Höstrusta din trädgård enligt den biologiska odlingsmetoden

57
Låt gärna lövtäcket ligga kvar på gräsmattan, men man kan med fördel köra över det med gräsklipparen så att det blir mer finfördelat. Foto: 663highland (CC-BY-2.5)

Ur Arkivet, den här artikeln publicerades första gången i Natur & Trädgård nummer 3, 1986.

Det är en hel del som skiljer sensommar- och höstarbetet på en villatomt där man tillämpar biologisk odling från en konventionellt skött villatomt.

GRÄSMATTAN

Här är det inte så mycket som skiljer eftersom det inte förekommer någon höstgödsling av gräsmattor annat än i undantagsfall. Kvävehaltiga näringsmedel skall absolut inte användas på eftersommaren och hösten till gödsling av gräsmattor, för då äventyras både gräsets och de i gräsmattorna stående växternas övervintring.

Kalk och stenmjöl

När väderleken på hösten sätter stopp för gräsmattans användning som uteplats, då är det lämpligt att kalka den om pH-värdet är lägre än 7. Även om det behövs mera kalk för att få rätt pH-värde, så strö på högst 20 kg per 100 kvadratmeter.

Helst bör man dela upp mängden i två lika stora högar när man skall kalka, så spridningen blir jämnare.

Det är även bra att pudra mattan med stenmjöl eller algomin eftersom det tycks motverka skador av snömögel och andra övervintringssvampar.

Toppdressing

En gräsmatta som är ojämn och svagväxande bör toppdressas nu på senhösten. Om gräsmattans underlag till största delen består av lera bör dressmaterialet innehålla mycket sand, men även organiskt material som t ex gammal naturgödsel eller fin kompostjord, 70 procent grov sand och 30 procent organiskt material kan vara en lämplig blandning.

Består underlaget däremot av sandrik jord bör toppdressmaterialet bestå av minst 50 procent organiskt material och resten grov sand.

Toppdressing av mattan görs strax innan jorden fryser. Lägg på dressmaterialet i små högar och kratta sedan ut dem så att det blir jämnt. Om det är gropar i mattan fylls dessa igen och trampas till, men finputsen kan vänta till våren.

Klipp sönder löven

Lövtäcket får ligga kvar om det inte är så tjockt att det riskerar att kväva gräset. Ett bra sätt att förhindra att löven blåser iväg är att en dag när det är riktigt torrt ta gräsklipparen och köra över gräsmattan utan att använda gräsuppsamlare. Då smulas löven sönder och bitarna blir liggande mellan grässtråna på jordytan utan att bilda ett kompakt täcke och utan att blåsa bort.

Under stora träd kan det vara för mycket löv för att det skall få ligga kvar, men då lägger man det under häckar och bärbuskar, på trädgårdslandet eller i komposten.

Täcker man lövet med lite sand blåser det inte bort.

BÄRBUSKAR, PRYDNADSBUSKAR OCH TRÄD

På senhösten när buskar och träd har tappat en hel del av bladen är det dags att göds­ la dem som behöver näring. Först och främst bör man gödsla dem som växt dåligt den senaste sommaren, men även nyplanterade växter behöver gödslas nu och det gäller både dem som planteras nu i höst och dem som planterades i våras.

Lägg ett 2–5 cm tjockt lager av ko-eller hästgödsel runt växterna på en yta lika stor som den som täcks av trädens krona.

Buskar gödslas på en något större yta än vad som täcks av deras grenar.

Vart 3–5:e år är denna höstgödsling med naturgödsel nödvändig såvida man inte brukar lägga färskt gräsklipp runt växterna varje sommar, för då kan det räcka med en höstgödsling vart 8–10:e år.

Extra mineraler

Eftersom buskar och träd oftast lever mycket länge och därför hinner förbruka en hel del av de mineraler som finns tillgängliga i jorden bör man ge dem ett extra tillskott av mineraler. Det görs enklast genom att några nävar stenmjöl, algomin eller träaska strös runt varje växt. Stenmjöl och träaska kan gärna strös ovanpå gödseln men algomin bör däremot läggas på före gödseln.

PERENNRABATTEN

Perennrabatterna gödslas med ett tunt lager naturgödsel med 2–3 års mellanrum. Tjockare lager än 1–2 cm skall gödseln inte läggas på jordytan mellan växterna.

Växter som vill ha mager jord gödslas inte, men däremot är det bra om ett tunt lager med kompostjord läggs runt dem.

Vid gödsling av perennaväxter bör man se till att inte gödseln kommer över själva plantan för vissa växter tål inte detta, inte ens om det är kompostjord man använder. Någon form av mineralnäring bör även strös över perennarabatter och stenpartier och då är det bara bra om växterna täcks med ett pudertjockt lager av den mineralgödsel som används.

