Så vattnar du grönsaker och bladgrönt

843
Johannes Wätterbäck vattnar broccoli i tillsammansodlingen. Foto: Theres Lundén

Den här rekordtorra sommaren råder bevattningsförbud på många håll i landet och torkan slår hårt mot både proffsodlare och hemmaodlare. Uttalade riktlinjer ska naturligtvis följas. Men hur ska man annars tänka kring vattning – läs hur Johannes Wätterbäck, mera känd som ”Farbror Grön”, förhåller sig till hur man vattnar vid frösådd, vid omplantering, vid utplantering och under själva odlingssäsongen.

Många av oss erfarna odlare tar ofta det här med vattning av växter som något självklart, vilket i och för sig inte är så konstigt.

Efter flera års odlande har vi funnit sätt och metoder som passar just vårt odlande och det mesta går på rutin.

Vi vet hur och när vi ska vattna och skänker inte vattnandet så mycket tankeverksamhet. Jag var en av dem som mest gick och experimenterade i min ensamhet och som då och då diskuterade vattning med andra erfarna odlare. Jag hade glömt bort många av de frågor jag själv gick och ruvade på i min odlarungdom.

Inte så självklart

Det var inte förrän jag började blogga och föreläsa om odling som jag förstod att vattning för många, speciellt nya odlare, kan bringa mycket oro. Märkbart ofta fick jag frågor om vattning vid träffar där jag anlitats som odlingsinspiratör. Oftast generella frågor om hur mycket vatten man ska vattna sina växter med.

Jag blev ganska ställd av dessa frågor i början eftersom det beror på så många olika faktorer, som vilken behållare man odlar i, om det är på friland eller i små eller stora krukor. Det skiljer ju också en hel del i vattnandet beroende på i vilka olika slags stadier växterna är i och vilken årstid och väder­lek det är.

Alla frågor om vattning skapade en insikt om att det trots allt inte är så självklart med odling.

Det är inte bara att stoppa ner ett frö och sedan skörda. Vägen från sådd till skörd är verkligen inte spikrak. Här följer mina tankar kring vattningen och hur det fungerar i mitt odlande.

I grunden skiljer jag på fyra sätt att vattna:

· Vid frösådd

· Vid omplantering

· Vid utplantering

· Under odlingssäsongen

Sedan delar jag upp vattningen i mindre och mer specifika delar i varje grupp. Låter det snurrigt? Ja, det är det också till en början, men jag hoppas att det klarnar när ni läst texten och tittat på bilderna.

Vattna vid frösådd

Många av frågorna handlar om hur man vattnar sina frösådder och omplanteringar och med all rätt; det är där det går snabbast att döda sina plantor om man vattnar för mycket eller för lite.

Det gäller att hitta en balans via att ha det väldigt fuktigt samtidigt som frö­odlingen inte ska drunkna.

Ett sätt att säkerhetsställa att plantorna inte drunknar är att se till att alla kärl man försår i är dränerade, alltså har hål i botten, så att jorden inte står  konstant i vatten.

Man behöver också något slags fat, odlingstråg eller odlingsbricka att ställa odlingsbehållarna/krukorna i.

Hembyggt minidrivhus stående i litet tråg på värmematta. Foto: Théres Lundén

Vattna vid förkultivering

Här behöver vi skilja på om vi odlar inomhus eller om vi kallsår i utomhustemperatur under vinter, vår eller sommar.

Vid förkultivering inomhus använder jag oftast krukor i plast eller de begagnade frukt- och grönsaksaskar man kan hitta i livsmedelsaffärerna.

Det finns färdiga små drivhus men allra oftast gör jag egna små minidrivhus till frösådderna, med plastfilm, odlingsetiketter och gummisnoddar.

Vid sådd av exempelvis chili, knöl­vial, okra, malabarspenat eller stevia vattnar jag ovanifrån efter att jag lagt i fröna med lite jord ovanpå.

