Ekologisk odling – förbered din trädgård i vår

20
Låt barnen vara med i trädgården. För dem är den en spännande lekplats. Och kanske väcks deras intresse för växterna. Foto: Pxhere

Ur Arkivet, den här artikeln publicerades första gången i Natur & Trädgård nummer 1, 1986.

När vårsolen lyser lockande över hela vårt land får alla odlingsintresserade en oemotståndlig lust och längtan efter att få börja så och sätta. I södra delarna av landet är den tiden nära förestående men i norra delarna av vårt land ligger kanhända snön ännu meterdjup över trädgårdslanden och dämpar odlarens vårkänslor.

Men oavsett var man bor i landet eller var man har sina odlingar så är det nu hög tid att plantera för vårens och sommarens odlingar.

Börja med en skiss

Börja med att göra en skiss över hur trädgårdslandet ser ut på ett ungefär, dela sedan in landet i fyra delar och försök att minnas var i landet de olika växtarterna odlades förra sommaren och skriv in det på skissen. Nu har ni en grund för planeringen av växelbruket, en av hörnstenarna i odlingen.

Fyra stor grupper

Principerna för växelbruk går ut på att man delar in växtarterna i följande grupper:

· Bladväxter som kål, sallat, spenat med fler.

· Rotfrukter som morötter, rödbetor, palsternackor med fler.

· Baljväxter som bönor, ärter och bondbönor samt gröngödslingsväxter.

Enligt gängse uppfattning bör ordningsföljden i växelbruket vara bladväxter, rotfrukter, potatis och baljväxter.

Det kan givetvis bli en hel del problem för många odlare om man försöker följa dessa rekommendationer till punkt och pricka. I norra delarna av landet där de enda baljväxter som kan odlas är tidiga ärter, passar naturligtvis inte denna indelning med baljväxter på en fjärdedel av landet. Likaså odlas det ofta mera potatis än vad som ryms på en fjärdedel, därför måste man alltid räkna med vissa överlappningar med till exempel en del av potatisen på baljväxternas eller rotfrukternas utrymme.

Någorlunda bättre än inget

Det är viktigare att få ett växelbruk som fungerar någorlunda bra än att inte alls tillämpa någon växelbruksindelning.

De som bor i trakter där man inte kan odla bönor och ärter så att de täcker sin del av växelbruket kan odla en gröngödslingsblandning som innehåller baljväxter. Sådan gröngödslingsodling bör man även låta komma med i växelbruket emellanåt om jorden är i dålig kondition på något sätt eller om trädgårdslandet har legat kvar på samma plats i flera årtionden.

Som gröngödslingsväxt kan man använda många olika växtarter, men just baljväxter är bra att använda eftersom de har förmåga att med hjälp av bakterier ta upp kväve ur luften.

En billig blandning är havre och olika baljväxter tillsammans, så kallad grönfoderblandning. Den ger en riklig grönmassa och går bra även långt norrut.

Klöver kvävefixerar och är bra att växelodla med. Ger fin grönmassa som bygger upp jordens kvalitet. Foto: Pxhere

Det finns även ettårig klöver som perser- och alexandrinerklöver som är bra och som kan slås några gånger under sommaren.

Oavsett vilken blandning man bestämmer sig för bör den sås tidigt på våren. Sådden skall ske rätt tjockt så att inte ogräs kan växa emellan de odlade växterna. Hur gröngödslingsväxterna skall behandlas senare återkommer jag till i nästa nummer.

Blandodling

En odlingsmetod som ersätter växelbruket kallas för blandodling. Den fungerar på så sätt att man i trädgårdslandet blandar alla olika växtarter, såtill exempel fördelas morotsraderna över hela landet och samma med kål, rödbetor, bönor med flera.

Blandodlingen har många fördelar, dels är den enklare att utgöra än vad växelbruket är, dels ökar den utan tvivel växternas trivsel avsevärt och ger enligt vissa försök en rätt stor skördeökning och dels så minskar den risken för skadedjursangrepp.

Blandodlingens planering kan göras redan nu. På ett papper skriver man upp de växtarter man skall odla och beräknar antalet rader av varje art. För sedan in på en skiss över trädgårdslandet namnet på växtarten i varje rad och lämpligt avstånd till nästa rad. Blandningen kan då få följande utseende rad för rad; morötter, lök, kål­ rötter, rödbetor, lök, morötter, sallat, bönor, selleri, purjo, morötter och så vidare.

Potatis kan även ingå i blandningen, men på grund av dess stora blast måste avståndet till nästa rad vara stort. Det gör att man bör ha tillgång till ett stort land om man skall låta potatisen ingå i blandningen.

