Pionen är mitt hjärtas blomma

1336
Foto: Helena Söderman

Friskt grönt bladverk, mjuka kronblad i lager på lager och stor rikedom i färg och doft, pionen har älskats länge av människan. Till en början odlades den för sina medicinska egenskaper. I Sverige omnämns den första gången i mitten av 1600-talet. Helena Söderman charmades tidigt i livet av pionen och har samlat på sig gedigen kunskap som hon här delar med sig av: hur du bäst lyckas med dina pioner.

Redan som barn blev jag betagen av pioner. Den första jag upptäckte växte i gammelfarmor Edlas torp, fluffig och väldoftande.

Det visade sig snart att det fanns flera stora vackra pioner i olika färger och former på tomten.

”Solen strålade från en klarblå himmel och vattnet glittrade i viken nedanför torpet. Fåglarna kvittrade och lekte tafatt runt de gamla knotiga plommonträden. Jag klev in genom den gröna grinden och tappade nästan andan. När jag såg den stora, vackra blomman vid min gammelfarmor Edlas torp så visste jag. Hjärtat slog extra snabba slag. Jag skyndade fram till den fluffiga plantan med de vackra bladen, tog en av de enorma blommorna i händerna, borrade ner ansiktet i fluffet: ’Ahhhhhhh …’ Jag hade hittat mitt hjärtas blomma, och det blev början på en livslång sinnlig kärlek.” Helena Söderman minns första mötet med pionen i gammelfarmor Edlas torp.

Jag har alltid gillar växter och har ända sedan barndomen sysslat med odling. Tidigt ägnade jag mig åt trädgårdslitteratur och blomböcker. I släktens historia finns det flera kunniga odlare: gammelfarmor, farfar, mormor och mamma. Jag har nu lyckan att förvalta en hel del av släktens odlingshistoria, inte minst Edlas pioner som jag på bästa sätt vill föra vidare till nästa generation på torpet, precis som mina trädgårdsintresserade förfäder gjort före mig. Resan dit är en underbar del av målet!

 


LÄS MER: Vanliga vilda pioner i handelsträdgården

 


 

Pionernas historia sträcker sig bakåt i tiden, nästan längre än vad som är möjligt att greppa. De har odlats i Kina i minst 2300 år, troligtvis längre, främst för rötternas medicinska egenskaper. På 600-talet öppnades Kina upp som handelsland och man hade då börjat att odla pioner även för deras skönhet. Friskt grönt bladverk, mjuka kronblad i lager på lager med en underbar doft. Det var främst de mest förnäma familjerna som hade undersköna pioner i sina trädgårdar. Buskpionerna var förr heliga, så värdefulla att de endast fick odlas i de kejserliga trädgårdarna.

Omskriven för mer än 2000 år sedan

Den första nedtecknade beskrivningen av släktet Paeonia finns i ”Chinese Materia Medica”, publicerad av Quin cirka 200 f kr. Namnet Paeonia är en latiniserad form av grekiskans paionia.  Paion var de grekiska gudarnas egen läkare och enligt mytologin upptäckaren av den medicinska användningen av bland annat pionens egenskaper.  Asclepios, som hade varit Paions lärare, blev avundsjuk på Paion och tänkte döda honom. Men Hades, som hade blivit behandlad av Paion, förvandlade honom då till en pionblomma för att han skulle undgå att dödas. Denna blomma kallar vi idag Paeonia officinalis, bergpion.

Plinius den äldre (cirka 23–79 e.kr) ger oss den första europeiska beskrivningen av pionen i sin Natural History.

Vår egen Carl von Linné beskrev Paeonia officinalis i sitt mästerverk Species Plantarum från år 1753. Men den omnämndes redan år 1658 av Olof Rudbeck, som tog med den i den uppräkning han gjorde över växter som odlades i Uppsala botaniska trädgård.

Luktpionerna kom till Europa med Ost­indiska Companiet, förmodligen under 1700-talet. Efterfrågan på nya sorter blev snart stor och ett omfattande förädlingsarbete påbörjades. Den ”pionfeber” som spred sig i Europa var ett rent habegär. Det var framför allt i Frankrike och England som nya pioner togs fram.

År 1824 presenterade Nicolas Lemon den första fyllda luktpionen i rosa, ’Edulis Superba’, på en utställning i Paris. Många av dessa sorter är fortfarande populära, till exempel ’Festiva Maxima’, ’Felix Crousse’ och den underbara ’Sarah Bernhardt’.

’Athena’. Foto: Kor!An (cc by-sa 3.0)

Utvandrare förde pionen till USA

De europeiska luktpionerna kom till USA med utvandrarna från Europa. Vid mitten av 1800-talet tog immigranter med sig de tåliga rötterna över Atlanten, ett kärt blomsterminne som i flera fall klarade resan till det nya hemlandet. De europeiska luktpionerna startade en pionrush och stora pionodlingar växte fram i Nordamerika.

En av de mest kända pionförädlarna i USA var A.P. Saunders (1869 –1953). Han tog bland annat fram de ljuvliga hybriderna ’Athena’, ’Picotee’ och ’Claudia’. År 1903 grundades American Peony Society (APS). Syftet var att främja pionernas spridning samt att få ordning på namngivningen. Än idag väller det ut nya pionhybrider på marknaden.

