Välkänd och uppskattad trädgårdsprofil

1102
Kenneth Lorentzon vid en visning i maj 2017 av Magnoliaskogen i Alnarp. Kenneth var en av personerna bakom att skapa Magnoliaskogen. Vid det här tillfället var det det internationella magnoliasällskapet som var på besök med deltagare från hela världen. Foto: Anders Fältman

Kenneth Lorentzon har avlidit vid en ålder av 69 år. Vännen och kollegan Eric Wahlsteen tecknar ett minnesord över sin tidigare lärare.

Kenneth föddes 21 juli 1949 i Bohuslän och utbildade sig till trädgårdsingenjör vid dåvarande Lantbrukshögskolan i Alnarp. Efter examen fick han tjänst som produktionsledare på Buketten och därefter tillträde han som trädgårdsmästare på Göteborgs botaniska trädgård. Kenneths huvudansvar var plantskolan med förökning av nya växter till trädgården. 1985 blev han tillfrågad att börja vid Sveriges lantbruksuniversitet (SLU) för att höja kompetensen inom dendrologi och vedartade växter. Kenneth flyttade ner till Skåne samma år och köpte huset i Axelvold tillsammans med Lone Jönsson. På SLU ägnade Kenneth en livstid åt undervisning, utveckling och forskning.

I projekt 80 (vardagligt P80) samarbetade Kenneth Lorentzon, Rune Bengtsson och Leif Andersson med att selektera nya träd och buskar lämpade för svenskt klimat. Några av de mest kända sorterna som fortfarande används i stor utsträckning är ullungrönnen ’Dodong’, rönnarna ’Birgitta’ och ’Carmencita’ samt svartaronian ’Hugin’ och snöbäret ’Arvid’.

Kenneth påtalade gärna att hans första uppdrag som nyrekryterad dendrolog var att skriva en bok om perenner, ett arbete som resulterade i Perennboken med växtbeskrivningar (1989). Andra böcker där Kenneth var djupt engagerad var Våra trädgårdsväxter: aktuella svenska och vetenskapliga namn (1994 och 1996), Blommor och buskar (1997 och 2008) samt Tulpan (1999).

Parallellt med tjänsten vid SLU drev Kenneth en småskalig plantskola med försäljning av sällsynta trädgårdsväxter och arbetade tillsammans med Lone med trädgården i Axelvold. Trädgården, växtförsäljningen och det flitiga föreläsandet hos trädgårdsföreningar runt om i landet gjorde Kenneth till en välkänd och uppskattad trädgårdsprofil. Årligen öppnade Kenneth och Lone sin trädgård för besök, växtförsäljning och samtal kring växter. I trädgården lyckades Kenneth och Lone att kombinera det vilda naturlika med det stramt trädgårdsmässiga, men att det var samlarens trädgård rådde det inget tvivel om.

Tillsammans med kollegerna vid SLU arbetade Kenneth med att utveckla flera offentliga parker och trädgårdar. Särskilt bör trädgården vid Tycho Brahes Uraniborg nämnas. Tillsammans med trädgårdshistorikerna Kjell Lundqvist och Anna Jakobsson rekonstruerades renässansträdgården med både historiskt växtmaterial och tidsenligt formspråk. Kenneth var en av initiativtagarna till Magnoliaskogen i Alnarp och han var djupt engagerad i utvecklandet av Tor Nitzelius park.

Kenneth hade särskilt starka band till England och reste i perioder årligen dit för att besöka trädgårdar och vänner som delade hans intresse i dendrologi. Växtjägaren och författaren Roy Lancaster var tillsammans med dendrologerna Kenneth Ashburner och Keith Rushforth några av dem som alltid talade mycket varmt om Kenneth.

I samband med pensionen bröt Lone och Kenneth upp sitt samboskap. Emellertid dröjde det knappt ett år innan Kenneth kunde presentera den djupt engagerade trädgårdsamatören Gertrud Larsson för sin vänkrets. Gertrud flyttade in hos Kenneth i Axelvold och de hann dela en kort tid av lycka och trädgårdsdrömmar innan Kenneths bortgång. Den 20 januari besökte Kenneth och Gertrud sin granne när Kenneths hjärta plötsligt stannade.

Kenneth efterlämnar en kvinna som älskade honom över allt, vännerna är oräkneliga liksom studenterna som han under trettio år överlämnat till yrkeslivet.

Eric Wahlsteen