Rädisa – så mycket mer än röd och rund

392
Skörda kontinuerligt så fort man kan skönja att rädisorna är klara. När roten börjar svälla ovanför jordytan är det dags. Foto: Phxere

Gula, vita, långa och runda – det finns över 350 sorter att välja på för den som odlar själv! Anna Åkerman tipsar här om sina favoriter och hur de kan användas i köket.

Ute i handeln finns för det mesta bara en enda sort, och bara en liten andel av de rädisor vi kan köpa i butikerna är odlade i Sverige. Har man inte själv botaniserat i frökatalogernas sortiment kan man därför få ett felaktigt intryck – att det bara finns en sorts rädisa och att den är röd och rund. Men det finns många olika sorters rädisor att upptäcka om man har möjlighet att odla själv. Följ med på en upptäcktsfärd bland de olika sorterna och få tips om hur du lyckas med odlingen.

Säg rädisa och de flesta tänker på den röda, runda grönsaken med blasten kvar som vi hittar i våra svenska grönsaksdiskar. Ofta är de mjuka och lite svampiga och inte särskilt kulinariska. De har rest långt, inte sällan från Holland, och det är tyvärr ovanligt att svenskodlade rädisor når oss konsumenter. Det kan tyckas märkligt eftersom rädisan är en lättodlad grönsak som trivs bra i kyligare klimat. Dessutom är de snabbväxande – det finns sorter som man kan skörda efter bara fyra veckor. Att odla sina egna rädisor och prova annorlunda och spännande sorter kan vara en av säsongens höjdpunkter.

Släkt med Rättika

Det latinska namnet på rädisa är Raphanus sativus och den tillhör den korsblommiga växtfamiljen där även brysselkål, blomkål och broccoli ingår. Rädisans ursprung är okänt och den mindre sommarrädisan har bara varit känd i Sverige sedan 1600-talet.

Första gången rädisa nämns i tryck är i kungl. Maj:ts hovförtäringsräkenskaper den 10 juli 1636. Rädisans nära släkting, den större rättikan, har däremot varit känd i flera årtusenden och den kan till och med vara en av de första grönsakerna som odlades överhuvudtaget. Det är egentligen inte roten man äter utan det är den uppsvällda stamknölen ovanför roten som är själva rädisan.

EU:s sortlista

Det finns i dag 359 (!) olika sorter inom Raphanus sativus på EU:s lista över sorter som får säljas i hela EU. De flesta av dessa marknadsförs inte i Sverige eftersom det skulle bli för dyrt för fröföretagen att lagerhålla och hantera alla sorterna. Fröföretagen väljer ut de sorter som de tror kommer att sälja bra och som de vet fungerar odlingsmässigt. Många fröföretag har samma sorter, men de kan även ha sina egna spe­cialiteter.

Snabb och lättodlad

Rädisan är mycket lättodlad och växer snabbt. Från sådd till skörd tar det bara cirka 4–5 veckor och den ska skördas så fort den är klar – annars förlorar den sin söta och peppriga smak och smaken blir i stället bitter. Konsistensen blir dessutom träig och de riskerar att få sprickor.

Innan sådd är det viktigt att göra i ordning odlingsplatsen. Förbered jorden och se till att den är fri från stenar och annat som kan störa rotbildningen. Detta är speciellt viktigt när det gäller de avlånga sorterna. Att gödsla jorden är inte nödvändigt. Rädisor trivs bäst i en fuktig, mullrik sandjord som inte är alltför näringsrik.

Så på vår och sensommar

Plantorna ska odlas på en solig plats. Men de vill inte ha det för varmt så undvik odling under högsommaren. Den bästa odlingstiden är tidigt på våren och under sensommaren. Men ingen regel utan undan­tag – den gula, polska rädisan Zlata klarar även högre temperaturer och kan odlas under hela sommaren.

Kålflugor och jordloppor kan vara ett problem och det enklaste sättet att få bukt med dessa är att täcka odlingen med fiberduk och vara noggrann med vattningen. Skörda kontinuerligt så fort man kan skönja att rädisorna är klara. När roten börjar svälla ovanför jordytan är det dags. Rädisor bör ätas direkt efter skörd men de klarar sig i kylskåp (ta bort blasten) i några dagar.

Odla gärna rädisor tillsammans med mangold, morot, bönor, sallad, ärtor, persiljaoch tomat men undvik att odla dem nära gurka.

Rädisor i köket

Det allra vanligaste sättet att njuta av rädisor på är att blanda ner dem i sommarsalladen eller skiva dem på en smörgås. Prova även att koka rädisor i någon minut. Lägg på en rejäl klick smör och strö över havssalt. Rädisor innehåller samma enzym som exempelvis pepparrot och som ett alternativ prova riven rädisa på stekt eller kokt fisk. Det smakar fantastiskt. Det finns många andra sätt att tillaga rädisor på, det är bara att prova dig fram.

