Talltuvskivling japansk raritet i svensk skog

358
Talltuvskivlingen tillhör svamparna som kallas Shimeji. Det är ett samlingsnamn för en grupp svampar och omfattar sammanlagt drygt tjugo arter. Shimeji i sig är givetvis ett japanskt ord och betyder ungefär ”svamp som växer i djup skog under den regniga årstiden”. Förstavelsen hon betyder ”äkta”. Foto: Niclas Bergius

I Japan kan den kosta 8 000 kronor kilot och länge trodde man att den bara växte i begränsade delar av Asien. Men för mindre än tio år sedan upptäcktes att hon-shimeji, eller talltuvskivling, också växer och frodas i våra norrländska skogar.

Under 1998 genomfördes inventeringar av goliatmusseron (Tricholoma matsutake) i regi av Lantbruksuniversitetet (SLU) i Uppsala. Denna studie visade att den då näst intill okända goliatmusseronen vissa år förekom rikligt på magra sandtallhedar i norra Sverige.

Goliatmusseron. Foto: Caspar S (CC-BY-2.0)

Fynden av goliatmusseron i Sverige lockade sakta men säkert en hel del japaner till Sverige, både forskare och handelsmän. Mins två av dessa besökare från öster påtalade att de såg en annan intressant svamp på de magra tallhedarna som de tyckte påminde tydligt om en annan dyrbar matsvamp som är mycket eftersökt i Japan. Svampen de for efter var den som i Japan heter hon-shimeji (Lyophyllum shimeji). Svampen i fråga är mycket eftersökt i Japan och kan där kosta uppåt 8 000 kr/kg för bästa kvalitet i exklusiva butiker.

Att det på bara några år skulle kunna gå att upptäcka två så exklusiva delikatesser i Sverige var betydligt mer än vad någon kunnat ana. Och när ryktena om att hon-shimeji kunde växa i Sverige kom igång så började många svampexperter att tvivla och mena att det bara rörde sig om den sedan i landet länge kända mörka tuvskivlingen (Lyophyllum decastes).

Henrik Sundberg blev den person som tog på sig utmaningen att reda ut hur det egentligen låg till med allt detta. Henrik hade Göteborgs universitet, med Ellen Larsson, i spetsen bakom sig och startade under augusti 2009 en inventering och samlade in kollekter för kommande DNA-analyser.

Henrik Sundberg (blå tröja) under fältarbete utanför Piteå tillsammans med Per-Axel Karlsson, tidigare ordförande i Svampkonsulenterna. Foto: Niclas Bergius

Bakgrund

Shimeji är ett samlingsnamn för en grupp svampar och omfattar sammanlagt drygt tjugo arter. Shimeji i sig är givetvis ett japanskt ord och betyder ungefär ”svamp som växer i djup skog under den regniga årstiden”. Förstavelsen hon betyder ”äkta”.

Hon-shimeji är näst matsutaken den mest eftertraktade och värdefulla mat­svampen i Japan. Båda dessa svampar växer i Japan i samma typ av skogar, blandskogar med japansk rödtall (Pinus densiflora) samt japansk ek (Quercus serrata) och bildar ektomykorrhiza med dessa. Likt matsutaken har även hon-shimejin minskat kraftigt i de japanska skogarna under de senaste sjuttio åren. Främsta orsaker till detta är förändrat skogsbruk och angrepp på tallskogen av tallvedsnematod vilket dödat enorma mängder tall i Japan. Innan studien vid Göteborgs universitet ansågs utbredningen av hon-shimeji vara begränsad till Japan, Kina och den koreanska halvön.

Odling av shimeji har blivit möjlig und­er de senaste femton åren. Detta sker då utan värdträd på ett substrat bestående av en blandning av sågspån, korn- och majsmjöl.

Bakgrunden till dessa lyckade försök är att man hittade vissa linjer som kunde bilda fruktkroppar utan koppling till värdträd. Tillgången på odlad svamp är dock fortfarande låg och priserna höga för att handla om odlad svamp. Trots dessa framgångar så anses den vildväxande svampen som bättre och mer äkta och har en betydligt högre prisnivå.