Ett steg varje år

För varje år förskjuts raderna ett steg åt endera hållet. På så sätt kommer alla växtarterna till en ny växtplast.

Vid blandodling bör man om möjligt lägga raderna i nord-sydlig riktning så att inte de högväxande arterna skuggar för mycket.

Dags att kalka

På våren innan trädgårdslandet iordningsställas bör jorden kalkas. Helst bör pH-värdet undersökas, men bor man ide trakter där det överlag är lågt pH-värde kan kalkning göras även utan att man först kontrollerar.

Fördela 10–15 kg kalk över hela trädgårdslandet per 100 kvadratmeter räknat. Kalkning kan mycket väl göras just när den sista snön smälter bort. Vid kontroll av pH-värdet kan det ibland visa sig att det krävs kanske 60–100 kg kalk per 100 kvadratmeter för att höja pH-värdet till 7. Trots detta så bör man inte ge mera än 15 kg åt gången för att skona livet i jorden. Ger man hela givan på en gång och kanske chockhöjer värdet från 5 till 7 är det dels svårt att fördela kalken så jämnt att höjningen inte blir alldeles för hög på vissa ställen och dels råder väl knappast någon tvekan om att en hel del arter av livet som finns i jorden blir lidande, åtminstone tillfälligt.

Om du kalkar, så var försiktig nära dina kalkskyende växter, till exempel Rhododendron. Foto: Eva Åkerstedt

Tänk även på att gräsmattorna, fruktträden, bärbuskarna, rabatterna med flera bör kalkas, vissa växtarter anses trivas bättre utan kalkning, till exempel rhododendron och syrenhortensia. Sådana växter kan man undvika att kalka intill, men det är inte någon risk att med ovan angiven kalkmängd kalka de buskar som står bredvid dessa kalkskyende växter.

Gödsling

Gödsling med naturgödsel bör helst göras på hösten, men nu är det vår och gödslade man inte i höstas så är det bättre att göra det nu än att inte gödsla någonting alls.

Den vanligaste och bästa naturgödseln som de flesta odlare har att tillgå det är ko- och hästgödsel. Det finn kogödsel att köpa i säckar, men det blir mycket dyrt så därför bör man helst köpa gödseln från bondgårdar eller stall för rid- och travhästar. En del anser att hästgödsel inte är så bra på grund av att den ofta innehåller mycket strö i form av spån eller halm. Nackdelen med riklig inblandning av spån är att det lätt blir kvävebrist första sommaren efter gödslingen, men det avhjälper man lätt med lite torkad hönsgödsel. I övrigt är hästgödsel lika bra som kogödsel.

Undvik färsk gödsel

Gödslar man på våren bör gödseln vara komposterad eller brunnen, den bör åtminstone inte vara alldeles färsk. Hur mycket man skall lägga på trädgårdslandet varierar givetvis rätt mycket beroende på hur kraftig jorden är.

Har det enbart gödslats med handelsgödsel under några år behövs det 250–300 kg per 100 kvadratmeter. Eftersom tyngden kan variera rätt mycket beroende på hur gödseln lagrats kan man istället beräkna cirka 2–3 ml på samma yta.

Har det gödslats med naturgödsel föregående sommar kan det räcka med 1–2 ml och har man tillämpat marktäckning med färskt gräsklipp föregående sommar kan gödsling vara helt onödig.

Ko- eller hästgödsel är fantastiskt för din gjord, men helst ska den ha brunnit. Färsk gödsel är för skarp för många växter. Foto: Pxhere

Innehåller hästgödseln stora mängder spån strör man på torkad hönsgödsel sedan hästgödseln spridits ut, halva den mängd hönsgödsel som står angivet på förpackningen är tillräckligt för att motverka kvävebrist första sommaren.

Enbart torkad hönsgödsel kan även användas om det är svårt att få tag på annan gödsel, men eftersom torkad hönsgödsel innehåller lite organiskt material i förhållande till kväveinnehållet bör man samtidigt med hönsgödseln blanda i jorden kompostjord, halm, löv eller annat organiskt material. Dessutom bör man under sommaren använda färskt gräsklipp som marktäckning.

Luckra ner gödseln

Tidigare har nämnts att man vid biologisk odling tar särskild hänsyn till livet i jorden och när naturgödseln skall blandas ner i jorden då bör man tänka på att de bakterier som skall omvandla näringen i gödseln måste ha tillgång till syre och därför bör vi inte gräva ner gödseln utan bara luckra ner den i jordytan. Det är bättre att en del av gödseln blir liggande helt ovanpå än att allt skall blandas ner så att gödseln inte syns.

