Allt är inte svart och vitt med skatan

137
Foto: Graham Prentice / Alamy Stock Photo

Med sin karakteristiska dräkt och sitt liv i närheten av männi­skan är skatan en fågel många av oss har ett förhållande till. Här är historien om en fågel med trohet till  födelseort och partner, som lever sin tonårstid i skräniga gäng och som anses vara både streetsmart och tjuv­aktig.

Det var förstås helt förbjudet, men jag kunde inte låta bli att slänga ut matrester från balkongen. Kajor och skator var först med att upptäcka den nya källan till näring, och brödkanterna, ostskalkarna och korvbitarna jag inte själv hade fått i mig gav nu möjlighet till lite fågelstudier även mitt inne i stan. De två kråkfåglarnas beteenden skilde sig åt. Kajorna tog en matbit och åt på plats, skatorna flög däremot bort med de munsbitar de tog, grävde ner dem i snön och kom tillbaka till matresterna för att hämta mer att gömma undan. Jag vet inte om varje skata återfann det just den hade gömt, men den skata som letade efter föda under buskar, i däckgungor och i andra skrymslen och håligheter kunde nog hitta det någon annan skata lagt undan. Ett solidariskt system.

Spretade med alla fjädrar

Foto: Luis García/Wikimedia

Från balkongen fick jag också se fåglarna ovanifrån, faktiskt en inte så vanlig observationsvinkel. När skatorna flög med matbitarna såg jag hur breda och rundade deras vingar är, svarta närmast kroppen, sedan ett stort vitt fält och längst ut på fingrarna liksom svarta naglar som skiftar i gröna toner. Huvud och nacke glänsande svart, omslutet av ett vitt område. Och så den där långa stjärten. När skatorna gick in för landning spretade de med alla fjädrar för att bromsa farten och stjärtfjädrarna antog en form som jag inte tänkt mig gick, en bred triangel med lång spets som tillsammans med vingarna formade en nästan rockliknande heltäckande skärm.

Alltid nära människan

Skatan befinner sig alltid i närheten av människans områden. På fjäll och isolerade skärgårdsöar ser man den aldrig, utan den har lärt sig att leva i skärningspunkterna mellan natur och trädgård. För det är i vår närhet den lättast hittar sin föda. På betade ängar eller kortsnaggade gräsmattor ser den bytesdjur som insekter, sniglar, groddjur och maskar på långt håll och gör sina snabba attacker till fots. När vi lämnar bullkanter och korvstumpar vid fikabordet är det oftast skatan som är framme och norpar det när vi gått in för natten.

Utan naturens renhållningsarbetare – allt från rävar och skator till insekter och mikrober – skulle markerna vara fulla av ruttnande as. Foto: Blickwinkel/Alamy Stock Photo

Vegetabilier eller animalier spelar ingen roll, något som blir väldigt tydligt kring fågelborden på vintrarna – småfåglarnas frön eller spettarnas späck är lika intressant. Liksom talgbollarna, förstås.Visst kan det vara trist när skatan äter upp de talgbollar jag köpt till mesarna i stugan, trots att jag lagt dem i ett inbrottssäkert rör. Men jag kan samtidigt inte låta bli att beundra hur de hittade ett sätt att länsa röret på godsakerna. Nu i vintras försökte en skata först att sväva som en kolibri och peta med näbben mot talgbollen, men för det verkade den för tung. En av skatorna satte sig i stället på hyllan intill, sträckte sig ut mot talgbollen och nådde precis för att snabbt picka mot talgbollen, men tyngdförflyttningen gjorde att den tappade balansen. Efter några försök till såg jag hur den genom att fälla ut vänstervingen och stödja den mot träställningen hittade balansen och fick loss talg. Två andra skator hade intresserat tittat på och satte sig under den pickande kompisen och kunde njuta av de smulor som trillade ner.