Jorden i behållaren ska bli mättad och det ska rinna vatten ur bottenhålen. Därefter appliceras plastfilm och sådden ställs i ett odlingstråg under växtbelysning eller i ett soligt fönster.

Den får också en skvätt vatten i odlingstråget, cirka 0,5 centimeter. I ett sådant minidrivhus med en liten vattenreserv hålls fukten hög i 5–10 dagar, vilket är den tid de flesta frön behöver för att gro.

Använder man värmematta under odlingstråget försvinner fukten snabbare. När fröna gror och man kan se växter spira innanför plasten är det dags att ta bort den.

Vattna underifrån vid omplantering. Foto: Théres Lundén

Uppifrån eller nedifrån?

Fram till dess att det är dags att plantera  om plantorna, vattnar jag både ovan- och underifrån beroende på vad jag tycker är enklast för tillfället. Vid vattning ovanifrån är det viktigt att vara extra försiktig så att plantorna inte spolas bort. Flera växter kan man fröså inomhus utan att placera fröna i minidrivhus, till exempel tomat, gurka, bönor med flera. När jag frösår i odlingsbehållare eller krukor vattnar jag både ovan- och underifrån lite beroende på hur mycket plats jag har
eller vad som går snabbast.

Vattnar man med petflaska kan man stoppa in ett finger i öppningen för att reglera flödet. Ett bra sätt om man vill vattna ovanifrån och samtidigt vara försiktig.

Vid vattning med vattenkanna kan man hålla fingret för pipen och uppnå samma effekt.

Det enklaste sättet att veta om en frösådd i kruka eller odlingsbehållare har lagom mycket vatten är att lyfta och känna på den. Känns den tung har den lagom med vatten, är den oväntat lätt har den för lite vatten.

Känn på dina odlingsbehållare/krukor om du är osäker på ifall de behöver vattnas. Är de lätta i förhållande till sin storlek behöver de vattnas. Foto: Théres Lundén

Vid frösådd utomhus i kallväxthus eller skyddade lägen gör jag på flera olika sätt beroende på om det är vinter, vår eller sommar när jag ställer ut mina odlingsbehållare och krukor.

När jag vattnar med snö lägger jag ett cirka 10–20 centimeter tjockt lager ovanpå sådderna och när det smält bort lägger jag på ett lager till. Jag fortsätter så tills snön försvunnit eller tills sådderna tittat upp.

Kan torka även på vintern

Finns det ingen snö vattnar jag med vatten då och då, antingen försiktigt ovanifrån så att inte frö­strukturen störs eller underifrån så att odlingsbehållarna kan suga upp vattnet efterhand.

Även när det är kallt ute, och inte så mycket sol, kan vintersådderna torka ut relativt snabbt.

När vintersådderna blivit vattnade har man också givit fröna den första signalen att det är dag att börja gro. Efter denna första vattning är det viktigt att hålla igång vattningen så att inte sådderna torkar ut. Är det en svajig vinter med omväxlande plus och minusgrader bör man vänta med vattningen av sådderna tills man anar att det inte kommer att inträffa några långa perioder med plusgrader. Det går alldeles utmärkt att ställa in torra sådder i växthuset och låta plantorna stå där tills vintern gått över.

Vid vår- och sommarsådder är det bra att vattna både ovanifrån och underifrån – välj vad som passar bäst.Likadant när de börjar att gro och växa och fram till omplantering.

Vattna vid direktsådd

Jag gör lite olika beroende på årstid. I pallkrage eller på friland på våren och sommaren, så kallad direktsådd, vattnar jag oftast först jorden. Därefter en gång till efter att fröna såtts och täckts med jord. Fortsättningsvis vattning någon eller några gånger i veckan beroende på väderlek.

