Buxbomssot
 – älskad trädgårdsväxt hotad

2563
Foto: AtelierMonpli/Wikimedia

Den nya svampsjukdomen buxbomssot har nu fått ordentligt fotfäste även i Sverige. Angreppen i södra delarna av landet har varit snarast epidemiska under sommaren. Och det finns ingen bot.

Buxbomssot, Cylindrocladium buxicola, upptäcktes i England så sent som på 1990-talet och har sedan spridit sig till stora delar av Europa, USA och Nya Zeeland. Den liknande svampen Volutella buxi har varit känd betydligt längre, men dess symptom är inte lika allvarliga som den aggressiva buxbomssotens.

Besprutning döljer angrepp
Buxbomssoten är lömsk, eftersom det inte går att bespruta mot den. Besprutning av infekterade plantor håller bara tillbaka angreppet, vilket sedan blossar upp igen när besprutningen upphör. På så sätt blir svampen ett problem för trädgårdsägaren som köper till synes friska plantor, men där angreppet visar sig först flera veckor efter inköp. Väljer man att köpa ny buxbom är det klokt att hålla sina plantor i karantän tre veckor för att se om de utvecklar symptom. Ett alternativ till köpt buxbom är att ta egna sticklingar från konstaterat friska buskar. Risken för smitta finns dock alltid kvar.
Buxbomssot gör att buxbomens blad blir gulbruna och faller av, vilket ger kala fläckar av bladlösa områden i plantan, tungt infekterade plantor dör. En säker identifiering av just buxbomssot är att svampen infekterar yngre grenar och orsakar svarta längsgående streck på dem vilket Volutella buxi inte gör. Vid riktigt gynnsam väderlek bildas sporer på undersidan av bladen, hos buxbomssot är sporerna vita, medan Volutella buxi har rosafärgade sporer.

De första symtomen på angrepp av buxbomssot är mörka fläckar som så småningom växer ihop tills de täcker hela bladet. Bladen blir till slut blekgula och trillar av. Foto Thomas Brand
Vid fuktig väderlek bildas sporer på bladens undersida. Sporerna är vita hos buxbomssot och rosa hos Volutella buxi. Foto: Thomas Brand

 

Enkelt test
Du kan själv testa om din buxbom är smittad genom att lägga en fuktig, angripen kvist i en plastpåse i rumstemperatur. Är bladen smittade bildas vita (angrepp av C. Buxicola) eller rosa (angrepp av Volutella buxi) sporer på bladens undersida efter några dagar.
Buxbomssoten infekterar fullt friska plantor och behöver inte skadade partier som nybeskurna snittytor, vilket däremot Volutella buxi kräver för infektion. Värme och fukt gynnar svampen och under blöta förhållanden bildas det vita svampsporer på undersidan av infekterade blad. Svampen sprids genom vilande mycel och kan ligga kvar i marken i minst fem år för att åter smitta nya plantor. Således kan spridning även ske genom jord som följer med på skor, eller genom vatten, djur och luft.

Mörka partier på grenarna vid angrepp av buxbomssot. Foto: Thomas Brand

Ingen bot
Svampen överlever även under lång tid i komposten, smittade växter och nedfallna blad måste därför brännas. Svampen växer under ganska låg temperatur, från 5°C men även upp till 30°C och fulländar sin livscykel inom en vecka. För privat bruk finns inga bekämpningsmedel att spruta mot buxbomssot. Det enda alternativet är att gräva upp sjuka plantor, kratta upp avfallna blad och gärna skala av det översta jordlagret. Plantor, blad och jord måste sedan brännas, eller lämnas som brännbart till återvinningsstationen.
Nu måste inte alla buxbom i landet vara dödsdömd. Ännu är buxbomssoten ett problem för södra Sverige.
Att förebygga angrepp är den enda metoden för att hålla sina plantor friska. Då handlar det om att hålla ett gott allmäntillstånd genom att sköta vattning och gödsling och att se till att plantorna står på väl­dränerad jord där vatten inte blir stående, råd som gäller för de flesta trädgårdsväxter! Det hjälper även att hålla plantorna så torra som möjligt genom att välja öppna lägen där vinden snabbt kan torka upp efter regn. Tyvärr kommer nog även den bästa skötsel av buxbom likväl att bara innebära en fördröjning av sjukdomen. Att nyplantera buxbom kan idag inte rekommenderas då det inte finns några kända arter eller sorter av buxbom som är resistenta mot buxbomssot. Även andra arter i samma familj (som Sarcococca spp.) har visat sig mottagliga.

