Föröka rosor – lätt att skaffa sin favorit

29
'Westerland', Kordes 1969 'Friedrich Wörlein' x 'Circus'. Är det din favoritros? Be om en stickling och skapa din egen planta. Foto: Spedona (CC BY-SA 3.0)

Ur Arkivet, den här artikeln publicerades första gången i Natur & Trädgård nummer 2, 1986.

Föröka din favoritros uppmanar här Nils Åkerstedt. På bilden håller han ”Karinrosen”. Den är från dottern Karins konfirmationsbukett för 20 år sedan, en pinnocchioros av den då populära bukettrosen. Här lär han ut knepet.

Nils Åkerstedt lär ut hur du själv enkelt kan få din favoritros bara du har ett skott. Foto: Sven Lindholm

För de flesta villaägare, hobby- och amatörodlare är rosor och rosodling både intressant, spännande och dyrbar. Att rosor på många håll har mycket svårt att övervintra gör odlandet ännu mera intressant för en del, medan andra odlare resignerar och övergår till mera lättodlade växter.

Genom att föröka rosorna själv kan kostnaden för dem reduceras avsevärt och glädjen över de vackra blommorna blir ännu större, när man vet att det till största delen är ens eget verk.

Den vanligaste förökningsmetoden för rosor är genom okulering, en förökningsmetod som går till så att man tar ett öga från den ros som man vill föröka och sätter in det på en frösådd, tålig rosart. Denna okulering är givetvis rätt svår och har därför till största delen utförts av yrkesmän.

Lika spännande varje gång

Inom yrkesodlingen har man dock på senare år börjat med förökning av rosor genom att sätta skott eller sticklingar som det heter på fackspråk. Sticklingsförökning av rosor är en metod som lämpar sig mycket väl för hobbyodlare.

Själv har jag förökat rosor genom sticklingar i mer än 25 år och det är fortfarande lika spännande och lika glädjande varje gång som man får en ny rossort att blomma.

Tre olika typer

Det finns tre olika typer av rossticklingar som kan komma ifråga vid förökningen. Den första är en vedartad stickling och med det menas en stickling av ett fjolårsskott som är vedartad och som tas innan det har kommit några blad. Dessa sticklingar tar man lämpligen redan när rosorna beskärs på våren och ju tidigare dessa sticklingar skärs av desto större är förutsättningarna för att rotningen skall lyckas. Den andra typen av sticklingar tar man från växande plantor. Det är de små skotten som växer ut från grenarna, men som det inte kommer några blomknoppar på.

Den tredje typen av sticklingar tar man från stjälkar med utblommade rosor. Av dessa stjälkar kan man göra flera skott om stjälken är lång, huvudsaken är att det på varje stickling finns ett eller två fina blad.

En snittros kan ge upphov till många nya rosor om den behandlas rätt. Skär av nedersta bladskaftet alldeles intill stjälken. Det är en koncentration av hormoner vid varje bladfäste, hormoner som stimulerar rotbildningen.

Även från snittrosor

När man använder den här metoden att sätta rossticklingar kan man även ta skott av snittrosor. Man kant ex bevara en konfirmandros i 10–15 åreller göra en hel ros­ rabatt av rosor från en födelsedagsbukett. Huvudsaken är att sticklingarna skärs till genast efter det blomman vissnat, men innan bladen blivit fula.

Vedartade sticklingar

Med en sekatör klipper man av dessa sticklingar så att var och en har minst tva ugon förutom det öga under vilket sticklingen klipps av.

En kruka som är minst 10–12 cm djup fylls nu med en blandning av sand och torvmull om torvmullen är tagen direkt från förpackningen. Har det tidigare odlats någonting i torvmullen läggs den i nedre halvan av krukan och sanden i den övre halvan.

Sticklingen sticks ner i krukan till halva krukans djup. Man bör helst göra ett hål först med något föremål. I krukan med sand och torvmull åtskild skall sticklingen inte gå ända ner i torvmullen.

I en kruka som är 15 cm i diameter kan ringen bör man på hösten minska på vattningen och undvika att gödselvattna dem efter slutet av augusti.

De rosor som stått i rumsfönster ställer man ut och vattnar mycket sparsamt, men de får inte torka så mycket att jorden i krukan blir helt torr. Rosorna skall vara ute ända tills det blir 3–5 grader kallt på nätterna, men inte så att jorden i krukan fryser. Ju flera blad de tappar på senhösten, desto lättare är det att övervintra dem.

