De finns i varenda sjö och damm, de snabbsimmande skalbaggarna vilkas sexkonflikter gör dem till modelldjur när det gäller könskamp. Nu har Johannes Bergsten gjort en bok om världens alla dykarbaggar.

– De bryr sig inte om uppvaktning, det är ”pang på”, förklarar Johannes Berg­sten när han beskriver dykarbaggarnas sexliv.

Hanarna vill para sig med så många honor som möjligt, och gärna i flera timmar, och bildar sugkoppar på fötterna att hålla fast sig i honan med. Honorna å sin sida, som själva vill få välja partner, tillfälle och längd på akten, utvecklar vårtor eller fåror på ryggen, för att hanarna ska tappa greppet.

Två arter dykare av släktet Thermonectus som finns
i Syd- och Nordamerika.
Foto: Kelly Miller
och Johannes Bergsten

Det blir en veritabel kapprustning, med allt mer välutvecklade sugkoppar och motvapen. I övrigt utmärker sig dykarbaggar, med paddelformade bakben och spolformade kroppar, som gör dem till utmärkta simmare.

De hör till de viktigaste rovdjuren i sötvatten, både som vuxna och larver, och slukar allt från mikroskopiska kräftdjur till fisk-, grod- och salamanderyngel. Men de kan flyga också och ta sig från sjö till sjö.

Johannes Bergsten är entomolog vid Naturhistoriska riksmuseet och har ägnat hela sin forskarkarriär åt att kartlägga dykbaggarnas mångfald. I boken ”Diving beetles of the world – Systematics and Biology of the Dytiscidae”, som han gjort tillsammans med en amerikansk kollega, är den första kompletta sammanställningen av den här skalbaggsfamiljen på över 130 år.

– Men den är redan inaktuell! säger Johannes Bergsten, mer glad än bekymrad, och förklarar att flera nya arter och släkten av dykare beskrivs varje år.

Och det är just möjligheten att göra fynd som sporrar honom i arbetet. Alltifrån att hitta arter på nya platser, där de aldrig setts förut, till att hitta arter som är helt nya för vetenskapen.