Gräv en damm som hjälper både dig och groddjuren

650
Samma damm ett par år senare. Växtligheten har tagit sig och mindre vattensalamander lägger ägg i dammen varje år. Andra groddjur hälsar på ibland. Även trollsländor och andra djur har hittat hit. Foto: Mårten Pernegren

Med den brist på fiskfria småvatten som råder i landskapet idag så kan även en större trädgårdsdamm ha stor betydelse för groddjuren i ett område. Om den dessutom ligger mitt emellan andra groddjursdammar kan den ha en viktig funktion i att underlätta för groddjuren att sprida sig mellan dem och därmed motverka inavel.

Massor finns att läsa om hur man rent praktiskt anlägger en damm och ämnet är lite för stort för att rymmas i denna artikel. Det finns dock några saker att tänka på om man vill att dammen ska vara till så stor nytta för groddjuren som möjligt.

För det första ska den vara fiskfri. Med undantag för vanlig padda, vars yngel är giftiga och därför oftast får vara ifred, så missgynnas alla svenska groddjursarter av att det finns fisk i lekvattnen. Hur mycket skada fiskarna gör beror på många faktorer, exempelvis storleken på vattnet, hur mycket växtlighet och andra gömställen som finns, fisktäthet och vilken groddjursart det rör sig om. Under rätt förhållanden kan vissa av arterna klara att samexistera med fisk, om än i lägre antal, men i en så begränsad vattenvolym som en trädgårdsdamm fungerar det inte i längden.

För det andra ska vattnet vara så varmt som möjligt. Ynglets utveckling går snabbare ju varmare vattnet är och ju tidigare de ombildas till färdiga grodor, ju mer hinner de äta upp sig inför den första vinterdvalan. För att åstadkomma detta bör man skapa ett så bra lokalklimat runt dammen som möjligt, med maximal solinstrålning och gärna vindskydd åt så många håll som möjligt (utan att de skuggar). Även växtligheten i dammen påverkar givetvis. Tät flytbladsvegetation eller skuggande vass är till exempel inte lämpligt. Längs norra kanten av dammen, där solinstrålningen är som högst, bör vattnet vara långgrunt. Det grunda vattnet där kommer under soliga dagar ha en temperatur som är avsevärt högre än de djupare partierna och dit kan ynglen söka sig för att bli varma.

Läs mer: Så gör du!

Petter Albinsson
Groddjuren har följt Petter genom livet. Fascinationen för dem tog fart i lågstadieåldern när han hittade sina första salamandrar i en damm. ”Vattendrakarna” gjorde honom förbluffad. I jakten på att få veta mer fick han upp ögonen för fler groddjur. Petter har arbetat med hotade groddjur som konsult åt länsstyrelsen och privata företag. Han har utfört inventeringar, habitatbedömningar och uppföljningsarbete. Som djurvårdare, bland annat på Skånes djurpark, har han arbetat med groddjur även i terrarium. På lediga stunder har han skådat grodor från Sarek i norr till Smygehuk i söder. Sedan 2013 är han projektledare på storkprojektet där frågan om våtmarkernas försvinnande också är central. 2006 köpte Petter en gård tillsammans med sin fru i ett område på Österlen där flera av de mest hotade groddjuren finns. Marken har anpassats för att få grodorna att trivas. I dammarna leker bland annat lökgroda, lövgroda och långbensgroda. Man har också medverkat till att fler grodvatten skapats i trakten. Området är nu ett av de viktigaste för lökgrodan i Sverige.