Sommarens angrepp av buxbomssot har slagit hårt mot buxbomen i södra Sverige. Bara på Malmös kyrkogårdar beräknas omkring 18 mil buxbomshäck behöva bytas ut om angreppen fortsätter. Foto: Thomas Brand

 

Alternativ till buxbom

Nu kan givetvis buxbom ersättas med andra växter som fyller samma funktion. Funktioner och egenskaper man söker efter kan vara att buxbom är vintergrön, relativt långsamväxande, tål kraftig beskärning och att den har låga ståndortskrav. Vinteraspekten är ett av buxbomens signum och kanske en av de viktigaste faktorerna att se till vid val av alternativa växter. Ersättningsväxterna bör även vara måttliga i sin tillväxt för att fungera som häck. För att se prydlig ut måste man välja växter som tål att beskäras ofta och hårt. En begränsande faktor är till exempel bladstorlek, eftersom stora blad lätt skadas vid beskärning. Skadade blad blir lätt ingång för sjukdomar, de kan ge tork- och brännskador eller allmänt ge plantan ett tråkigt utseende tills nya blad vuxit ut. Slutligen bör ersättningsväxterna ha låga ståndortskrav för att trivas på landets varierande jordar men även tåla variation på ljustillgång och markfukt.

 

BARRVÄXTER

Till låga häckar och figurer:

Taxus baccataidegran
Härdighet: zon I–IV.
Användning: mycket låga till höga klippta häckar, friväxande häckar, solitärer, landskap.
Tillväxt: normal.
Beskärningsrespons: mycket god, slår även nya skott direkt från veden.
Ståndort: leriga till något sandiga jordar med god markfukt, gärna kalkhaltiga. Kräver dränerande jordar då idegran är känslig mot stående väta. Sol till skugga.
Lämpliga sorter:
‘Kleiner Grüner’: tätvuxen sort framtagen för att kunna ersätta buxbom som låg, klippt häck. ‘Select’, enhetlig sticklingsförökning. ‘Thomsen’, 0,8–1,5 m, mörkgrön barr. ‘Washingtonii’, 1–2 m, gröngula barr.

Taxus mediahybrididegran
Härdighet: zon I–V (–VI)
Användning: mycket låga till medelhöga klippta häckar. I undantagsfall som friväxande häckar, solitärer och i landskap
Tillväxt: normal
Beskärningsrespons: mycket god, slår även nya skott direkt från veden
Ståndort: leriga till något sandiga, väldränerade jordar med god markfukt, gärna kalkhaltiga. Sol till skugga.
Lämpliga sorter:
‘Densiformis’, kompaktväxande, 1–1,5 m, zon I–VI. ‘Farmen’, bred men låg sort 1–2 m, zon I–VI. ‘Green Mountain’, bred och upprätt, ljusgröna barr, 1,5 m, hanklon, zon I–V. ‘Hilli’, kompakt och upprätt, mörkgröna barr, zon I–III, ‘Skalborg’, buskformig, 2 m, zon I–V. Taxus cuspidata ‘Nana’, långsamväxande, låg men bred sort väl lämpad till beskärning, zon I–V.

Juniperus communisen
Härdighet: zon I–VIII
Användning: mycket låga till medelhöga klippta häckar. Traditionellt som friväxande solitärer och i landskap.
Tillväxt: normal.
Beskärningsrespons: god, men slår ej från gammal ved.
Ståndort: Sandiga till något leriga, väldränerade jordar. Tålig för magra jordar, torka och vind. För soliga lägen.
Lämpliga sorter:
”Meyer”, bred upprättväxande, zon I–IV. ‘Ramlösa’, upprättväxande, zon I–IV. ‘Suecica’, smalväxande, zon VI. ‘Tyrihans’, bredväxande, zon V. ‘Urshult’, smalväxande, zon V.