Vanlig men snyggast

Skatan var en av de första fåglar jag hade ett närmare förhållande till. På min tioårsdag fick jag en kikare och en fågelbok av mina föräldrar och började avkoda de fåglar som rörde sig i radhusområdet där vi bodde. Trastar, mesar och sädesärla kunde snart bockas av, men snyggast tyckte jag att skatan var. Jag visste förstås att det var vassare att se mer ovanliga fåglar, men i min lillgammalhet minns jag att jag konstaterade att ”de vanliga fåglarna är värda att studera för sina beteenden”. Beteenden, det har verkligen skatan, och eftersom det är en ganska stor fågel med iögonfallande dräkt och genom  att den lever precis intill oss så har vi goda möjligheter att kolla in den. Som till exempel att bobygget kan starta redan i januari. Skatan blir könsmogen tredje levnadsåret och hittar då en partner som den håller ihop med resten av livet och tillsammans samlar de kvistar till det gemensamma hemmet. Januaribyggandet är inte så allvarligt menat, mer som en markering för andra par att just det här trädet är upptaget. Framåt april/maj är boet klart och till skillnad mot kråkbon har skatans bo tak, kanske för att dölja de vita fjädrarna som annars skulle kunna upptäckas av en överflygande rovfågel.

Närvarande föräldrar

Foto: Dirk Baunack/Wikimedia

Skatan spenderar mycket tid med sina ungar. Först ruvas äggen i upp till tre veckor, sedan stannar ungarna i boet i ytterligare ungefär en månad. När de kortstjärtade och ännu inte flygkunniga ungarna hoppar ut från boet stannar de hos föräldrarna i upp till ett par månader till. Flera andra kråkfåglar har snabbare tillvänjningstid, men eftersom skatan inte ska flytta på hösten har den ingen brådska att få i väg ungarna. Dessutom är de sociala djur som gärna hänger i grupp. Bara under häckningstiden drar sig hane och hona undan för sig själva. Men det betyder inte att man inte kan se stora grupper med skator under hela året. De icke könsmogna fåglarna lever tillsammans de första åren och födosöker och deltar i sociala spel. I stugan verkar jag inte ha haft någon häckning i närheten i år, men en grupp på tio unga skator drar runt i omgivningarna och bjuder på härliga uppvisningar. En tidig julimorgon vaknade jag till exempel av ett intensivt tjattrande och när jag smugit fram till fönstret såg jag skatgänget sitta i träden runt en liten bergknalle på gården. På berget slogs två skator med varandra, de andra liksom hejade på. När den med övertag flög i väg kom snart en ny skata och fortsatte slagsmålet. När jag råkade stöta till fönstret stack skatorna därifrån, kvar låg en lång stjärtfjäder som någon av dem tappat i fajten. Allt tyder på att det bör ha varit en form av upptuktelse av en individ som gjort bort sig enligt gruppens regler. Liknande uppgörelser kan ibland ses i storformat då kanske ett femtiotal skator samlas, ofta beskrivet som ”skatriksdagar”. Att en eller flera skator får gruppens tillrättavisningar verkar belagt, men här ges också chansen för unga skator, eller för individer som mist sin partner, att hitta någon att bygga bo med.

Genom skatboets tak ses de blågröna äggen. I snitt lägger honan 5–8 ägg och oftast nöjer sig paret med en kull per år. Hälften av häckningarna misslyckas på grund av plundringar från andra djur, de gångerna läggs en ersättningskull.Foto: Fæ/Wikimedia
Efter ett par månader har de unga skatorna fått en fjäderdräkt som liknar de vuxnas, men fortfarande hoppas de bli bjudna på mat av sina föräldrar. Foto: T.Voekler/Wikimedia

 

 

 

 

 

 

 

 

Hur klokt är det att stjäla silver?

Det finns två myter om skator. Dels att de är intelligenta, dels att de är tjuvaktiga. Hur sant är det? Möjligen skulle man kunna säga att en kombination av påståendena är sann och att såväl intelligens som tjuvaktighet är två begrepp som kan betyda flera saker. Det som ligger i skators och andra kråkfåglars så kallade intelligens kan vara att de i sitt beteende som allätare är benägna att testa om det de hittar är ätbart eller inte. En ringduva vet att den är mer begränsad i sin diet och väljer klokt nog att bara ge sig på frön och insekter, medan skatan kollar allt dött, levande, stinkande och krälande.

