För drygt 30 år sedan var Kristina Hedvall Larsson nyutexaminerad landskapsarkitekt. Hennes examensarbete handlade om prydnadsgräs, vilket vi hade ett reportage om i nummer 3, 1989.
Hur blev det? Vad har hänt sedan dess?
Som så många andra ungdomar hade Kristina inte en aning om vad hon ville göra när hon blev vuxen. Det var hennes föräldrar som påpekade att eftersom hon gillade färg och form och var trädgårdsintresserad kanske landskapsarkitekt kunde vara något för henne. Sista året på gymnasiet fick Kristina göra praktik på ett landskapsarkitektskontor och tyckte det var roligt. Beslutet var fattat.
Med siktet inställt på en femårig utbildning behövde Kristina Hedvall Larsson först komplettera ämnena kemi, fysik och biologi. Vilket hon gjorde, trots skoltrötthet. Efter de två första åren på landskapsarkitektutbildningen tog hon ett sabbatsår och passade på att arbeta på olika plantskolor, bland annat i Tyskland, en anläggningsfirma i Berlin och i Göteborgs botaniska trädgård.
Idag kan man utbilda sig till landskapsarkitekt vid Statens Lantbruksuniversitet, SLU, i Alnarp, Skåne och i Ultuna, Uppsala.
När Kristina studerade gick man de två första åren i Ultuna, sen fick man flytta till Alnarp för de tre sista åren.
Rätt val
Hon arbetade först på Mark & Miljö i Skåne och därefter på Alnarp som lärare i vegetationsbyggnad. De senaste tjugo åren eller så har hon jobbat på Park- och naturförvaltningen i Göteborg. Om och när hon har tid jobbar hon i sitt eget företag, Grön Form – Landskap o trädgård. Allt tyder på att valet att studera till landskapsarkitekt var helt rätt.
– Ja, det är så roligt! Det är så varierande arbetsuppgifter. Både i tidiga skeden med detaljplaner när nya områden ska byggas till den lite mer konkreta fasen med att rita parker, lekplatser och planteringar. Ibland är jag även med och planterar. Att rita parker, lekplatser och planteringar är absolut det roligaste. Själva anläggandet är också väldigt roligt eftersom vi är djupt involverade. Och att se när ritningen övergår i verklighet – jättegivande, säger Kristina Hedvall Larsson entusiastiskt.
Att delta i byggmöten ingår också i arbetsuppgifterna. Det uppkommer ofta problem i verkligheten, vilket Kristina tycker är både väldigt kul och utmanande.
– Det kan vara att man till exempel stöter på berg eller andra hinder som kullkastar planerna. Men det brukar alltid bli bra till slut.
Vad har ändrats under åren?
– Det är mer fokus på fina kompositioner nu. Eller är det vi som kanske har större krav på oss själva? funderar Kristina högt.
– Var tid har sin smak. Numera har ett större intresse för vilda arter vuxit fram. Även sådant som ”äng på rulle”, eller att klä in en fasad eller ett tak med mera specifika lösningar.
Användningen av biokol, som varit på stark frammarsch under de senare åren, underlättar och ger nya möjligheter. Man kan till exempel jobba fram specifika jordar för det som ska anläggas just där och då.
På frågan om det går mode i användningen av prydnadsgräs svarar Kristina Hedvall Larsson att det gör det absolut.
– Just nu är det intresse för det som ser lite vilt ut. För några år sedan var prärietemat populärt.
Klimatpåverkan
Utöver att gräs är så mångskiftande och har så många uttryck är det också intressant ur perspektivet att vi får ett klimat som alltmer varierar mellan extremer. Det kan vara mycket torrt och sedan tvärtom med regnoväder och översvämningar. Olika arter har förmåga att klara olika extrema förhållanden, det gäller som vanligt att välja rätt art efter platsens förhållanden.
En direkt effekt av klimatets påverkan är att man numera är mera noga med vilka val av gräs och andra perenner man gör. Rätt växt på rätt plats är alltid viktigt, speciellt nu när somrarna tenderar att bli varmare och torrare, att väja växter som tål längre perioder av sommartorka blir allt viktigare
– Nu väljer vi det som vi vet tål både torka och skyfallsförhållanden till regnbäddar, berättar Kristina.
Dagvattenproblematiken är i allra högsta grad med i tidiga planeringsskeden, mer nu än förr. Att fördröja dagvattnet genom regnbäddar, som ju även renar vattnet, är en annan metod som man använder sig av mer och mer.
– Målet är att det ska se trevligt ut även när somrarna kanske blir varmare och torrare, det är huvudsaken.
En grön boom
Alla växtintresserade är väl medvetna om att det kommer mycket nytt hela tiden. Men hur är det med prydnadsgräs?
– Det kommer även här nya arter och sorter, det har ökat otroligt sedan slutet av 1980-talet. Vi kan verkligen prata om en grön boom. Nya spännande arter och uttryck. Det blir mycket att köpa och plantera hemma i trädgården: ”Den här måste jag prova”, skrattar Kristina.
Eftersom hon älskar växter, perenner och prydnadsgräs använder hon dem ganska mycket. De senaste åren har hon planterat ganska mycket bambu, som också tillhör grässläktet. Det är ett bra material, tåligt, fungerar bra även på lekplatser. Att det är vintergrönt är förstås ett plus.
– Vi vill ju ha växter som är gröna hela året och som har struktur även på vintern, så att det inte lämnas en brun fläck i rabatten, berättar Kristina.
Det finns många olika bambuarter och -sorter att välja mellan med olika uttryck och storlek, speciellt bergbambu. Kristina drar fram en leverantörskatalog på skrivbordet, bläddrar fram bambu och börjar räkna högt:
– … tio olika sorter från bara den här leverantören.
Kristina Hedvall Larsson har gjort två lekplatser i skärgården utanför Göteborg där hon använt tre olika namnsorter av bergbambu: ’Luca’, ’Vulcano’ och ’Dino’. De sprider sig inte med utlöpare utan växer till i civiliserade tuvor.
När nya arter plockas i i svenska sortiment tror man kanske att de har förutsättningar att överleva i en viss zon men det kan visa sig att under speciella förhållanden kan de överleva och frodas i betydligt högre zoner.
– Jag vet inte hur det är i fjällvärlden men där har man ju ett skyddande snötäcke. Man får testa helt sonika, menar Kristina och fortsätter:
– Det finns en Facebookgrupp som heter Zonknäckare. Där testas härdigheten flitigt på spännande arter och de delar sina knep.
Testar, det gör Kristina också hemma i sin stora trädgård i Alingsås. Bland annat har hon planterat en Carex testacea, brandstarr, som egentligen ska stå väldränerat, vid sin damm där den har vinterblöta.
– Och det har gått bra i tre år, skrattar Kristina.
Det kan alltså löna sig att våga prova.
Artikeln från nummer 3, 1993
Antalet fästingburna TBE-infektioner som inte upptäcks av vården är mycket högre än man tidigare trott. Det visar en ny studie som undersökt svenska blodgivare.
