Bjud in groddjuren till din trädgård

389
Resterna efter en kastanj har blivit ett bra övervintringsställe. Resten av året är den ett fint gömställe med insekter som lever i veden. Foto: Petter Albinsson

Skapa gömställen
Groddjuren är generellt aktivast under dygnets mörka timmar. Under dagarna, särskilt om det är torrt och varmt, behöver de ställen där de kan hitta fukt och gömma sig för rovdjur. Detta kan vara bland nedfallna löv under en buske, inuti en stenmur, i en rishög eller trädgårdskompost, i husgrunden, bland kubbarna från ett nedtaget träd etc. Det viktiga är att de kan gömma hela sin kropp och att det är någorlunda fuktigt och inte för varmt där de ligger. De trivs alltså bäst om det inte är alltför prydligt och för den mer bekväme trädgårdsägaren kan de utgöra en utmärkt ursäkt för att inte ha en minutiöst skött gräsmatta av golfgreensnitt och välstädat på varje kvadratmeter. Konstruera eller behåll istället bra gömställen på så många platser som möjligt.

Duka bordet
Groddjuren kan som sagt göra viss nytta genom att äta en del av de småkryp som vi inte välkomnar i våra trädgårdar. För att gynna dem ytterligare så kan man försöka locka till sig fler insekter som de kan äta och enklast och trevligast är då pollinatörerna. Ju mer blommande växter och ju högre biologisk mångfald man har i sin trädgård, desto fler insekter kommer att  dyka upp. Både mätt i antal arter och individer.

Skydda dem mot kylan
På vintern går groddjuren i dvala och behöver då en kall men frostfri plats, antingen på land eller i vattnet. Vanligast är att de övervintrar på land i exempelvis större stenrösen och -murar, rishögar, sorkgångar m m. Ofta kan man hitta dem på höstkanten i sin källare, men där är det i allmänhet för varmt och torrt för att de ska överleva vintern. Om de hittas innan det hunnit bli minusgrader ute så är det bästa man kan göra att lyfta ut dem igen och sätta dem på något ställe där de skulle kunna övervintra. Hittar man dem i en jordkällare som de själva har möjlighet att ta sig in och ut ur så kan man däremot gott låta dem hållas. Det kan utgöra en mycket bra dvalningsplats.
    Att konstruera en övervintringsplats kan exempelvis göras genom att samla ihop en större mängd ris, grenar och kubbar i en hög och täcka över det mesta av den med något tätare material, exempelvis ihopkrattade löv.  Att man årligen fyller på den med grövre trädgårdsavfall är ingen nackdel, tvärtom. Viktigt är att den är stor nog för att inte tjälen ska komma åt längst in och att det finns så pass mycket hålrum att groddjuren kan pressa sig in dit. En mer beständig men arbetskrävande variant är att bygga det inre av sten som samlats i en hög. 

Akta dig för gifter
  grund av sin tunna, genomsläppliga hud är groddjuren extra känsliga mot olika miljögifter, även i så små koncentrationer att det inte påverkar andra djurgrupper. Förutom otaliga exempel på synliga missbildningar och död på grund av olika gifter, så finns det många exempel på skador som först inte märks.
    Det har exempelvis visat sig att hormonstörande ämnen från p-piller passerar genom reningsverken och gör groddjuren sterila. Forskare i USA har också sett hur mycket små koncentrationer av vanliga bekämpningsmedel försämrar grodors luktsinne, vilket gör att de inte längre kan avgöra om det finns fisk i ett vatten. Detta leder till att grodorna lägger sin rom på platser där ynglen inte överlever och där de själva riskerar att bli uppätna.
    En annan självklar följdeffekt av bekämpningsmedel är givetvis att mängden mat till groddjuren minskar. I en grodvänlig trädgård ska gifter helst inte användas alls, eller åtminstone med största försiktighet.

Petter Albinsson
Groddjuren har följt Petter genom livet. Fascinationen för dem tog fart i lågstadieåldern när han hittade sina första salamandrar i en damm. ”Vattendrakarna” gjorde honom förbluffad. I jakten på att få veta mer fick han upp ögonen för fler groddjur. Petter har arbetat med hotade groddjur som konsult åt länsstyrelsen och privata företag. Han har utfört inventeringar, habitatbedömningar och uppföljningsarbete. Som djurvårdare, bland annat på Skånes djurpark, har han arbetat med groddjur även i terrarium. På lediga stunder har han skådat grodor från Sarek i norr till Smygehuk i söder. Sedan 2013 är han projektledare på storkprojektet där frågan om våtmarkernas försvinnande också är central. 2006 köpte Petter en gård tillsammans med sin fru i ett område på Österlen där flera av de mest hotade groddjuren finns. Marken har anpassats för att få grodorna att trivas. I dammarna leker bland annat lökgroda, lövgroda och långbensgroda. Man har också medverkat till att fler grodvatten skapats i trakten. Området är nu ett av de viktigaste för lökgrodan i Sverige.