Ränderna går aldrig ur

327
Vanlig geting, Vespula vulgaris, samlas för att äta av en övermogen persika. Foto: Dave Bevan/Alamy SP

Med skräckblandad förtjusning hittar vi i våra trädgårdar framför allt fyra olika arter gula och svarta getingar. Alla dessa medelstora arter är vanliga och de förekommer över nästan hela landet. Dessutom finns i södra Sverige vår största getingart: bålgetingen. De andra sju svenska arterna hittar vi främst i andra biotoper än i trädgårdar.

De flesta har nog stiftat bekantskap med och sannolikt viftat bort någon geting som blivit för närgången. Man kan nog säga att vi har ett tudelat intresse för just getingar. De är både irriterande och kan sticka oss, men de är även nyttiga bekämpare av trädgårdens skadedjur. De vuxna getingarna fångar bland annat insektslarver som de utfodrar sina egna larver med. De vuxna getingarna äter inte så mycket, utan dricker främst nektar från blommor och blom- bärande buskar och träd. De är därmed ganska goda pollinatörer av våra blommor, träd och buskar.

Nyttodjur – föda

Getingar är rovdjur och fångar bland annat mängder av insekter och deras insektslarver, som de sedan utfodrar sina egna larver med. Vilka insektsarter de tar mest beror på den tillgång som finns i de närmaste omgivningarna.

De vuxna individerna dricker dock främst nektar och en sockerhaltig saliv som de egna larverna avger, men de äter även frukt, kött och fisk. På sensommaren koncentreras ofta getingar kring mogna frukter och andra sötsaker.

Getingen är en habil pollinatör. Vuxna individer lever främst på nektar.
Foto: Lars-Åke Janzon

Getingar fungerar som ganska bra pollinatörer i våra trädgårdar. De har bitande mundelar och en kort, bred tunga. Med den kan de slicka i sig nektar från blommor där nektarn är lätt att komma åt.

Rosväxter, och korgblommiga växter hör till favoriterna med lättåtkomlig nektar.

Opportunist är ett väl beskrivande ord för trädgårdsgetingen som kan tänka sig kött, sötsaker som fallfrukt. Saft och öl går också bra. Fotot: Lars-Åke Janzon

Getingarna besöker naturligtvis våra vanligaste fruktträd och bärväxter, som äpple, päron, plommon, körsbär, jordgubbar, lik- som hallon och björnbär, som tillhör familjen rosväxter och också pollineras av dem.

Sociala getingars liv

Våra getingkolonier utgörs till största delen av honliga individer, faktiskt helt och hållet i början av säsongen. Hanar ser vi inte förrän i slutet av getingsäsongen. Det är drottningen, den fertila honan, som efter övervintring bygger upp det nya boet. Hon blev befruktad föregående år. Drottningen parar sig vanligtvis bara vid ett tillfälle och förvarar sedan sperma i ett särskilt förvaringsorgan. Hon kom- mer fram på våren efter att ha övervintrat på en skyddad plats, och börjar ganska omgående bygga ett bo med en stomme av tug- gat trä. Inuti det nya höljet bygger hon upp celler där hon lägger ett befruktat ägg i varje cell.

Ur äggen kläcks larver som drottningen föder upp med nektar och kött i olika former (oftast insekter och deras larver) som hon samlat in. Larverna får dock inte så mycket näring att de utvecklas till drottningar.

Efter några veckor förpuppas larverna, och pupporna kläcks efter ytterliga- re någon/några veckor (främst beroende på värme). Alla individer som kläcks är honor, men de är sterila och kallas för arbetare.

Arbetarna tar nu över drottningens uppgifter att bygga vidare på boet och att utfodra larverna. De samlar även in föda och sköter försvaret av boet. Drottningen stannar härefter kvar i boet och koncentrerar sig nu enbart på att producera ägg. Är det en varm och inte alltför fuktig sommar kan boet och därmed individantalet i boet bli stort.

Obefruktade ägg blir hanar

Mot slutet av säsongen får de befruktade äggen extra mycket näring, och de utvecklas till drottningar som ska para sig med hanar från andra kolonier. Drottningen lägger även obefruktade ägg som utvecklas till hanar (drönare). Alla getinghanar är alltså haploida, medan honorna är diploida och uppkommer via befruktade ägg. Hanar kan således bara ge upphov till döttrar.

Det är alltså enbart de nya drottningarna som skall bilda nya samhällen nästkommande år. Årets gamla drottningar, arbetarna och hanarna kommer alla att dö innevarande år. Årets drottningar kan komma fram så tidigt som i slutet av juli, men oftast ser man dem lite senare, snarare i augusti/september. Vädermässigt lämpliga höstar kan man faktiskt se dem söka vinterhärbärge så sent som en bit in i november.

Boet

Sociala getingar bygger bo av varierande form, material och storlek, men alla fyller gemensamma funktioner som skydd mot ender och väder samt förvaring av av- komma och föda. Boet byggs av trä, som skrapats loss från exempelvis döda träd eller murket virke, och som tuggas med saliv till pappersmassa. Det kan placeras fritt hängande under tak, som takgetingens.

DELA
Lars-Åke Janzon
Lars-Åke Janzon är pensionär sedan något år, men har en lång bakgrund från Naturhistoriska riksmuseet där han sedan 1972 framförallt arbetade på enheten för entomologi och på den publika avdelningen. Han blev fil dr vid Zoologiska institutionen vid Stockholms Universitet 1984, förste intendent på riksmuseet 1985 och jour­havande biolog 1999. Han är flitig och återkommande skribent i Natur & Trädgård och har förutom ett stort antal artiklar i olika tidskrifter gett ut ett flertal böcker och varit faktagranskare av ett sextiotal böcker med biologiskt innehåll. Han känns också igen från hundratalet medverkanden i olika radio- och TV-program. Lars-Åke Janzon har också arbetat som lärare i faunistik vid Stockholms universitet i 17 år. Han har ett sjuttiotal fältstudier över hela världen i bagaget och har agerat exkursionsledare såväl i Sverige som ute i världen, bl a kring medelhavet och på Kanarieöarna. Sedan 2013 är han också guide hos Äventyrsresor.