I en bra jordkällare övervintrar rosorna till 100 procent. En temperatur mellan 0 och 6 plusgrader är bäst.

Övervintringen av sticklingsförökade rosor kan ske både ljust och mörkt. En temperatur mellan 0–6 plusgrader är bäst även om de kan klara några minusgrader och även upp till 10 grader varmt.

Den som har ett fönster där temperaturen inte överstiger 10 grader kan låta rosorna stå där sedan de fått en avmognadsprocess ute. De skall vattnas sparsamt hela vintern och är grenarna för långa och skrymmande kan de kortas av med två tredjedelar.

I en källare går det mycket fint att övervintra rosorna, men är den torr bör man komma ihåg att vattna rosorna några gånger under vintern.

Rosorna kan stå kvar i de krukor som de stått i under hösten, men man kan även ta bort jorden från rötterna och bunta ihop flera rosor som sedan placeras i hink eller liknande. Därefter fylls fuktig sand i hinken så att rötterna och en bit upp på grenarna täcks med sand.

Ytterligare en möjlighet

För den som varken har källare eller ett svalt, ljust fönster finns ytterligare en möjlighet till säker vinterförvaring. När rosorna har tappat en del blad på senhösten grävs de upp om de är friplanterade eller om de stått i krukor skakas all jord av rötterna. Därefter toppas de längsta skotten och de som inte är avmognade, och alla kvarvarande blad plockas bort.

Rosorna läggs sedan i en grop drygt 50 cm djup och sand fylls därefter över rosorna ända upp till jordytan. Över gropen läggs därefter en markskiva eller två för att hindra tjälen att tränga ner till rosorna. Gropen bör placeras så att den inte fylls med vatten på hösten och vid snösmältningen.

Tip Top – teckningen till vänster – är en låg ros. Den blir i rabatten högst 30 cm. Den är enormt vacker med sin kraftigt rosa färg. Den som inte har en jordkällare kan förvara rosorna under vintern i en grop, bara den täcks väl.

Redan i februari

Kommande vår eller redan i slutet av februari kan man ta in de första rosplantorna för blomning i kruka. Plantera om dem i en ej för stor kruka och klipp ner alla grenar så att det bara blir 2–3 ögon kvar på varje skott. Duscha rosorna varje dag och låt dem stå ljust men inte för varmt, 15–18 grader. Har man riktigt ljusa fönster kan det få vara något varmare.

Efter sex-åtta veckor blommar de första rosorna och visserligen är i regel dessa tidigt drivna rosor svaga i färgen och blommorna små, men glädjen och stoltheten över att själv gjort dem uppväger eventuella skönhetsfel.

Plantera i rabatten …

Förutom att odla dem i kruka kan dessa övervintrade rosor planteras i rabatter. Då behöver de givetvis inte planteras lika djupt som de köpta rosorna utan det räcker om rötterna täcks med jord någon centimeter över den punkt där roten övergår till grenar. Eftersom dessa hemförökade rosor är mindre än vanliga rosor första sommaren bör de planteras något tätare om man vill att de skall växa i en tät rabatt.

…eller i växthuset

Att plantera dem i växthus och odla snittrosor är även det både spännande och förhållandevis lätt. Beskärning av friplanterade rosor görs på samma sätt som tidigare beskrivits för de som odlas i kruka.

Det är bättre att sätta flera sticklingar i en stor kruka än en och en i mindre krukor, därför att det går betydligt lättare att hålla jämn fuktighet i en stor kruka.

Krukan sänks sedan ner i en skål med vatten där den får stå tills vattnet trängt upp till ytan i krukan. Denna underbevattning upprepas med 5–6 dagars mellanrum ända tills sticklingarna planteras in i andra krukor i jord. Över sticklingarna trär man en plastpåse som binds fast runt krukan och i plastpåsen bör det vara små hål.

Krukan skall stå så ljust som möjligt, men inte i stark sol och temperaturen bör vara mellan 12–15 grader. Vanlig rumstemperatur är alltså för hög, men däremot gör det inte något om temperaturen ibland är så låg som 5 grader. Temperaturen bör vara lägre från början, för att efter ett par veckor vara uppe i den övre gränsen.

