Biodling – starta ditt första samhälle

379
Praktik i bigården. Under nybörjarkursen hos Sundbybergs- och Spångaortens biodlarförening användes föreningsbigården flitigt för att lära ut både handlaget i biodlingen och att lära sig känna igen vad det är man ser inne i bikupan. Foto: Apinordica

Biodling vad är det? Är det en hobby, ett yrke eller kanske en miljönytta? Biodling kan bli precis det du vill att det ska vara. Det viktiga att tänka på när du skaffar honungsbin och startar en biodling är att det är djur som ska tas omhand. Det är inte fråga om en daglig tillsyn, men utan biodlarens hjälp med att hålla sig friska och välmående kommer bisamhällena att gå under så som läget ser ut i dag. Därför krävs det mer kunskap av biodlaren i dag än vad det gjorde före varroa­kvalstrets ankomst.

Biodling bedrivs runt om i hela världen på ungefär samma sätt, men anpassat till de lokala förhållandena som råder. Klimat, geografi och traditioner spelar förstås roll. Man använder olika typer av bikupor och olika tekniska lösningar men bina är mer eller mindre de samma. Sett till hela världen har vi två arter av honungsbin som vi kan hålla i bikupor. Apis cerana, det asiatiska honungsbiet och Apis mellifera, det europeiska honungsbiet.

Det asiatiska honungsbiet finns i Asien, så som namnet säger, men det europeiska honungsbiet har människan sedan en lång tid tillbaka spritt till alla delar av världen. Utöver dessa finns det ytterligare ett antal honungsbiarter i Asien, men dessa lever vilt och kan inte placeras i en kupa. Deras samhällen kan man ge sig ut på honungsjakt för att skörda, vilket är vanligt förekommande i Asien.

Inplanterade på flera kontinenter

Nord- och Sydamerika, Australien och Nya Zeeland är exempel på platser där honungsbin saknades initialt. Att det europeiska honungsbiet finns där i dag är enbart därför att vi har flyttat dit dem. Självklart hade dessa platser sina egna arter av pollinerare, men det introducerade honungsbiet har fått stor betydelse. I till exempel USA kommer den största inkomsten från biodlingen genom att hyra ut bisamhällen för pollinering. Även i Sverige hyr främst fruktodlare bisamhällen för pollinering, vanligen till äppelodlingar.

Jordbruksverket gjorde för några år sedan en beräkning av honungsbinas pollineringsnytta i odlade grödor. Den beräknades till mellan 250–500 miljoner kronor per år. Då har man inte räknat in den nytta som honungsbina gör för den vilda floran. På global nivå räknar man med att en tredjedel av de grödor som odlas kräver pollinering av just honungsbin.

Förutom honungsbina som bildar samhällen så finns det i Sverige cirka 250 arter solitära bin och 40 arter humlor, som också egentligen är bin. Du kan hjälpa solitärbina genom att bygga ett insektshotell.

Vilda bin måste hitta egna hem

Nu har jag nämnt honungsbin flera gånger och ni undrar kanske varför jag inte bara säger bin? När man pratar om bin så menar man både honungsbin, humlor och solitärbin (ensamlevande bin). Humlor och solitärbin lever vilt till skillnad från honungsbin som i de flesta fall har en biodlare som tar hand om dem och ser till att de är friska, har mat och boplats. De vilda bina har det generellt tuffare än honungsbina då de själva måste se till att de har både mat och bostad inom några hundra meters avstånd (avståndet varierar beroende av art).  I vårt landskap i dag är det inte alltid så lätt för bina att hitta lämpliga platser. Om man vill hjälpa de vilda bina kan man ordna mat och husrum för dem genom att odla blommor som blommar under hela säsongen och ge utrymme för dem att bygga bo. I Sverige har vi cirka 40 arter av humlor och 250 arter av solitära bin.

Genom att plantera växter som bina tycker om och som blommar under hela säsongen, bidrar du till bättre bihälsa genom att bina får både nektar och pollen som de behöver från tidig vår till sen höst. Vissa växter ger i huvudsak pollen, andra mer nektar.

Ett samhälle med honungsbin består av tre olika slags individer: En drottning, några hundra drönare (sommartid) och cirka 60 000 arbetsbin under högsommaren. För att det ska fungera behöver det finnas ett minsta antal arbetsbin (5 000–10 000 bin tidigt på säsongen) och en fungerande drottning.

Drottningen får mycket hjälp

Drottningen klarar sig inte själv utan måste bli ompysslad och matad. Matning av larver, städning, vaxbygge och insamlande av ett matförråd sköts av arbetsbina. För att få förståelse för det arbete som bina lägger ner på att samla in nektar och göra om den till honung kommer här ett exempel. Fem arbetsbin behöver jobba hela sina liv med att samla nektar för att få ihop till en tesked honung. Bina kan flyga upp till tre kilometer för att samla nektar. Det innebär att utifrån sin bikupa kan de täcka en yta av 28 kvadratkilometer, vilket motsvarar cirka 4 000 fotbollsplaner.

Låter det spännande? Det är det! Att bli biodlare och få följa året genom ”binas ögon” är att komma närmare naturen och lära sig förstå en fascinerande insektsvärld. Utöver detta bidrar man till miljönyttan och får även andra fantastiska produkter som honung, bivax, pollen, bibröd och propolis på köpet. Jag har själv alltid varit naturintresserad och dessutom älskat honung sedan jag var barn. Min mormor och morfar hade alltid en burk honung på köksbordet och den ville jag gärna smaka på.