Mineraler viktigt

Det är viktigt att man tillför mineraler till jorden, i synnerhet om man under många år haft ensidig odling eller enbart använt handelsgödsel. De mineralgödselmedel som används inom biologisk odling är:

· algomin, som både höjer pH-värdet och innehåller många viktiga mineraler,

· stenmjöl, som man får vid brunnsborrning, stenkrossar med mera.

· träaska, som är en mycket bra mineralkälla.

Det råder lite delade meningar om användningen av vedaska med tanke på de tungmetaller som kan finnas i den, men det beror naturligtvis på vad trädet som sedan blivit ved och därefter aska har tagit upp. Foto: Pxhere

Sedan gödseln luckrats ner i jorden strös mineralerna ut ovanpå och krattas ner lätt. Av träaska använder man upp till 50 1iter per 100 kvadratmeter, av stenmjöl och algomin används 3–5 kg på samma yta.

Det räcker oftast med en av dessa tre sorter, såvida man inte har extremt mineralfattig jord som till exempel sand- eller myrjord. Det är heller inte någon nackdel att använda alla sorterna.

Nya gödselmedel

Efterhand som intresset för denna marknad ökar kommer säkerligen ännu flera typer av gödselmedel att dyka upp, men tro inte att det är nödvändigt för den lilla odlingen med alla dessa nya saker. Oftast räcker det med kogödsel och träaska för att allt skall växa och frodas.

Fiberduk höjer värmen

Vill man att jorden skall bli fortare varm kan trädgårdslandet, eller en del av det, täckas med fiberduk. Det är en gardinliknande väv som släpper igenom sol, luft och regn samtidigt som det blir ett växthusliknande klimat under duken. Den skyddar även mot en hel del skadeinsekter som till exempel morotsflugan.

Trädgårdslandet kan hållas täckt från det jorden iordningställts tills växterna kommit igång riktigt och i vissa fall ända tills de skördas. Givetvis måste duken tas av vid rensning och ogräset trivs mycket bra även det under duken.

Biologisk odling i en villaträdgård berör inte enbart trädgårdslandet utan allt som växer och blommar inom trädgårdens område. Gräsmattornas skötsel beskrivs i en annan artikel i tidningen, men även träd, buskar och blomrabatter bör omfattas av den biologiska odlingens fördelar.

Gamla äppelträd behöver också din omvårdnad. Foto: Pxhere

Gamla fruktträd

Gamla fruktträd gallras ur så att de blir luftiga, för då går det betydligt lättare att hålla dem friska.

Någon hårdare gallring skall dock inte göras sent på våren och det är viktigt att en gallring följs upp så att inte alla de nya skott som kommer får växa obehindrat. Då blir resultatet sämre än vad det var före gallringen.

Det bästa om man har täta, gamla fruktträd är att gallra ur dem i etapper med cirka en tredjedel, av det grenantal som skall bort, för varje år. Det är förhållandevis en­ kelt att gallra ur gamla träd för där kan man inte göra så stor skada. När det gäller nyplanterade träd bör man antingen noga studera en bok i trädbeskärning eller låta en fackman beskära träden de första 4-6 åren.

Även bärbuskar

Även bärbuskar gallras ur för varje år, genom att alltid ta bort cirka 1/4 till 1/5 av buskens grenar varje år. Ta bort de äldsta grenarna så hålls busken i god form hela tiden. Har man fått mjöldagg på vinbärsbuskar skall man inte som ofta görs klippa bort alla grenarna på en gång, för då kommer det nästan ofelbart att bli mjöldagg på de nya skotten. Beskär busken istället som ovan beskrivits.

Även gödslingen av buskar och träd med naturgödsel bör göras på hösten. Men har man några växter som står och stampar utan att vilja växa bör man ge dem näringen på våren, men då i form av torkad hönsgödsel.

Bärbuskarna kan få lite extra omvårdnad under trädgårdens vårbruk. Foto: Pxhere

Fördela gödseln väl runt varje växt och på hela den yta som grenarna täcker, en näve gödsel för en liten buske och 2–3 nävar för träd och större buskar kan vara lagom.

Rätt ofta ser man att jorden hålls öppen runt varje buske och träd i en vid ring. Anledningen är väl dels att man är rädd för att gräset skall konkurrera med den planterade växten men dels är det nog en kvarleva från den tid då man började anlägga trädgårdar runt de privata bostadshusen i vårt land inspirerad av engelsk och sydeuropeisk arkitektur. Vid biologisk odling undviker man, som tidigare nämnts, att hålla jorden öppen i annat än i yttersta nödfall och varför skall man då hålla jorden öppen omkring buskar och träd? Det är inte någon som helst risk för att gräset konkurrerar ut växterna även om gräset får växa ända fram till stammarna på träden eller till buskarnas grenar, men givetvis skall det gräset klippas lika ofta som gräset klipps i gräsmattan.

