Rekordmånga räknade rekordmånga fåglar

229
Sveriges nationalfågel, koltrasten, har synts på många håll hos observatörerna. Foto: P-G Bentz

2019 års fågelräkning ”Vinterfåglar Inpå Knuten” blev rekordstor. Drygt 22 000 observationer från hela landet rapporterades in sista helgen i januari.
En bidragande orsak till det stora deltagandet var sannolikt att det rådde vinterväder i nästan hela landet under räkningshelgen. Det innebar att fåglarna sökte sig till matningarna i större omfattning än under föregående år, då det var mildväder i stora delar av landet.

För de allra flesta arterna gäller att de uppträtt i likartade eller större antal vid fågelmatningarna i år jämfört med förra året. Två arter som är ovanligt talrika i stora delar av landet i år är gråsiska och koltrast.

Gråsiskeinvasion två år på raken

För gråsiskan är det andra året i rad som den uppträder invasionsartat. Det är första gången sedan denna typ av räkning startade 2006 som vi haft stora mängder två år i rad, och det är framför allt i östra Svealand och nordöstra Götaland som de är talrika. Det antyder att vi i januari fått ett inflöde av gråsiskor från öster, via Ålands hav. Gråsiskan hör till de så kallade invasionsfåglarna. Det är arter som kan variera stort i antal från år till år. Gemensamt för invasionsfåglarna är att de vintertid är specialiserade på en viss typ av föda, i gråsiskans fall björkfrön. Om de inte hittar föda utvandrar de och kan uppträda invasionsartat långt från ordinarie utbredningsområde.

När det gäller koltrasten är årets notering, räknat i individer per rapport, den högsta efter 2010. Den vintern fanns det ovanligt gott om rönnbär kvar (och mängder även av björktrast och rödvingetrast). Så har det inte varit denna vinter, utan årets stora antal kanske snarare är en följd av att innevarande vinter inleddes ovanligt milt. Det kan ha fått fler koltrastar att stanna kvar. Men sett över de fjorton år denna räkning pågått har koltrasten också stadigt utvidgat sitt vinterområde norrut i landet.

Gul- och gråsparv ökar

På plussidan hittar vi även gulsparven och gråsparven. I detta sammanhang måste vi dock påpeka att denna räkning inte gör anspråk på att vara vetenskaplig, men den ger fingervisningar. När det gäller gulsparv och gråsparv återstår att se om även vetenskapliga inventeringar visar på uppgångar. Det skulle vara glädjande eftersom båda arterna minskat mycket i landet. Orsaken till gulsparvens tillbakagång är oklar, men misstankar finns om att den missgynnats av såväl nedläggning som intensifiering av jordbruk. Gråsparven har varit på tillbakagång i hela Sverige (ja, i hela Västeuropa) ända sedan 1950-talet. De allra senaste åren har minskningen hejdats och i år ser vi faktiskt en ganska tydlig ökning av antalet.

På minussidan sticker i första hand bergfink och sidensvans ut. Bergfinken kan förekomma i mycket stora mängder i södra Sverige vintertid. Den är beroende av bokollon som vinterföda, och år med god frösättning hos boken är bergfinken också talrik vid sydsvenska fågelmatningar. Men 2018 var ett år med dålig frösättning, något som fick bergfinkarna att lämna landet redan under hösten. Enligt rapporter från sydöstra Europa är det istället i Ungern, Österrike och Slovenien som det finns gott om bergfinkar vintern 2019.

Sidensvansen är också fåtalig i år. Lika beroende som gråsiskan är av björkfrö, lika mycket betyder rönn- och oxelbär för sidensvansen vintertid. Denna vinter försvann bären tidigt, vilket innebar att de flesta sidensvansarna dragit vidare söderut.

Så ser det ut där du bor.

Anders Wirdheim
Artikelförfattaren är bosatt i Halmstad och är journalist med stort natur- och fågelintresse. Detta intresse har han haft sedan barnsben och det har knappast blivit mindre med åren, snarare tvärtom. Det senaste kvartsseklet har han arbetat för Sveriges Ornitologiska Förening och då bland annat varit huvudansvarig för fågelräkningen Vinterfåglar Inpå Knuten. Favoritfågeln är annars en utpräglad flyttfågel, nämligen tornseglaren (eller tornsvalan): ”Det är en fågel som likt ingen annan sätter sin prägel på svenska sommarkvällar när den ljudligt skriande far omkring över himlavalvet”.