Starkt nätverk värdefullt

I slutet av nittiotalet blev det läge för mig att skaffa egna bisamhällen. Jag gick en nybörjarkurs hos den lokala biodlarföreningen och lärde mig grunderna. Själva handlaget ingick inte så mycket i utbildningen då. Den fick jag istället genom att vara med på träffar i föreningsbigården och genom att gå bredvid andra biodlare i deras biodlingar. Ett nätverk kring biodlingen är guld värt.

Mina första bin köpte jag tillsammans med den utrustning som behövdes från en biodlare som skulle sluta med sina bin. Tyvärr överlevde inte dessa bin den första vintern, så jag fick börja om igen året därpå. Jag gick då också nybörjarkursen en gång till för att fylla på med mer kunskap. Man har lite andra funderingar när man väl har skaffat bin jämfört med när man bara har teorin.

I dag finns det både nybörjarkurser och fortsättningskurser på många olika platser runt om i hela landet. Leta upp din närmsta biodlarförening och fråga om de har några nybörjarkurser på gång. Många av kurserna görs tillsammans med Studieförbundet Vuxenskolan, så där kan man också fråga. Vi är alla olika i hur vi vill lära oss nya saker men att ha teorin bakom hur bisamhället fungerar gör det så mycket enklare att göra rätt när man sedan väl har skaffat bina.

Tänk på det här när du köper bin

En rekommendation är att börja med minst två samhällen. Det ger möjlighet att hjälpa det samhälle som eventuellt får problem och inte utvecklas som det ska. Ett alternativ, om du bara vill ha eller kanske bara får tag i ett samhälle, är att gå ihop med en biodlarkollega i närheten som du kan samarbeta med om det händer något. Det bästa är att köpa bina lokalt, så de slipper onödigt långa transporter och man får bin som är anpassade till de lokala klimatförhållandena.

… och de här sakerna behöver du

Köpet av bin kan gå till på lite olika sätt. Ofta ska du själv först ha köpt en bikupa med botten, låda och tak som det nya bisamhället kan flyttas över i, redan i säljarens bigård eller hemma i den egna bigården. Hur vet du vad det är som du egentligen har köpt? Det är inte alltid det är möjligt att gå igenom samhället tillsammans med säljaren innan flytten. Då är det extra viktigt att du frågar vad samhället innehåller. I en låda får det normalt plats tio ramar och det är bra att veta vad som finns på dessa ramar förutom vuxna bin. I vissa fall krävs det ett flyttningstillstånd för att få sälja eller flytta bisamhällen. Bitillsynsmannen utfärdar detta och det är alltid säljaren som ska se till att detta finns. Be alltid om att få se detta, så att du vet att allt går rätt till. Flyttningstillståndet är ett bevis på att bina har blivit undersökta och att de kan spåras till sin nya uppställningsplats. När du etablerar en ny bigård ska du anmäla detta till Länsstyrelsen. Det är inte förknippat med någon kostnad utan har enbart till syfte att minska sjukdomsspridning.

Skyddskläder och verktyg

Utöver bikupan kommer du att behöva några verktyg som kupkniv, rökpust och biborste. Handskar och skyddskläder (en enkel bislöja, en jacka eller en hel overall) behövs också. Det finns biredskapsbutiker runt om i landet. Dessa har även nätbutiker.

Vad kostar det då? Det beror lite på, såklart. Men räkna med cirka 2 500 kronor för ett bisamhälle, och lika mycket för kupa, skyddskläder och verktyg. Då har du inte någon honungsslunga, men det kan kanske vänta lite till det att du vet om biodling verkligen är något för dig.

Kräver inte daglig tillsyn

Även här varierar förstås tidsåtgången men uppskatta att du lägger cirka 5–10 timmar per år. Det är inte någon daglig tillsyn som krävs, utan under högsäsongen som är runt maj–juli besöker du kanske bina varannan vecka. Det går därför bra att ha bina på platser där man inte är året runt, till exempel vid sommarstället eller hos andra med lämpliga områden för biodling. Självklart ska man alltid be markägaren om lov innan man placerar bisamhällen på annans mark.

Lotta Fabricius
Lotta Fabricius Kristiansen är utbildad naturpedagog och biodlare sedan 20 år. Tillsammans med sin man driver hon företaget Apinordica i Tjällmo där de har ett sextiotal bisamhällen och produktionen är Svenskt Sigill- och KRAV-certifierad. Hon har också en skolbigård i Hässelby för visningar och hon sköter bisamhällena vid Haga slott. 2017 fick Lotta Fabricius Kristiansen Gastronomiska Akademiens diplom för sina insatser att sprida kunskap om bin, biodling och honung. För Sveriges Biodlares Riksförbund har hon skrivit ett antal studieböcker och hon är även medförfattare till boken ”Hälsa och hudvård från bikupan”. Sedan starten är Lotta Fabricius Kristiansen också projektledare för Svenska Bin och tillsammans med Anna Lind Lewin ligger hon bakom ”Pollinera Sverige”, för att sprida kunskap om pollinatörerna och vilka växter som gynnar dem.