Till medelhöga och höga häckar:

Picea abies gran
Härdighet: zon I–VIII
Användning: främst friväxande, men i norra Sverige används den mycket som klippt häck.
Tillväxt: snabb
Beskärningsrespons: god, men kräver regelbunden beskärning två gånger om året. Slår ej skott från gammal ved.
Ståndort: fuktighetshållande jordar i sol till skugga.

Thuja koraiensiskoreansk tuja
Härdighet: I–VI.
Användning: främst friväxande, men fullt tänkbar som låg till hög klippt häck.
Tillväxt: normal
Beskärningsrespons: god
Ståndort: fuktighetshållande jordar i inte allt för blåsiga lägen, i skugga till halvskugga.

Thuja occidentalistuja
Härdighet: zon I–V.
Användning: låg till hög klippt häck, friväxande häck, solitär, landskap.
Tillväxt: normal.
Beskärningsrespons: god. Har svårt att slå nya skott vid kraftig tillbakaskärning.
Ståndort: fuktighetshållande jordar i sol till halvskugga. Tål även våtare jordar i de lägre zonerna.
Lämpliga sorter:
‘Brobeck’s Tower’: smalvuxen vackert spirformad sort som skulle fungera utmärkt i låga häckar. Zon I–III. ‘Rheingold’, guldgula barr, kägelformad, zon I–III. ‘Wareana’, pyramidal och kompakt, långsamväxande, zon I–IV. ‘Pyramidalis Compacta’, kompakt, pyramidal, zon I–IV.

Tsuga canadensishemlock
Härdighet: zon I–III (IV).
Användning: främst som friväxande och i landskap, men utmärkt som klippt medelhög häck.
Tillväxt: normal.
Beskärningsrespons: god.
Ståndort: fuktighetshållande jordar i sol till skugga, gärna i skyddade lägen.

ÖVRIGT VINTERGRÖNT

Till låg häck:

Berberisberberis, arter och sorter
Härdighet: zon I–III (VI)
Användning: traditionellt som friväxande eller marktäckare men utmärkt som låg till medelhög klippt häck.
Tillväxt: långsam.
Beskärningsrespons: mycket god.
Ståndort: små krav; i allmänhet sandiga till leriga väldränerade jordar i sol till halvskugga.
Lämpliga sorter: B. buxifolia, representeras i handeln främst av namnsorten
‘Nana’ som bildar en kompakt vintergrön buske, zon I–II.
B. candidula, är en låg och långsamväxande vintergrön art med mörkgröna blad, zon I–III. B. frikartii, en hybrid som främst representeras av namnsorten
‘Amstelveen’. Den är något mer snabbvuxen än tidigare och även något högre, väl lämpad som vintergrön klippt häck. Zon I–III. B. stenophylla, långsamväxande, vintergrön buske med smala, barrlika blad. Zon I–II. B. thunbergii ‘Kelleris’, lövfällande buske med små, mörkgröna blad väl lämpad som klippt häck. Zon I–IV.

Ilex meserveaeblå järnek
Härdighet: zon I–IV
Användning: framför allt som friväxande, men mycket väl lämpad som låg till hög klippt häck.
Tillväxt: normal.
Beskärningsrespons: god.
Ståndort: fuktighetshållande lättare lerjordar eller väldränerade leror i sol till skugga, med god tolerans för skugga.
Lämpliga sorter:
‘Blue Maid’ (1,5 m), ‘Blue Prince’ (2 m) och ‘Blue Princess’ (1,5 m) är alla tänkbara som klippt häck och härdiga till zon IV. ‘Blue Angel’ (1,5 m) är något mindre härdig (zon III). ‘Golden Girl’ är en ny sort med vackert smörgula frukter. ‘Little Rascal’ ny långsamväxande, tuvformad sort med stor framtida potential.