Det väckte stor uppmärksamhet i Japan när det stod klart att talltuvskivlingen också finns i Sverige. Här en japansk delegation på besök i skogarna nära Bureå. Foto: Niclas Bergius

Japanskt i Norrland

I augusti 2009 genomförde Henrik Sundberg fältstudier i de magra tallskogarna i Norr- och Västerbotten. Efter kontakt med och förmedlande av bilder till japanska forskare så tydde allt mera på att det verkligen var äkta shimeji som gick att hitta även i Sverige. DNA-analyser på universitetet i Göteborg backade sedan upp detta och bevisade slutligt att hon-shimeji även växer i Sverige. Under studiens gång presenterades talltuvskivling som ett passande svenskt namn på arten i fråga. Namnet blev snabbt inarbetat.

Studien kring talltuvskivling nådde snabbt intresse även utanför Sveriges gränser och när den färdiga rapporten var klar så uppmärksammades den brett i media både i Europa och Nordamerika samt även då givetvis i Japan.

Och i kölvattnet av kunskapen om fynd i Sverige inkom sedan rapporter om fynd i Finland, Ryssland, Norge och Tjeckien. Samtliga länder där ingen vetat att talltuvskivling växer. Även från Kanada inkom efter några år fynd av talltuvskivling. Fynden har sedan också oftast verifierats via DNA-analyser.

Här ligger hon-shimeji-svampar, talltuvskivlingar, till salu på en marknad. Foto: Laperruque / Alamy Stock Photo

Flera lyxkrogar i Sverige visar från 2010 och framåt intresse för denna nya delikatess som bäst kan beskrivas som en förädlad och mer raffinerad form av karljohan (stensopp). Talltuvskivlingen har en tydlig och mycket angenäm smak som många tycker påminner om hasselnöt.

Även åren efter 2009 har visat att talltuvskivlingen vissa år kan förekomma rikligt på magra tallhedar i de norra delarna av både Sverige, Norge och Finland.

Så känner man igen svampen

För att ha bästa möjliga chans att hitta talltuvskivling bör man uppsöka magra tallmarker under augusti eller september månad. Talltuvskivlingen växer ofta i små klungor men ibland även solitärt. Talltuvskivling har ofta en lite knubbig fot som är tydligt förtjockad nedtill, lite åt karl­johan-hållet.

Andra arter av tuvskivlingar

Som tidigare nämnts finns en lång rad olika arter av tuvskivlingar, förutom talltuvskivling så lyfts även mörk tuvskivling och röktuvskivling (Lyophyllum fumosum) fram som goda matsvampar i Japan. Röktuvskivlingen växer på samma marker som talltuvskivlingen och svamparna växer ofta bredvid varandra.

Mörk tuvskivling föredrar däremot betydligt mer näringsrika växtplatser än vad en mager tallhed kan erbjuda. Ofta hittas den mörka tuvskivlingen i någon form av gräsmarker. Fram till mitten på 1900-talet fanns den mörka tuvskivlingen ofta medtagen som en någorlunda bra matsvamp i dåtidens svampböcker, men efter detta har den fallit bort ur böckerna och ytterst få har plockat den i mer modern tid i Sverige. Det är intressant att notera att även denna art fått ett litet uppsving i Sverige efter talltuvskivlingens storstilade intåg, och i dag börjar fler och fler även prova att äta mörk tuvskivling. Röktuvskivling är även den en utmärkt matsvamp, men denna har, likt talltuvskivlingen, varit okänd som matsvamp i Sverige.

Som vanligt ska man givetvis inte prova att äta matsvampar som man inte är helt säker på.

För den som vill veta mer om talltuvskivling, mörk tuvskivling och röktuvskivling rekommenderas följande hemsida: http://lyophyllumshimeji.blogspot.se

Niclas Bergius
Niclas Bergius är en biolog som sedan slutet av 1990-talet arbetat mycket med matsvamp, däribland de i Japan mycket uppskattade goliatmusseron och talltuvskivling. Arbetet har skett både på SLU i Uppsala och inom riskkapitalbolag. Koppling mellan naturvård och svamp är något som ligger honom extra varmt om hjärtat och Niclas har löpande utbyte med svampforskare i Japan. Sedan drygt tio år tillbaka arbetar Niclas som projektledare för EU-finansierade Life-projekt på Länsstyrelsen i Västmanland. Life-projekten har handlat om allt från att restaurera fågelsjön Asköviken (projektet Life-Asköviken) till att göra storskaliga insatser för naturmiljöerna i Mälarens inre skärgård (projektet Life-MIA). Sedan två år tillbaka är Niclas projektledare för det stora naturvårdsbränningsprojektet, Life-Taiga, vilket sammanlagt omfattar 14 län och har en total budget på 100 miljoner kronor. Projektet kommer att pågår fram till slutet av 2019.