Prova späda blad i salladen. Gott är även att steka bladen lätt tillsammans med olivolja, ungefär som när man steker svartkål. Skölj de nyskördade bladen noga. Hetta upp olja i en stekpanna. Lägg i bladen och rör runt hela tiden.Stek dem inte längre än någon minut.

Tips! För att få rädisorna så krispiga som möjligt, lägger man dem i kallt vatten med isbitar i ett par timmar innan servering.

Rädisan inom folkmedicinen

Rädisan är en utmärkt källa till kalium, fosfor och järn och innehåller både B- och C-vitamin. Rädisan har använts inom folkmedicinen och ansågs både vara vätske­drivande och ha en positiv inverkan på le­vern. Den har även använts mot bronkit gulsot, ödem och njursten. För just njursten gjorde man sirap av rötter och socker och lät det stå och dra. Därefter intog man 2 matskedar av sirapen 2 timmar innan måltiden. Denna metod användes långt in på 1800-talet.

Odlingstips

SÅ LYCKAS DU MED RÄDISA

Läge: Soligt.

Jord: Fuktig, sandrik mulljord. Undvik nygödslad jord.

Sådjup: På friland, 1–2 cm djupt.

Såtid: Sås i omgångar från vår till sensommar. Rädisor går lätt i blom och utvecklar en skarp smak vid hög värme, så undvik att så under högsommaren.

Plantavstånd: 3 cm.

Radavstånd: 10–30 cm.

Skörd: Skörda när roten börjar svälla vid jordytan.

SÅ LYCKAS DU MED RÄTTIKA

Läge: Soligt.

Jord: Fuktig, sandrik mulljord. Undvik nygödslad jord.

Sådjup: På friland, 1–2 cm djupt.

Såtid: Sås i mitten av juli för skörd under hösten. Vid tidigare sådd går rättikan i blom och blir träig.

Plantavstånd: 10–15 cm.

Radavstånd: 35–50cm.

Vattning: Håll jorden fuktig. Får jorden torka blir rädisorna skarpa i smaken och går lätt i blom.

Skörd: Skörda under hösten. Rättikan tål lite frost men vänta inte för länge med att skörda.

Rättikor

I Sverige skiljer vi på rädisa och rättika men engelsmännen kallar både rädisa och rättika för radish. De skiljer dock lite på dem genom att kalla rädisa för Spring Radish och rättika för Winter Radish.

Rättika producerar större rötter som antingen kan vara runda el1er avlånga och bli uppåt 50 cm långa. Färgen kan variera från vitt och rött till svart. De ska odlas längre än de små rädisorna. De hos oss i Sverige lite bortglömda rättikorna har en mycket mild och fin smak och används antingen råa eller kokta.

Rättikor sås i juli för skörd senare på hösten och de passar även för vinterlagring. Min gissning är att vi kommer att se mycket mer rättikor i de svenska köksträdgårdarna kommande säsong.

Daikon (Mooli)

En av de vanligaste rättikorna. Används speciellt mycket i det japanska köket, men är även mycket vanlig i övriga delar av Asien. Kan bli upp till 50 cm lång.

China Rose

Rosenröd med avlånga rötter som blir12–20 cm långa. Krispiga med mild, kryddig smak.

Spanish Round

Rund med svart skal och vitt kött. Bör skördas när den är ca 8 cm. Passar utmärkt för lagring.

Vattenmelonrättika, Red Meat

En annorlunda rättika som har ett ljusgrönt skal och intensivt rött fruktkött och ser ut som

Rund med svart skal och vitt kött. Bör skördas när den är ca 8 cm. Passar utmärkt för lagring.

Påminner om en vattenmelon när man delar den. Blir 5–6 cm i diameter.

Läs mer: Rädisor och rättikor – odlingsvärda sorter

Anna Åkerman
Anna Åkerman har arbetat med italienska fröer och plantor sedan 2004 genom sitt företag Gourmetgarage. Företaget representerar världens äldsta familjeägda fröproducent Franchi Sementi som etablerades år 1783. Anna pendlar mellan Köpenhamn och skånelängan med namnet Vindvita i Ölöv utanför Skivarp där hon har sin italienska köksträgård. Här odlar hon massor av italienska grönsaker, kryddväxter, tryffel, vitlök och saffran. Att besöka lokala grönsaks­marknader, gastronomi, natur och kultur ligger henne varmt om hjärtat. Anna är utbildad inom kultur, kommunikation och ekoturism och arbetar även som frilansjournalist och fotograf. Förra året kom hennes bok ”Från Italien till din köksträdgård”.