Klipp inte här …

Växter som man vet har svårt att övervintra bör inte klippas ner ända till jordytan, endast de höga blomstänglarna klipps bort. Vissnade blad och stjälkar utgör växternas skydd mot vinterkylan och tar man bort dessa blad förlorar växterna sitt naturliga skydd. Att man gör det för att allt skall se ”välputsat” ut förbättrar inte saken.

Anser man att en perennarabatt där de olika växterna med sina varierande blad i olika höstfärger ser missprydande och skräpig ut, kan man klippa bort dem under förutsättning att rabatten istället täcks med någonting annat likvärdigt skydd och då är granris både snyggt och värmande.

Klipp här

När växterna i sommarblomsrabatten har mist sin glans klipper man av dem vid jordytan. Rötterna som blir kvar ger näring och luckerhet åt jorden. Gödsla med ett cirka 5 cm tjockt lager naturgödsel.

Eftersom en rabatt för sommarblommor ofta är placerad på en väl synlig plats bör man luckra ner gödseln i jordytan, pudra över rabatten med stenmjöl eller träaska samt därefter täcka med granris eller med snyggt, färskt gräsklipp från höstens sista klippning av gräsmattan.

Tänker man plantera blomsterlökar i rabatten för tidig vårblomning bör man inte gödsla med naturgödsel på hösten utan i stället lägga på komposterad naturgödsel till våren när sommarblommorna skall planteras.

Blomsterlökar

För min del anser jag att man inte skall sätta vårlökar i rabatter för sommarblommor utan i stället sätta dem i perennarabatter, i buskagens framkanter eller direkt i gräsmattan. Bladverket bör ju få vara kvar tills lökarna vissnar ner och de gulnade bladen döljs lättare i buskage och perennarabatter än om de är tillsammans med sommarblommor.

Även vid plantering av lök bör man tänka på växelbruket. Att sätta nya lökar på den plats där man haft lökar tidigare är inte så bra eftersom det bland annat finns en svamp som angriper lökarna. Detta gäller särskilt i de trakter där lökarna har svårt att övervintra så att nya måste planteras varje år. Det finns naturligtvis diverse preparat som lökköparen uppmanas att använda för att ta död på dessa svampar, men efter­ som man då samtidigt tar död på alla nyttiga svampar bör vi givetvis inte använda dessa preparat utan i stället ge lökväxterna varierande växtplatser.

Lökar som klarar sig i flera år, som t ex narcisser, bör man ta upp på hösten vart 3-4:e år och dela på, samt sätta dem på en ny plats. På så sätt får man ökad livslängd och rikligare blomning på lökarna.

BLANDA JORDEN NU

Den som tycker om att dra upp plantor på våren och som vill att krukväxterna skall trivas riktigt bra bör redan nu förbereda den jord som skall användas till våren.

Såjorden gör man enkelt själv genom att blanda 50 procent finmalen torvmull, 40 procent sand samt 10 procent kompostjord eller naturgödsel. Man behöver inte vara så noga med procenten för blandningen kan få variera rätt mycket, men ändå bli bra. Huvudsaken är att inte mängden naturgödsel ökas för mycket.

Blanda om jordblandningen 3–4 gånger och ös upp den i en låda, hink eller liknande, men låt jorden vara ute över vintern.

”Basblandningen”

Jord för skolning, inplantering och för krukväxter kan på hösten blandas till i en ”basblandning”. När våren kommer blandar man till den så att den passar till sitt användningsområde. Basblandningen kan bestå av 30 procent gammal gödsel, 30 procent torvmull, 20 procent grov sand och 20 procent trädgårdsjord.

Om trädgårdsjorden är mycket sandrik tar man mera av jorden och minskar mängden sand i motsvarande grad. Blanda väl några gånger och för varje omgång pudras högen med stenmjöl, algomin eller träaska. Används inte algomin bör även kalk pudras över högen varje blandningsomgång.

Benmjöl, hornmjöl och torkad hönsgödsel blandas i jorden till våren.

Även den här jordblandningen låter man stå ute över vintern och jorden bör ab­ solut inte förvaras i tätslutna plastsäckar eller hinkar, för det finns liv i jorden och det livet behöver syre så länge som jorden är ofrusen.

Det är bättre att förvara hemlagad, levande jord ute så att den får frysa än att förvara den i en torr källare eller annan lokal som är torr och varm.

Grönsakslandet

Beträffande grönsakslandet förberedelse inför vintern och kommande års odlingar, se under rubriken Det är nu man skall övergå till biologisk odling.

Nils Åkerstedt
Nils Åkerstedt tog trädgårdsmästarexamen 1949 och har ägnat hela sitt liv åt trädgård och att skriva om och strida för sina odlingsmetoder. Han blev känd för att experimenterat sig fram till att odla i sand och grus med gräsklipp som näringsgiva. Som 90+ återkom han som skribent i tisdskriften han var med att starta 1986, Natur & Trädgård. Nils Åkerstedt avled i augusti 2018.