Vid direktsådd på hösten eller vintern, vilket man med fördel kan göra  med många rotfrukter och kryddor, behöver man aldrig vattna sådderna. Då är det meningen att fröna bara ska ligga i jorden och invänta vårens regnskurar och smekande solstrålar och titta upp när de känner att det är dags. Växter som sås på det här sättet upplever jag som mycket mer torktåliga, då deras rötter antagligen etablerar sig väldigt väl och därmed har fler kanaler för att söka efter vatten. Är det en torr vår hjälper jag till med vattningen men tänker oftast att de ska få klara sig själva med att söka vatten i möjligaste mån.

Vattna vid omplantering

Vid omplantering vattnar jag på två olika sätt, ovanifrån och underifrån och på olika sätt beroende på om det är den första, andra, tredje eller fjärde omplanteringen.

Alla växter omplanteras inte fyra gånger, vissa får bara en omplantering innan de hamnar på sin slutliga odlingsplats, stället där de ska växa och ge skörd.

Vid första omplanteringen av växter, oavsett om det är inomhus eller utomhus, väljer jag allra oftast att vattna dem underifrån. Då suger jorden i krukorna upp så pass mycket vatten att jorden mättas och jag behöver inte vattna dem på ett tag. Då vet jag också att krukorna fått vatten för flera dagar. Dessutom behålls jordens luckerhet (fluffighet) bättre om vattningen sker underifrån. Det är lättare att få små krukor att suga upp vatten underifrån än stora krukor.

Man kan även vattna ovanifrån, men nackdelen med vattning ovanifrån vid första omplanteringen är att jorden lättare sjunker ihop och blir kompaktare genom att vattnet med sin tyngd eller stråle tenderar att trycka ihop jorden. Växterna rubbas också lättare ur sitt läge i krukan där man placerat dem om man vattnar ovanifrån och inte är extra försiktig. Men är man lätt på handen kan det fungera lika bra.

Odlingsfat/odlingsbrickor

Vid underbevattning kan man antingen använda odlingsfat med höga kanter. Kanterna bör vara 5–10 centimeter höga eller så använder man odlingsbrickor med kapillärmattor som genom sina mattor fördelar vatten till alla krukor man placerar på dem. Saknar man dessa hjälpmedel behöver man ofta vattna ovanifrån för att säkerhetsställa att jorden blir tillräckligt fuktig efter omplanteringarna.

Vid andra, tredje eller fjärde omplanteringen av till exempel chili, stevia, okra, majs och basilika, vattnar jag också helst underifrån om jag det finns utrymme. Dessvärre breder jag lätt ut mig och det blir ofta hundratals plantor som planteras om varje år. Blir det för trångt på odlingsplatsen är det enklast att vattna ovanifrån.

Utplantering och flyttning av plantor

Jag vattnar på två olika sätt vid utplantering av förkultiverade växter och skiljer mellan små och stora växter. Små, cirka 5–10 centimeter, förkultiverade växter,  till exempel rödbetor, kålrabbi, sallat och majrovor som planteras ut på friland eller pallkrage, behöver vattnas varje dag i minst en vecka för att överleva vid normal väderlek. Dessa små plantor har ingen jordklump med sig vid utplantering utan rötterna är nakna. Det enklaste sättet att vattna dessa sådder är att göra det efter utplanteringen och med strilmunstycke och att se till att man inte sköljer bort sina plantor med för högt vattentryck. Efter en vecka har rötterna oftast etablerat sig så pass mycket att de inte behöver lika mycket vatten. När plantorna ser friska och stadiga ut och har växt till sin dubbla storlek kan de vattnas varannan, var tredje eller var fjärde dag istället. Efter två veckor vattnar jag inte lika ofta.

Förkultiverade eller köpta växter som omplanterats en eller flera gånger och som växer i enskilda krukor, som till exempel svartkål, vitkål, spetskål, rabarber, kryddor i tuvor och gurkväxter, har ett större etablerat rotsystem än små plantor man planterar ut direkt på friland.

