare och halsbandsflugsnappare alltid uppvisade en preferens för svartvit sång (även när deras mamma var en halsbandsflugsnappare) kan en påverkan av substanser i ägget (som i sin tur skulle kunna styra hjärnans utveckling) uteslutas. Sammantaget visar resultaten att förmågan att särskilja den egna artens sång har en genetisk bas.