Om man dessutom lägger ett 5–10 cm tjockt lager med färskt gräsklipp runt dessa växter ett par gånger under sommaren kan man redan vid planteringen låta gräsmattan gå ända fram mot växten.

För många villaägare kan det förefalla otroligt att det går att göra på detta sätt ef­ tersom det i flera trädgårdsböcker med tips för villaägare står att man måste hålla en gräsfri öppning runt växterna åtminstone de första 4-5 åren. Men gör ett försök, gärna med två likadana buskar eller träd och låt det ena behålla öppen jord och låt gräset växa runt det andra. De försök som jag har gjort under de senaste 10-12 åren har alla visat att växterna trivs mycket bättre med täcke omkring rötterna. Och det är ju helt naturligt att samma lagar skall gälla för dem som för övrig odling.

Sommarblomsrabatten

Rabatterna bör även de få glädje av den biologiska odlingen fördelar, i sommarblomsrabatter luckras brunnen naturgödsel ner på samma sätt som i trädgårdslandet, men inte mera än 3–4 liter per kvadratmeter. Dessutom bör några nävar benmjöl strös ut per kvadratmeter strax före planteringen.

Vid planteringen av sommarblommor är det både snyggt och bra för växterna och livet i jorden om marktäckande växter, som till exempel lobelia, planteras under de högväxande blommorna.

Gödsla lätt och täck med lite jord så får rosorna extra kraft. Foto: Pxhere

Rosrabatten

Rosrabatten bör gödslas med naturgödsel om det inte gjordes i höstas. Rosorna uppskattar verkligen att man lägger naturgödsel i jorden, man bör lägga på cirka 10 liter per kvadratmeter.

Har rosorna övervintrat i rabatten läggs naturgödseln ut mellan plantorna innan den uppkupade jorden jämnas ut, på så sätt täcks gödseln med ett tunt lager jord.

Rosrabatter, som skall planteras, gödslas före planteringen med 10–15 liter gödsel per kvadratmeter samt med 3–4 nävar benmjöl på samma yta. Jorden mellan rosplantorna bör antingen täckas med levande, låga växter eller med färskt gräsklipp.

Perennarabatten

Perennarabatten gödslas försiktigt med en blandning av brunnen gödsel och kompostjord samt algomin och benmjöl. Blandningen läggs över rabatten mellan växterna, men undvik att lägga över själva plantorna. Vissa växter tål att bli täckta något, men andra tål det inte alls.

Stenpartiväxter

Stenpartiväxter gödslas mera sparsamt och inte varje år. Gödselblandningen läggs i ett 1–3 cm tjock lager. Växer rabatten relativt bra bör den endast gödslas vart annat eller vart tredje år.

På alla ställen där jorden mellan växterna kan täckas med gräsklipp bör detta göras minst en gång under sommaren. Utseendemässigt är gräsklipp lika fint som täckning med barkmylla eller torvmull men minst 10 gånger bättre för växterna, och dessutom gratis.

För att slippa en sådan här invasion så bör du titta över dina växter ofta och i tid. Bladlusen blir snabbt fler. Foto: Pxhere

Spruta mot bladlöss

Om fruktträden, bärbuskarna eller några prydnadsbuskar var hårt angripna av bladlöss eller andra insekter förra sommaren är det risk för att det finns en massa med ägg på grenar och knoppar, ägg som väntar på att kläckas nu till våren. För att förhindra eller åtminstone minska på kommande angrepp bör man spruta dessa växter med en blandning av mjölk och vatten, blanda en liter mjölk med en halv till en liter vatten. Tillsätt en till två matskedar såpa och rör om väl.

Denna blandning skall sprutas på grenarna med en fin stril så att vätskan blir som en fin dimma. Rätta tidpunkten för sprutningen är när de första gröna spetsarna på knopparna börjar synas, eventuellt kan behandlingen upprepas en gång till efter 3–4 dagar.

Man bör dock inte spruta ens med denna vänliga blandning annat än om det verkligen behövs, för man bör komma ihåg att det finns även nyttiga insekter vars ägg kan ta skada när vi sprutar.

Nils Åkerstedt
Nils Åkerstedt tog trädgårdsmästarexamen 1949 och har ägnat hela sitt liv åt trädgård och att skriva om och strida för sina odlingsmetoder. Han blev känd för att experimenterat sig fram till att odla i sand och grus med gräsklipp som näringsgiva. Som 90+ återkom han som skribent i tisdskriften han var med att starta 1986, Natur & Trädgård. Nils Åkerstedt avled i augusti 2018.