Att skatan och andra kråkfåglar skulle tänka i flera steg för att komma åt mat har visats i flera experiment, men en studie från Stockholms universitet i år (Ghirlanda, S. & Lind, J. ’Aesop’s fable’-experiments demonstrate trial-and-error learning in birds, but no casual understanding. Animal behaviour.123.239-247.) kommer bland annat fram till att för få fåglar har använts i försöken och att fåglarna hade blivit upplärda i några av stegen.

Troligen har skatornas vida födosök gjort att de någon gång ibland kommit över en tesked, ett smycke eller ett glänsande kolapapper och tagit med det upp till boet för vidare studier (eller möjligen för att pynta, många arter gillar att ta in färggranna eller på annat sätt avvikande saker i sina bon). Men i boken Fågelgrannar berättar Staffan Ulfstrand om en brittisk studie där skator fick tillgång till både en hög med mat och en annan hög med blänkande krimskrams. Vissa fåglar kollade in glittret, men nästan 100 procent av dem valde till slut att hellre plocka från mathögen.

FAKTA

Det är den spetsiga och långa stjärten som är skatans signum. foto: Ingemar D Kristiansen

Ingår liksom andra kråkfåglar (corvidae) i ordningen tättingar, som annars mest består av så kallade småfåglar. Bland de svenska kråkfåglarna finns också korp, kråka, råka, kaja, nötskrika, lavskrika och nötkråka. Skatan är liksom korp, nötskrika och lavskrika i huvudsak stannfåglar, bland de övriga arterna förekommer både flytt- och stannfåglar. Skatan är väldigt ortstrogen och stannar hela livet i närheten av det område den föddes i.

Är 40–51 centimeter lång, varav stjärten är 20–30 centimeter. Vingbredden är 52–60 centimeter. Vikten ligger på 175–295 gram, hanar är i snitt något större.

Skator lever i snitt cirka två år, men kan bli bra mycket äldre. Sveriges äldsta skata blev femton år och tre månader. Den märktes som ungfågel i Västergötland i september och hittades död på samma lokal där den märktes. Den näst äldsta märktes som bounge i Skåne i juni och blev skjuten två kilometer från märkplatsen i februari vid en ålder av tretton år och åtta månader. Europarekordet i ålder har en skata märkt i Storbritannien. Den blev skjuten 21 år och 8 månader gammal.

Vaksam men orädd, är ofta den som varnar när ett rovdjur eller annat hot närmar sig. Om skator låter varnande och gör utfall mot ett träd kan det mycket väl sitta en rovfågel eller uggla där.

Äter det mesta den kommer över, såväl ägg, fågelungar och grodor som frukt, spannmål och insekter. Är inte främmande för att leta
genom människans sopor efter något ätbart och är en del av den stora renhållningskadern
i naturen då den äter as av alla sorters djur.

Både det latinska och det svenska namnet beskriver något spetsigt, alltså den långa stjärten. Det fornsvenska namnet skjora finns fortfarande kvar i några svenska dialekter, som jämtländska (skjöra), västerbottniska (skír) och österbottniska (stjouro).

Antalet skator i Sverige uppskattas till 220 000 par (Fåglarna i Sverige: antal och förekomst, 2012) och enligt Svensk fågeltaxerings standardrutter har skatan minskat med cirka 2 procent per år under den senaste tioårsperioden.

DELA
Peder Edvinsson

Journalist uppväxt i Jämtland men som numera bor i Solna och har stuga i Roslagen, även det i Uppland. Har under karriären arbetat med magasin som redaktör och skribent, främst inom områden som livsstil, resor och mat. Kom 2015 ut med boken Fjärilsmannen (Natur & Kultur), en reportagebok om fjärilssamlaren Clas Källander och om främst nattfjärilarnas roll som markörer för en föränderlig miljö. Blev intresserad av fågelskådning som tioåring och fastnade direkt för skatans skönhet och spännande beteenden. Ingår i dag i redaktionen för fågelskådarföreningen Club300:s medlemsmagasin Roadrunner, där han i varje nummer porträtterar Sveriges mest intressanta fågelskådare.
Har sett 328 olika fågelarter i Sverige, men gör numera sällan så kallade drag för att få nya kryss. I stället arbetar han på sin tomtlista i stugan, när detta skrivs har han noterat 86 olika arter på eller från tomten (ganska mediokert, den som toppar tomtlistan har över 300 kryss).