När dessa större plantor sätts ut har jag alltid en vattenkanna eller slang med mig och vattnar 3–5 liter vid varje planta i dess planteringshål. Denna vattning gör att de utplanterade växterna har en bra vattenreserv i sitt närområde de närmaste dagarna.  Redan etablerade plantor som ska flyttas till en annan växtplats kan man behöva vattna mer än de som växt i krukor. Deras rötter har på flera ställen blivit avslitna vid uppgrävningen och är således lite extra känsliga.

På friland när alla växter är sådda och utplanterade och jag upplever att dess rötter är etablerade tänker jag på två sätt: vattna mycket när du vattnar men vattna inte så ofta.

Växter som växer snabbt och producerar mycket, som till exempel zucchini, kål och gurkor, vattnas mer och oftare än till exempel potatis som jag i princip inte vattnar överhuvudtaget. Det brukar bli cirka 30 liter per kvadratmeter och det kan gå en dryg vecka mellan vattningarna om det inte är extremt torrt. Vid mulen väderlek och mycket regn behövs det inte alls.

Krukor med hål i

Odlar man i krukor och större odlingsbehållare utan vattenmagasin behöver det vara hål i botten. Inget är så svårt som att få till vattning i helt täta krukor. Oftast brukar odling i täta krukor resultera i att växten får för mycket vatten och blir stående i vattnet. Efter en vecka eller två är växten dränkt och kvävd och det är snudd på omöjligt att rädda den.

Det finns vissa växter som klarar att stå konstant i vatten som till exempel vattenkrasse, sodaört, agretti och japansk sodaört. Är du tveksam till om din växt klarar att stå i vatten eller inte kan du fundera på var den ursprungligen kommer ifrån. Sodaörten, agrettin och den japanska sodaörten växer på blöta strandängar och kan förutom att växa i väldigt blöt jord dessutom vattnas med saltvatten.

Vattenmagasin

Krukor med inbyggda vattenreservoarer kan vara en hjälp. Foto: Théres Lundén

Vid odling i större behållare är det lättast att använda sådana med vattenmagasin. Så länge det finns vatten får växten precis så mycket den vill ha. Det viktigaste är att överflödigt vatten kan rinna ut om man vattnar för mycket. Det är en livförsäkring för växterna som garanterar att det aldrig blir för mycket vatten i behållaren. Dessvärre har inte alla behållare med vattenmagasin avrinning. Gör man inte hål, alltså bygger om behållaren, behöver man vara väldigt lätt på handen vid vattningen.

Ett sätt att automatiskt bevattna sina krukor, oavsett om de har vattenmagasin eller inte, är att använda bevattningspump som drivs med solceller och som ansluts till en regntunna. De små solcellsanläggningarna brukar räcka till mellan 12–20 tjugoliterskrukor och de går ofta  att kalibrera. Personligen känner jag mig lugnare av att använda sådana här lösningar än att låta vattentrycket ligga på på en automatisk bevattningsanläggning som, om oturen är framme, kan tömma en brunn.

Läs mer: Vad är grundvatten?

Johannes Wätterbäck
Johannes Wätterbäck driver bloggen och kontot ”Farbror Grön” tillsammans med Theres Lundén och podcasten ”Två odlare emellan” med Sara Bäckmo. När han inte skriver böcker eller föreläser om odlandets konst hittar ni honom i fem olika trädgårdar. Johannes odlar i fyra olika stadsodlingar i Västerås, bland annat på två tak. Men han är inte en urban odlare rakt igenom, utan har sin odlarbakgrund i de sörmländska skogarna där han fortfarande odlar i sin första trädgård. Där har han odlat sedan 1992. Favorit just nu: Sallaten Jericho är kanske den bästa sallat jag någonsin odlat, den vill jag inte leva utan. Odlarutmaning 2018: Att odla fram eget utsäde av morötter och gulbetor samt testa några gamla spannmålssorter.