När man talar om pioner, så menar man oftast de ljuvliga blommorna, de härliga dofterna, de fantastiska färgerna och den sinnliga dragningskraften som blommorna har på både människor och pollinerare. Blommorna har fem foderblad och minst fem, men oftast betydligt fler, kronblad.

Men pioner är mycket mer än så. De är både vedartade buskar, halvbuskar och örtartade perenner. Pioner är hoppingivande ”näsor”, stjälkar som skjuter upp ur myllan tidigt om våren. De oftast mörkt röda stjälkarna har en växtkraft som uppvisar styrka, skönhet, kraftfullhet och ömhet på en och samma gång.

Stjälkarna utvecklar vackra bladverk i olika gröna toner, med trefingrade bladformer, mer eller mindre flikiga beroende på sort. Men pioner är främst den gömda delen under jorden, själva rötterna.

De tjocka, sammanhängande, näringslagrande avlångt formade rötterna med sina ömtåliga, tunna, skira vita trådar, de viktiga sugrötterna, fästa vid sig. Det är ju här allt händer. Pionerna får sin näring och sin livskraft genom det viktiga rotsystemet under jorden. En välmående rot ger en frodig planta!

”Pioner har ett viktigt krav, de behöver en viloperiod i vinterkyla varje år för att kunna producera
blommor. De är seglivade, tål sträng köld och intensiv hetta. Det är inte lätt att ta livet av pioner. Inte ens vid en flytt. Det är inte bara blomningen som gör pionen till trädgårdens drottning. Plantan är dekorativ från det ögonblick som den sticker upp sina röda skott på våren, genom det svällande knoppstadiet och till långt in på hösten. Hos många sorter får bladverket fina höstfärger.”

Kan man flytta en pion?

Ett seglivat rykte kring pioner säger att man inte kan flytta dem, då blommar de inte på många år. Det stämmer inte riktigt. Pioner ogillar förvisso att störas, speciellt under vårsäsongen då plantan jobbar hårt med årets tillväxt och blomning. Undvik därför att gräva upp pionen på våren.

Behöver man flytta en planta är det ´ mycket bättre att vänta till hösten då pionen är i vila, men ändå har tid att etablera sig på sin nya plats innan vintern. Måste man ändå flytta en pion på våren så gräv med en ordentlig jordklump kring roten så att de tunna, vita sugrötterna behålls så intakta som möjligt. Förbered den nya växt­platsen ordentligt. Detta gör att pionen ändå klarar att blomma året efter flytten.  Rötterna har svårt att klara konkurrens från andra växter med kraftiga, störande eller invasiva rotsystem. Pionen vill heller inte stå med rötterna i blöt jord, då kan hela roten ruttna. Om inte roten mår bra så blir inte plantan kraftig och vacker, men uppfyller man pionens enkla krav så blir man belönad i flera generationer framåt med makalöst vackra blommor.

Maximera blomningstiden

När man väl förälskat sig i pionen upptäcker man snart att det finns fler varianter än röda, vita och rosa sorter. Det finns mängder av hybrider i otaliga färger och former.

Vill man förlänga pionernas blomningstid maximalt så finns det några knep att ta till. Välj sorter med olika blomningstid. Det finns allt från vilda arter som blommar från tidiga maj, till luktpioner och hybrider som blommar i juni. De mest sena luktpionerna slår ut i juli. Läs på om just de pioner du valt och se till att blomningstiderna blir överlappande. På så sätt får man extra lång blomning att njuta av.

Plantera gärna en tidig pion i soligt och varmt läge, så kommer blomningen igång extra tidigt. Man kan även plantera en senblommande pion i halvskugga, den blommar då ännu senare och på så vis har man förlängt säsongen ytterligare. Undvik att plantera i ett läge helt utan skuggtid. Då blommar plantan över alltför fort. Cirka sex timmar sol per dag är lagom. Dessa blomningstider gäller i zon 3–4. Odlar du i lägre zon tidigareläggs den, odlar du i högre zoner har du blomningen framför dig när det har vissnat i landets södra delar.

Pioner kan delas in i tre grupper: Buskpioner, Örtartade pioner och Intersektionella pioner (Itoh).

Helena Söderman
Sedan barnsben har odling och växter varit nära i Helena Södermans liv. Genom studietiden fylldes varje vrå med plantor och odlingar oavsett studieämne. Yrkeslivet som IT-utbildare och EU-projektledare tog henne under flera år till olika platser runt om i världen, där all fritid spenderades på olika botaniska trädgårdar. Parallellt med yrket pluggade Helena trädgårdsämnen, bland andra floristik, biologi, permakultur, trädgårdsdesign och växt­kunskap. Jobb och fritid vävdes samman då karriären ledde in i trädgårdsvärlden. Odlingsintresset,inne och ute, året om, syns tydligt. Helena är odlingsentusiast, sedan 21 år aktiv i flera trädgårdsföreningar där hon jobbar i styrelserna, hon håller föredrag i olika trädgårdsämnen och leder workshops och odlingskurser. På torpet odlas släktens gamla fruktträd, perenner och köksträdgård. Helenas pionpassion omfattar cirka 300 olika pioner, mängder av frösådder och dubbletter därtill, men det finns alltid plats för en pion till. Mer info: www.piontorpet.se