Behandla rötterna mycket försiktigt vid inplanteringen. Sätt rotskotten i en kruka på vanligt sätt. Jorden som sticklingarna planteras in i bör vara rik på sand och torvmull samt gammal naturgödsel.

När man ser att det börjar växa ut skott från sticklingen görs flera hål på platsen. Ett par veckor efter det skotten börjat växa tas plasten bort, men i stället bör skotten duschas ett par gånger dagligen. Några dagar efter det plasten tagits bort kan krukan placeras i vanlig rumstemperatur.

När de utväxande skotten blivit 10–15 cm långa brukar det vara dags att sära på sticklingarna och plantera in dem en och en. Vänd krukan och knacka ur jordklumpen försiktigt. Är det då rötter som syns mot sidorna eller botten, är sticklingarna klara för inplantering.

Jorden som sticklingarna planteras in i bör vara rik på sand och torvmull samt gammal naturgödsel.

Krukan bör inte vara mer än 7–8 cm upptill, men så fort plantan börjat växa kraftigt planteras den om i större kruka och i en jordblandning som innehåller cirka

50 procent trädgårdsjord, 25 procent torvmull och 25 procent sand.

Den fortsatta skötseln för vedartade sticklingar är densamma som för de övriga rossticklingarna.

Rossticklingar från snittrosor

För den ovane odlaren är det lättare att få rötter på dessa sticklingar än på vedartade. De klipps av så att snittytan blir alldeles under ett bladskaft och detta bladskaft skäres av intill stammen. Det bör vara två blad kvar på sticklingen sedan den skurits till, men av snittrosor kan man i undantagsfall nöja sig med ett blad. Ja, det kan till och med gå att få rötter på en stjälk av snittros även om alla bladen måste plockas bort, huvudsaken är att barken i sticklingen är frisk.

Sticklingarna sätts i en liknande sand- och torvmullsblandning som de vedartade sticklingarna och de täcks med plast på samma sätt, men det bör vara rätt många hål på platsen så att temperaturen inte blir för hög när solen lyser på krukan. I motsats till de vedartade sticklingarna skall dessa stå varmt från första början, gärna 20–25 grader och i sol, med undantag för den första veckan då krukan bör skuggas något mot stark sol.

Sticklingskrukan underbevattnas som tidigare beskrivits så att jorden och luften inne under plasten ständigt hålls fuktig.

Efter cirka en månad brukar skotten börja växa och då ökas antalet hål i plasten. Efter ytterligare ett par veckor kan plasten tagas bort och några dagar senare kan stick­ lingarna planteras in i separata krukor.

Nu lika för alla

Den fortsatta skötseln av sticklingarna är nu lika för alla oberoende av förökningssättet.

De två första veckorna efter rossticklingarnas inplantering i krukor bör de stå varmt och ljust, men ej i full sol. Därefter kan de stå i ett ljust fönster i vanlig rumstemperatur, i ett växthus eller på en vindskyddad plats ute.

Sticklingarna sköts nu som andra växter i kruka, alltså med gödselvattning varje vecka.

De sticklingar som står inne i ett rumsfönster bör duschas ett par gånger om dagen för att öka rosens trivsel och för att förhindra angrepp av spinn, något som man lätt kan få på rosor i rumsfönster.

Det kan komma blomknoppar bara några veckor efter planteringen. Låt dem blomma och njut.

Låt dem blomma

Av vissa sorter kan sticklingarna redan ett par veckor efter planteringen komma med blomknoppar. Oavsett hur små plantorna är bör man låta dem blomma och njuta av deras skönhet, det hindrar inte plantans fortsatta utväxt.

Vill man få låga förgrenade rosplantor bör skotten toppas 2–3 veckor efter det de planterats in i krukor, men annars kan man låta dem växa fritt första sommaren.

Nils Åkerstedt
Nils Åkerstedt tog trädgårdsmästarexamen 1949 och har ägnat hela sitt liv åt trädgård och att skriva om och strida för sina odlingsmetoder. Han blev känd för att experimenterat sig fram till att odla i sand och grus med gräsklipp som näringsgiva. Som 90+ återkom han som skribent i tisdskriften han var med att starta 1986, Natur & Trädgård. Nils Åkerstedt avled i augusti 2018.