Pyracantha coccineaeldtorn
Härdighet: zon I–IV
Användning: vanligen friväxande mot en vägg eller ibland som gles och ganska dålig marktäckare, men gör sig utmärkt som låg till medelhög klippt häck.
Tillväxt: normal.
Beskärningsrespons: mycket god.
Ståndort: sandiga jordar eller lätta leror, gärna fattigt i sol till halvskugga. Har krav på värme och dränering för god utveckling.
Lämpliga sorter: Namnsorten
‘Anatolia’ har spärrgrenigt växtsätt och är den härdigaste sorten (zon I–IV) medan ‘Kasan’, ‘Orange Glow’ och ‘Soleil d’Or’ endast är lämpade för landets mildaste zoner. ‘Red Cushion’ har ett spärrgrenigt växtsätt väl lämpat för häckar, zon I–III.

Ribes alpinummåbär
Härdighet: zon I–VIII.
Användning: mycket låga till medelhöga klippta häckar, friväxande häckar, solitärer, landskap.
Tillväxt: normal.
Beskärningsrespons: mycket god.
Ståndort: låga ståndortskrav från sand till lera och sol till skugga, men gärna kalkhaltig jord.
Lämpliga sorter:
‘Pumilum’ är en långsamväxande klon som blir lägre i sluthöjd och svarar väl på beskärning. Zon I–VI. Undvik den upprättväxande sorten ‘Schmidt’ som inte lämpar sig till klippt häck.

PERENNER OCH HALVBUSKAR

Förutom att många buskar och träd lämpar sig väl till formklippning är flera halvbuskar tänkbara till låga häckar. Begreppet halvbuske innebär att växtens bas är vedartad, medan skotten sällan hinner avmogna och bilda ved utan vissnar tillbaka under vintern.
Bland dessa finner man gamander, Teucrium chamaedrys, med vackert vintergrönt bladverk, rosalila läppformade blommor och en ljuvligt kryddig doft. Gamander lämpar sig väl att formklippa som låg häck.
Likaså är
isop, Hyssopus officinalis, lämpad att klippa till låg häck. Isop blommar med djupblå blommor under sommaren och bildar ett finskuret ljuvligt doftande bladverk.
Lavendel, Lavandula angustifolia, liknar isop i viss mening men har högre ståndortskrav och ett silvrigare bladverk. Även lavendel är lämpad att formklippa som låg häck, och då bör sorten ‘Munstead’ användas som är långlivad och har visat prov på god härdighet.
Slutligen måste allmogeväxten
åbrodd, Artemisia abrotanum, nämnas. Av åbrodd finner man två typer, dels den med större, lite grövre blad, dels den med finare, lite tunnare blad. Typerna är inte dokumenterade och därmed inte namnsatta, men för den som har möjlighet att välja borde den finbladigare typen vara bäst för häckar.
Såväl gamander, isop, lavendel som åbrodd delar ståndortsförutsättningar ganska väl. De kräver varma, gärna kalkhaltiga och väldränerade jordar i full sol. Tåligast är åbrodden medan lavendel har stora krav på kalkhaltig sandjord för att bli riktigt bra i Sverige.
Bland de riktigt låga alternativen kan även ljung nämnas. Såväl
vårljung, Erica carnea, som höstljung, Calluna vulgaris, kan användas till låga, vintergröna häckar. Eftersom ingen av våra härdiga arter blir större än ett par decimeter, kommer höjden att vara den begränsande faktorn vid användning. För att utvecklas väl har ljung krav på en väldränerad, gärna kemiskt sur sandjord i full sol. När ljungen väl är etablerad är den mycket torktålig och kräver lite skötsel.

Välj inte lingon eller japansk järnek
Det talas mycket om att använda lingon och japansk järnek, Ilex crenata, som ersättning för buxbom. Båda dessa arter har mycket höga krav på sin växtplats och kan vara mycket svårodlade. Lingon kräver sura, väldränerade sandjordar och är dessutom rotskottsbildande, vilket gör den olämplig som häckväxt. Japansk järnek har bland annat högt krav på dränering, värme samt skyddad växtplats. Den är kopplad till sura jordar och skiljer sig därmed från buxbom som är kalkgynnad. Dessutom är den långsamväxande och långsamförökad, vilket gör den dyr.